...nå't om Stilla Natt, ja då vet man att....

Nu är det jul igen. Ofrånkomligen. Och för de Saab-anställda en ganska dyster sådan, även om kineserna verkar vara intresserade av att köpa upp konkursboet. Men jag tänkte försöka lysa upp lite i allt det dystra, med min absoluta favorit-jullåt, alla kategorier. Varsågoda, Gurra G, Pedde P och Doktor C (alltså Just D):

Det verkar som att sista kapitlet i historien om Saab, under namnet Saab, är på väg att skrivas. För Namnet Saab kommer nog inte att överleva, det kan vi nog räkna med. Det varumärket ägs nämligen av Saabs flygplans-division och av Scania, och det är inte troligt att de släpper det namnet utan vidare. GM:s direktörer sitter troligen där hemma i USA och gottar sig, för det var ju det här de önskat hela tiden. Läs gärna om "GM:s dolda agenda" längre ner på min blogg. Hoppas att konkursen inte betyder total nedläggning, utan att kineserna kan komma in och rädda vad som räddas kan. För om Saab inte heter Saab längre har väl inte GM något veto längre? För det var med Saab Automobile som GM lade in klausulen om teknikrättigheterna, inte med det företag som förhoppningsvis stiger upp ur askan efter detta likt Fågel Fenix. Och därmed skulle tusentals jobb på fabriken i Trollhättan, samt hos alla underleverantörer, kunna räddas. Att vi Saab-entusiaster inte får några fler Saabar att samla på är väl en liten parentes, om än inte helt oviktig...

När det kommer mellan 40 och 60 cm snö på en gång sådär, som det gjorde i fredags och lördags, är det svårt att hinna med. Det har jag full förståelse för. Vi hade ändå det bra som fick byavägen plogad på fredagskvällen. Men att man inte plogar ordentligt när man väl plogar kan jag inte riktigt fatta. Var det så mycket snö att bilen inte orkade med allt? Låt mig ge några exempel:

1. På lördag morgon när vi skulle in till Bjurholm så var västanfjällsvägen så spårig och hade så mycket "tvättbräda" att det inte gick att köra mer än 30-40 km/h. Trots att det var nyplogat.Och in i byn hade plogbilen inte kört alls på lördagen, trots att han varit på stora vägen. Istället fick en granne ut och ploga hjälpligt med sin traktor, som han turligt nog hade ett litet schaktblad till. Västanfjällsvägen var lika eländig på söndag eftermiddag när vi skulle till julfesten på pingstkyrkan, men då visste vi ju om det, och kunde anpassa avfärdstiden efter det.

2. På Ringvägen hade man lämnat en hög vall mellan gatan och pensionärslängan. Detta gjorde att de som skulle på flyttloppisen som hölls i längan på lördagen blockerade en stor del av gatan med en del sura miner som följd. Och om det hade behövts ambulanstransport från någon av lägenheterna hade personalen fått lov att gå onödigt långt. Nu behövdes det som väl är inte, men ändå...

3. Lördag eftermiddag skulle vi till Nordmaling på julbord tillsammans med svärmor, och körde följaktligen via Agnäs. Fram till Agnäs var väl vägen någotsånär plogad, men mellan Agnäs och vägen till Tallbergsbroarna var det hemskt dåligt plogat. Också där med vägbana modell tvättbräda, men där var det ett annat problem som var mer allvarligt. Man hade tagit till vägbanan så snålt att jag var tvungen att gå ut en bit i plogkanten vid möte för att undvika att backspeglarna tog tag i varann. Från Tallberg och vidare mot Nordmaling var plogvallarna uppskattningsvis 2 m längre ut mot diket, dvs 1 m på vardera sidan.

Nu idag är det i alla fall plogat på västanfjällsvägen på tillfredsställande sätt, men i mitt tycke bör man väl göra det ordentligt när man väl är ute?

Ja, så har vi då (äntligen) fått ett litet snölager, tillräckligt för att göra denna den mörkaste tiden på året en aningens aning ljusare. Och mer än så behöver då inte jag, som varken skidar eller åker snöskoter. (Inte vanlig skoter heller för den delen, men det är liksom utanför ämnet.) Och jag vill idag uppmärksamma en av våra största ordvrängare genom tiderna, Povel Ramel: