Med anledning av den pågående avtalsrörelsen kan jag inte låta bli att reflektera över fackets involvering i Socialdemokraterna.

Jag har som aldrig riktigt varit kontent med att Socialdemokraterna och fackföreningarna ska vara så tätt sammanbundna som de är, och alltid har varit. Det fanns till och med en tid då man var kollektivansluten till Partiet bara man var medlem i ett LO-fackförbund. Det är då för väl att i alla fall DET missförhållandet är tillrättat, så att man får vara med i det parti man faktiskt stödjer.

Men jag tycker att de borde gå längre än så! Fackföreningarna måste bli helt partipolitiskt obundna för att återfå en gnutta av sin förlorade trovärdighet. För hur trovärdigt är det egentligen när LO:s ordförande, som ska vara språkrör för ALLA LO-anslutna, inte bara sossar alltså, sitter med i Socialdemokraternas styrelse? Det blir också en betydande intressekonflikt i sossestyrda kommuner om Kommunal ska förhandla löner med sina partikamrater, och det blir lätt att de lägger sig platt för att inte skada samarbetet med Partiet. Och det gynnar ju inte direkt deras medlemmar, snarare tvärtom. För att inte tala om i valtider, när de förtroendevalda i facken förväntas valarbeta för sossarna, även om de i själva verket röstar på, eller kanske t.o.m. är medlem i, ett annat parti.

Nej, facket ska över huvud taget inte vara inblandade i Socialdemokratiska partiets göranden och låtanden. Inte i något annat parti heller, för den delen. Det är inte bara omodernt, utan också djupt odemokatiskt, och därmed ovärdigt en västerländsk demokrati, som ju Sverige ändå är, i alla fall den senaste gången jag tittade.