Vår "lille" vovve Vildur har gjort höst. Hur kan jag nu veta det, undrar du kanske. Jo, han har börjat släppa päls något alldeles kopiöst. Så nu någon vecka framåt måste man borsta igenom pälsen hans varje kväll. Det är ju en väldig tur att han njuter av det, annars hade det blivit aningen jobbigt, kan man ju lugnt säga.

Det blev aningen mer pälsdiskussion i mitt förra inlägg än vad intentionen var, så då får jag väl falla till föga och göra ett "riktigt" inlägg om pälsar. Att föda upp djur enbart för pälsens skull, och sedan kasta bort resten, är ett onödigt slöseri med resurser. Och om djuren dessutom har otillfredsställande levnadsförhållanden är det ännu värre. Detta betyder inte att jag är emot hela pälsindustrin. Om folk nu verkligen vill spöka ut sig i en päls får de väl göra det, men det finns ju faktiskt bättre sätt idag att glänsa/skryta. Dessutom finns det ju djur som inte enbart föds upp för pälsen. Jag tänker främst på kaniner, som har en härligt mjuk päls. Dessutom är kaninkött väldigt gott. Och då tar man ju de facto reda på mer än bara pälsen. Alltså inte ett lika stort resursslöseri. På samma sätt anser jag att läder och skinn från kor, getter, renar, älgar och får är berättigade, då man ju på samma sätt tar reda på köttet också från dessa djur. Läste någonstans att det går åt Conelly-läder från 8 kor för att göra klädseln till en Rolls Royce. Och har man en gång suttit i en bil med skinnklädda stolar längtar man efter att få erfara den känslan igen. Och värmen och myskänslan från ett renskinn är i stort sett oslagbar.

Nu i valtider är RUT-avdraget på tapeten. I vårt företag har vi haft stor nytta av detta avdrag. Jag har i sommar klippt gräset åt ett antal äldre människor som inte själv klarat av/orkat med att utföra den uppgiften själva. Och utan RUT hade deras gräsmatta troligen förfallit, eftersom de inte har råd att betala fullt pris. Så snacket om att "enbart rika kan utnyttja RUT-avdraget" är just bara det. Snack alltså, utan verklighetsförankring.

Nej, jag tar INTE upp minkfarmarnas påstådda plågande av sin inkomstkälla, utan en mycket mer adekvat och viktig fråga, som Djurrättsalliansen hellre borde jobba med. Och det är alla tusentals sommarkatter som släpps ut vind för våg varje höst. Dessa katter har noll och ingen erfarenhet av att jaga, till skillnad från våra jägarmästare (se tidigare blogginlägg). Nej, detta handlar om ungkatter, som levt en till synes trygg och ompysslad värld i 4-6 veckor, tills de plötsligt, och utan förvarning sätts ut på bron till sommarstugan. Och så ser denna katt hur hans/hennes familj bara far iväg, för att inte återkomma. Dessa katter blir, om de har tur, ett lätt byte för räv, lo och andra rovdjur. Annars riskerar de svältdöden ute i skogen. För, som sagt, de har INGEN erfarenhet av att jaga och vet inte var de ska söka efter villebråd. De katter som har extrem tur blir kanske upphittade och får komma till ett kattpensionat, men det är en bråkdel av alla som lämnas att "klara sig själva". De vanligaste lögnerna föräldrar kommer med, nu som på 70-talet, är:

 1. Katter är rovdjur, så de hittar säkert mat.
Med risk för att verka tjatig, hur lätt är det för en15-20 veckor gammal katt att jaga? Det är ungefär då som kattmamman brukar BÖRJA lära sina ungar att jaga. Och om de varit innekatter hittills är det dessutom en totalt okänd miljö de kommer till, när de bara släpps ut.

2. Katter är trogna, du ska se att han/hon sitter på vår trappa nästa sommar.
Har katten inte svultit ihjäl, blivit uppäten eller omhändertagen ganska snart så är katten helt förvildad vid det laget. Det tar inte många veckor innan den är så skygg att den är svårfångad t.o.m. för en person som den känner väl.

Nej, ni som har haft en katt i sommar, och inser att ni inte kan ta med den hem till vintern: Ta ert ansvar och åk förbi en veterinärstation på hemvägen från sommarboendet för att ta katten av daga. Alternativt kan ni ju omplacera den, om en sådan möjlighet infinner sig. Att göra på något av dessa båda sätt är DEFINITIVT mer humant än att släppa ut sommarkatten i skogen och tro att den ska klara sig.

I tisdags hände det en del djuriskt roliga saker på vår gård.

På morgonen när vi skulle gå till jobbet låg hela byns samlade katt-bestånd på vår bro och jäste, efter en vad det verkade lyckad natt. Vi såg nämligen kvarlevorna av MINST fyra råttor av ganska stor storlek på vägen upp till bilen. Så vi kom fram till att de måste ju haft jaktlagsmöte där på bron, där de sammanfattade nattens jakt.

På kvällen, när jag och Vildur var på väg ut på sista kvällspromenaden innan sängdags, flaxade det till från vår ytte-pytte-lilla trädgårdsdamm. Det var en gräsand som fick en aning bråttom från sitt tilltänkta natthärbärge. Så nu är det inte längre "bara" en trädgårdsdamm, utan den har stigit i graderna till Ankdamm.