Såsom tidigare anställd på Bjurholms IF/Öreälvens Kanotcenter kan jag inte låta bli att utveckla mina svar till mina trevliga bloggrannar Maggie och Ingemar.

Kanotingen drevs i kommunal regi fram tills 2004, när BIF fick köpa hela klabbet, med kanotförråd, kanoter och släp. Innan dess var BIF bara involverade i körningen av kanoterna. Sedan 2004 har mycket hänt, bla annat har kanotförrådet byggts ut, nya kanoter har införskaffats mm. Men som sagt, Öreälvens Kanotcenter är numera en ekonomisk förening helt och hållet ägd och driven av Bjurholms IF. Och det är de som gjort investeringarna.

Vandringsleden längs Lögdeälven, som går under namnet Vildmarksleden, underhålls av Karlsbäcksbygdens Utvecklingsgrupp. Och underhållet sker med ideella krafter. Dessa ser till övernattningsstugorna, grillplatserna, vedförråd och Lillängets Vildmarkscamping med Flottarmuseum och -koja. Kommunen har inget med själva driften av detta att göra. Utvecklingsgruppen har sökt om hjälp med vissa specifika mindre uppgifter, som t ex lagningen av "Himlastegen" vid Drakryggen, och vissa spänger och broar längs leden, vilket man inte mäktade med själv. Och det har kommunen bistått med. Byggandet av Flottarkoja, och -museum har skett med medel från länsstyrelsen/EU.

Underhållet av Öreälvsleden må vara eftersatt, men leden är väl i stora delar fortfarande vandringsbar? Mellan Lagnäset och Bjurholm är den det i alla fall. Jag tror att om man längs Öreälvsleden skulle gå ihop i en förening liknande Karlsbäcksbygdens Utvecklingsgrupp, som åtog sig ansvaret för underhåll av leden inom Bjurholms kommungränser, skulle det kanske bli bättre. Men för att det skulle lyckas krävs det nog eldsjälar som Enar och Barbro Strandberg som med sitt ivriga engagemang också kan engagera sin omgivning till stordåd.