När ska fotbollen ta sitt?

Läste att Hockeyförbundet diskuterar att införa personliga biljetter, där man t ex får uppge sitt personnummer för att ens få köpa biljett, från säsongen 2012-2013. Och hockeyn är inte ens i NÄRHETEN att ha lika stora problem som fotbollen!!! Det är helt rätt väg att gå, med personliga, oöverlåtbara biljetter. Jag tycker faktiskt att fotbollsförbundet kunde ta rygg på hockeyn och diskutera samma lösning. Men lagstiftningen måste också bli skarpare mot våldsverkarna, för om klubbarna inte lagligt kan stänga av huliganer från att komma in på arenorna blir en sådan lösning verkningslös.

Jag har inte alltid ogillat fotboll. När jag var liten satt min pappa och jag och tittade på engelsk fotboll i Tips-Extra. Han höll på Tottenham Hotspurs och jag på Aston Villa. Så det var ett kärvänligt käbbel om de två lagen möttes någon lördag. Men vi tittade även om det inte var något av "våra" lag som spelade. Efter ett tag började jag tippa på Stryktipset också, fast jag slutade när jag fick 13 rätt. Varför spela om alla rätt på tipset inte ger mer än 185 kr? Det var nämligen den utdelning jag fick. Och det var lite pengar redan 1987...

Jag gick på fotbollsmatcher också, någon gång ibland. Oftast var det när BK Vargarna (Norrtäljes div 3-lag) spelade, men någon gång for jag till storstan (Stockholm) och tittade på fotboll. Vargarna hade för övrigt ett vänskapslag i Wolverhampton. De kom några somrar och hade träningsläger i Norrtälje. De vänskapsmatcher som de två lagen spelade kunde man ju inte missa.

I början av 90-talet var jag med en kompis på Stockholms Stadion och tittade på en match mellan Djurgården och IFK Göteborg. Det var efter den matchen jag bestämde mig för att ALDRIG gå på någon allsvensk match igen, i alla fall inte i Stockholm. Det var stökigt och otrevlig stämning redan innan matchen, och klackarna bar sig rent ut sagt illa åt. Som jag minns det förlorade DIF. Efter matchen var stämningen hätsk. Vi hade suttit på sittplatsläktaren. Där var det en mer gemytlig stämning. Men när vi gick ut från arenan stod det rader av kravallutrustad polis med hundar som gjorde utfall även mot oss från sittplatsläktaren. Innan jag och min kompis hunnit till bilen kom den första gatstenen flygande. Vi flydde in i bilen och for så fort vi kunde därifrån, ordentligt skärrade.

Det var alltså 20 år sedan, och läget på läktarna har inte precis förbättrats sedan dess. Den 25 april i år mötte Syrianska AIK hemma, en match som fick avbrytas sedan en linjedomare blivit skadad av ett smällskott som brann av alldeles bredvid honom. I tisdags var det dags igen. Då var det två skånska lag som möttes, när MFF tog emot Helsingborg hemma. Den här gången drabbade knallskottet Helsingborgs målvakt, som EFTER den attacken även blev överfallen av en Malmösupporter. Båda dessa matcher fick alltså avbrytas, och kommer inte att omspelas. I det första fallet blev Syrianska tilldömda segern, med 3-0. Jag misstänker att även Helsingborg kommer att behandlas på samma sätt. Nu måste något radikalt göras, annars kommer fler än jag att sluta gå på matcherna. Att gå på fotboll ska vara en familjefest, inte en skräckupplevelse! Och om klubbarna själva inte kan göra mer än de gör, MÅSTE det till en lagändring för att få stopp på våldsverkarna! Detta motsäger inte det jag tidigare sagt, att klubbarna själva ska stå för betalningen av säkerheten. Men de måste få laglig möjlighet att på ett effektivt sätt stänga av de huliganer som förstör festen för de barnfamiljer som vill gå och se på fotboll!

Det har varit en hektisk helg, med massor av aktiviteter, Både lördag och söndag var faktiskt fullständigt fullspäckade med saker som hände.

Lördag:
Var på avrostningsträff i Burträsk. Det tog i stort sett hela dagen. Har ju 2,5 timmes resa dit, enkel resa. På vägen dit blev jag för övrigt vittne till ett mindre drama, då jag hamnade mitt i infångningsförsöken av en lösspringande häst. Vet inte hur det slutade, men jag kan bara hoppas att allt avlöpte väl. Inget som motsäger detta antagande har i alla fall stått i tidningen. Nåväl, vi träffades vid hembygdsgården i Burträsk, alldeles bredvid kyrkan. Det var Saabar, Volvobilar (inklusive en lastbil av samma typ som min pappa körde på den tiden det begav sig, tidigt 50-tal), Folkabubblor, en Wartburg, en Vauxhall, samt ett mindre antal jänkare. Jag räknade till 14 Saabar, fördelade på 6 st V4:or, lika många 99:or, en 900 och en Saab 92. Så det kommer förhoppningsvis att resultera i att vår klubb blommar upp ännu mer!Pysen var, som vanligt, nyast på platsen. Vi blev utskickade på en tipsrunda runt Burträsk. Det var inte det lättaste att hitta igen alla frågorna, eftersom jag av förklarliga skäl inte riktigt känner till Burträsks gator. Återsamling sedan vid Värdshuset, med prisutdelning, minglande och matätande. i det stora hela en ganska trevlig dag.

Söndag:
Konfirmation av Ylvas äldsta dotter, Mikaela. Fin gudstjänst, och alla konfirmanderna gjorde bra ifrån sig.  Trevligt att man från kyrkans sida tillåtit de musikaliska ungdomarna att framföra en sång. Efteråt bjöds det på både smörgåstårta och prinsess-dito. Därefter bar det med stor hast iväg till nästa kyrkoaktivitet. Pingstkyrkan höll nämligen vårfest. Hann precis lagom till att det hela började. Mycket trevliga framföranden från barn och ungdomar. Kören KÖREN medverkade också. Kan dock inte yttra mig om huruvida vi var bra eller inte (eget beröm luktar ju som bekant illa), men det kändes då som att det gick hyfsat bra i alla fall. Sedan barkade det åt skogen. Bokstavligt talat! För efter vårfesten for vi, Britt-Inger, jag och Vildur, ut till Holmsjöbäckskojan och kollade upp hur det såg ut där. Jag har ju åtagit mig att göra en utflykt dit och till Storforskojan ett par ggr i månaden under sommarhalvåret, för att kolla upp vedtillgång och allmänt utseende på platserna. Vildur fick sin beskärda del av bad och lösspringande, så han var helt klart nöjd efter det. Vi grillade några chorizo-korvar och åt middag där ute, innan vi for hem. Och det är nog ingen underdrift att säga att vi allihop var ORDENTLIGT trötta, och ganska nöjda med dagen. Och med helgen i stort.

Tre Kronor har problem! Stora problem! Matchen mot Norge var inget mindre än en katastrof. Sedan kom Viktor Fasth in och räddade hela turnringen. Sverige vann 6 av de 7 matcher som han stod i målet. Att övriga laget kollapsade totalt i tredje perioden på finalmatchen, resulterande i en brakförlust, kan inte han lastas för.

Det svenska landslaget har spelat en synnerligen medioker hockey under i stort sett hela turneringen, med två lysande undantag: gruppspelsfinalen mot USA och semifinalen mot Tjeckien. Det är inget mindre än ett under att Sverige över huvud taget nådde finalen. Och det undret kan tillskrivas ett storspel från Viktor Fasth!

Jag låter väl som en hackande LP-skiva, men det är ett faktum att svensk hockey inte är vad den varit. Och att spela i Tre Kronor är inte heller det vad det en gån var. På den tiden när spelarna i motståndarlagen hette Krutov, Larionov, Makarov, Tretjak, Gretsky m fl var det en ära att spela i Tre Kronor! Idag ser stjärnonrna det som en onödig förlängning av säsongen. Det finns tre dellösningar på problemet, och alla måste egentligen falla in för att det ska bli bra:

1. Alla Allsvenska och Elitserielag skriver på ett kontrakt med Svenska Ishockeyförbundet att inte släppa spelare yngre än förslagsvis 25 år till spel utomlands. Då kommer vi bort från det vacuum som idag existerar, med gröna ungtuppar och gamla, trötta, hemvändande rink-rävar i slutet av karriären, samt däremellan inhyrda målgörare. Istället får vi ha kvar erfarna spelare med fart under skridskorna några år extra.

2. Sluta upp med alla dessa ovidkommande småturneringar i Euro Hockey Tour. Om inte fler lag än Sverige, Finland, Ryssland och Tjeckien är med har dessa turneringar inget berättigande. Det är först när t ex Slovakien, Norge, Tyskland och Schweiz också är med som man kan tala om riktiga turneringar. Och ha i så fall en på hösten, en under jul-uppehållet och en på våren.

3. Att ha VM varje år gör att väldigt få bra spelare ids vara med. Det gäller faktiskt alla hockeynationer egentligen. Bättre då att ha det var fjärde år, och då förslagsvis mitt emellan Vinter-OS-turneringarna. Då kan man få upp motivationen från spelarna att vara med. Och så kanske man har ett VM-kval året efter vinter-OS, där det spelas om förslagsvis 12 platser.

Det är trevligt att medverka i marknadsundersökningar. Fast ibland blir man lite förundrad över deras slutsatser utifrån de svar man anger. Häromdagen var det en enkät om datorer, datorvanor och så vidare...

De frågade bl a hur länge sedan vi köpte den dator vi har hemma. Jag svarade sanningsenligt: "längre sedan än 3 år". Nästa fråga började: "I och med att du i förra svaret angett att du inte har någon dator hemma..." De tolkar alltså mitt svar att jag inte köpt en ny dator på mer än 3 år som att jag inte har någon dator alls hemma. Detta trots att jag i ett svar långt tidigare i undersökningen klart deklarerat att jag sitter vid datorn hemma, på kvällstid, också. Hur kommer det sig att de drar sådana märkliga slutsatser? Är det så ovanligt att man har sin dator tills att den gjort sitt? Byter folk i allmänhet ut sina grejor onödigt ofta bara för att ha det nyaste, häftigaste, coolaste, mest flashiga? Den "uråldriga", 5 år gamla, dator vi har hemma funkar ypperligt, och vi har inga som helst tankar på att byta ut den förrän den ska på skroten. Är det kanske t.o.m. så att vi därmed är hälsovådligt anakronistiska bakåtsträvare för att vi anser att man inte byter ut något som fungerar bara för att det blivit något år gammalt? Själv anser jag att vi faktiskt gör något bra för miljön genom att inte byta ut fullt fungerande hemelektronik, vad det än vara månde, i tid och otid bara för att det kommit ut en ny modell på marknaden.

visst är det bra med marknadsekonomi? Det tycker då i alla fall jag. Men jag tycker att t ex penningmarknaden borde kunna regleras på ett effektivare sätt än vad uppenbarligen som görs idag.

I vårt företag fick vi i februari i år beskedet att dagskassor från och med mars var tvunget att lämnas i serviceboxen. Det skulle kosta 55 kr per insättning. Vi tyckte det kändes lite dyrt, men eftersom det var ett krav (oklart dock om kravet kom från högre ort på banken eller från vaktbolaget som sköter penningtransporterna), så var det bara att bita i det sura äpplet och skaffa oss ett "serviceboxpaket". Nu för några dagar sedan, alltså exakt 2 månader sedan det blev obligatoriskt att sätta in dagskassan i serviceboxen, fick vi ett brev att man fr o m juni i år höjer avgiften. Rejält!!! Från 55 kr/insättning till 90 kr/insättning. Det är en ökning med i det närmaste 64%!

Man hänvisar i brevet till "de senaste årens kostnadsutveckling" som skäl till ökningen. Jag tror att man i så fall väntade lämpligt länge efter det att man omöjliggjort inlämning av dagskassor över disk för att få största möjliga vinst på det hela. Och sanningen att säga ser jag det som ett djupt omoraliskt förfaringssätt att först tvinga alla företag som har kassapparater att använda serviceboxarna och strax efter chockhöja avgiften. En teori om varför man gör på det viset är att det inte alls handlar om ökade kostnader för bankerna. Nej istället kan det vara ytterligare ett förtäckt försök att få bort kontanthanteringen från handeln. Jag vet då i alla fall att vi i fortsättningen kommer att uppmana folk att hellre använda kortet än kontanter. Visserligen kostar det med kortläsaren också, men inte alls lika mycket.