Torsdagsfunderingar
De allra flesta förknippar nog begreppet körglädje enbart med sportiga bilar och små kurviga vägar, och det gjorde jag också. Tills nu i veckan... Då insåg jag att det faktiskt finns en helt annan sorts körglädje också, som egentligen är precis lika relevant. Det handlar fortfarande om aktiv körning, men på ett mer avslappnat sätt. En bil som svarar direkt på dina kommandon, men som ändå är långt ifrån sportig. Och det handlar om ergonomi, lättlästa instrument och en vägkänsla i ratten som inte står sportbilen lågt efter. Minibussar brukar ju i allmänhet anses som sävliga, och riktigt tråkiga att köra, men inte den här. Den har en körkänsla som inte riktigt går att sätta ord på, utom att den just är rolig att köra.
Stargate SG-1:s långfilmslånga avslutande del "The Arc Of Truth" har äntligen (2 år efter utgivningen i USA!) kommit till Sverige. Ser fram emot att ta del av den, det blir nog spännande! Såg vartenda avsnitt av TV-serien när den gick på 6:an, men har saknat avslutningen fram tills nu.
Ni har väl hört talas om "Mannen som talar med hundar"? I vår familj har vi ett nytt fenomen, kvinnan som talar med getingar. :-D Britt-Inger pratar nämligen med dem och de följer snällt med henne ut. Och det har inte hänt bara en, eller två gånger, utan det händer minst ett par gånger varje dag. För nu de senaste veckorna har vi haft en fullständig invasion av getingar inomhus, både hemma och på jobbet. Har aldrig varit med om dess like.
På måndag ska Pysen årsbesiktigas, och sedan dröjer det inte länge innan jag ställer av den för vintern. En sådan klassiker vill jag helst inte köra på saltade vägar. För även om den inte är original så är det ju ändå en gammal bil i "orostat" skick.


Lennart