Jaha, då har man nåtts av beskedet att de nya bilarna från NEVS får heta Saab, och att en produktionsmodell väntas om ca 1,5 år. Trevligt! Ännu bättre är att vi äntligen slipper gripen i emblemet, det där 80-talspåfundet som skulle sättas på alla Saab-Scanias fordon. Fram t.o.m. -84 hade man ingen grip i emblemet. Mellan 1968 och 1984 hade man ingen symbol alls, bara namnet. Och innan dess var loggan en stiliserad bild av SAAB B-18, det sista propellerdrivna militärplan som Saab byggde, sedd framifrån.

Nå, det är i alla fall ett bra besked att de nu kan sätta igång med utvecklingen av den nya Saaben, och åter få bege sig fram till de tekniska innovationernas framkant, en plats där Saab var konstant fram tills att GM tog över. Hoppas nu bara att det blir en trevlig och körglad bil också, så är allt som det ska.

Nu på lördag har jag tänkt mig att väcka Pysen ur vinterslummern i garaget. Vi får bara se om vädret tillåter det.

Nu ser jag fram emot en vår och sommar full med härliga bilträffar att bevista. Dessa ställen har jag satt in i min kalender. Hoppas att jag kan vara på alla...

lördag 19 maj: Avrostningsträff i Burträsk. Alla motorfordon äldre än 30 år är välkomna. Saabklubben och VW-klubben anordnar
lördag 2 juni: Bjurholms Hjuldag. Alla motorfordon på hjul äldre än 25 år är välkomna. Saabklubben anordnar.
fredag 29 juni: Ellens Cruising. Kvällen innan marknaden samlas ett gäng veteranbilar och cruisar runt Bjurholm. Brukar vara en trevlig liten sammankomst.
lördag 14 juli: Ramsele bilträff. Ramsele motorhistoriker anordnar. Saabklubben närvarar med tält och så många bilar/medlemmar vi får ihop.
lördag 21 juli: Europabilsdagen på Gammplatsen. Volvo 140-klubben och Mercedes Benzklubben anordnar. Saabklubben närvarar med tält och så många bilar/medlemmar vi får ihop.
lördag 11 augusti: Lastbilsmässa, Näsmark. Stellan Olofssons Åkeri anordnar
lördag 25 augusti: Motormuseets dag, Vännäs. Saabklubben närvarar med tält och så många bilar/medlemmar vi får ihop.

Någon onsdagskväll i sommar kommer jag nog att försöka fara på Gammlia också.

Wheels Nats i Umeå krockar med Bjurholms marknad, så den kan jag tyvärr inte bevista i år heller. Men det får väl bli något annat år.

Från och med igår är vår fasta telefon bortkopplad. Vi beslutade oss för det av tre anledningar.

1. Mobiltäckningen har under de senaste åren blivit så pass bra att man kan få hyfsad åtkomlighet i större delen av huset.
2. Vi ringer alltför sällan från den fasta telefonen för att det ska löna sig med en månadsavgift på 300 kr.
3. Vi tycker att det enda telefonen används till är för att ta emot samtal från telefonförsäljare, som vi ändå aldrig köper något från.

För övrigt har jag fört statistik över antalet påringningar från telefonförsäljare under 10 månader. Jag har fått fram ett snitt på 45 samtal per månad, alltså mer än ett samtal per dag, eller egentligen drygt två per vardag. För de har mycket sällan ringt på helgerna, även om det också har hänt.

Sedan igår har vår bank slutat med kontanthantering, vilket i mina ögon är lika med att de slutat att alls vara bank i egentlig mening. Nu är de bara finans-säljare förklädda till "personliga rådgivare". Min fundering är hur vi och alla andra butiker häromkring ska göra om, eller snarare när, växelkassans småsedlar börjar sina. För att gå till banken och växla är ju av uppenbara skäl inte längre ett alternativ.

Det ser ut som att Pysen får vänta ytterligare någon vecka på att få backa ut ur garagets vinterdvala. Vädret och det allmänna väglaget tillåter inte riktigt sommardäck än, och det är de enda däck jag har till den bilen. Men Saabstinensen visar sig allt starkare tills dess första vårturen är gjord.

igår var det omgång 2 i finalserien mellan Skellefteå och Brynäs. Brynäs leder nu med två matcher, och behöver säkra 2 till innan guldet är i hamn. Men, som engelsmännen under Första Världskriget sade, "It's not over until The Fat Lady sings".

Jag gläds med alla Saab-entusiaster, med Trollhättan och med museipersonalen att Saabmuseet blev räddat kvar i nämnda stad. Och jag lovar att vid första bästa tillfälle besöka det. Kanske kör jag Pysen dit ner...

Jag har besökt Saabs bilmuseum i Trollhättan en gång i mitt liv, år 1993 i samband med att GM 900 presenterades. Under senare år har jag funderat på att fara dit på semestern, men det har som inte blivit av. Och nu verkar det som om det aldrig blir av, någonsin...

För Saabs konkursförvaltare har beslutat sälja bort utställningsobjekten ett och ett. Och alltså löper bilarna en överhängande risk att skingras för vinden, och en unik samling industrihistoria ser ut att försvinna till privat ägo för alltid. I och för sig hade jag själv inte haft så mycket emot att äga Ur-Saaben, men... Varje utställningsobjekt har en dokumenterad historia, och hör hemma i museet i Trollhättan. Jag tycket det är trist att konkursfövaltaren inte ser till bilarnas historiska värde, och att hålla dem samlade, utan enbart ser till de "fickpengar" som en försäljning av bilarna kan inbringa. För varje museum som försvinner minskar också eftervärldens möjlighet att lära sig om historia. Och att kunna sin historia är A & O för att hålla sig rustad inför framtiden.

Inför jul hävdade en hel massa företag i sin reklam att de hade grejorna som "alla vill ha", och så radade de upp pryl på pryl som vi då inte alls var intresserade av. Ett av de företagen var Elgiganten. Den mojäng som jag VAR intresserad av, en skivspelare (för gammaldags LP-skivor) med USB-utgång, hade jag kollat upp hos ett flertal andra återförsäljare vad de kostade. Så jag trodde då att det var något som alla hade. Döm om min förvåning när jag fick veta att den produkten hade Elgiganten inte alls i sitt sortiment, den fanns inte ens i pipeline. Så det där med att de har de prylar som alla vill ha borde vi nog ta med mer än en nypa salt.

Nu är det KIA som i sin reklam säger att de har en bilmodell för alla smaker. Då skulle jag rent teoretiskt kunna gå in och beställa en sportig, snygg 2-d sedan, inte helt olik en BMW 1-serie coupé, fast med framhjulsdrift, försedd med en 2-liters turbomotor på ca 145 hk och rikligt med Saab-känsla. Men när jag gick in på deras hemsida såg jag att de inte ens har en sedan på programmet. Så de har helt uppenbart inte heller full koll på vad "alla" vill ha. Nu har jag i och för sig redan min 2-d sedan med 2-liters turbomotor och ymnigt av Saab-känsla (Pysen) så jag skulle ändå inte känna behovet av att köpa en dylik, men ändå.

*fotnot: En sedan är en bil med fast bakruta och konventionell bagagelucka, till skillnad från halvkombi/combicoupe där bagageluckan går ända upp till taket och alltså också involverar bakrutan.

Det verkar som att sista kapitlet i historien om Saab, under namnet Saab, är på väg att skrivas. För Namnet Saab kommer nog inte att överleva, det kan vi nog räkna med. Det varumärket ägs nämligen av Saabs flygplans-division och av Scania, och det är inte troligt att de släpper det namnet utan vidare. GM:s direktörer sitter troligen där hemma i USA och gottar sig, för det var ju det här de önskat hela tiden. Läs gärna om "GM:s dolda agenda" längre ner på min blogg. Hoppas att konkursen inte betyder total nedläggning, utan att kineserna kan komma in och rädda vad som räddas kan. För om Saab inte heter Saab längre har väl inte GM något veto längre? För det var med Saab Automobile som GM lade in klausulen om teknikrättigheterna, inte med det företag som förhoppningsvis stiger upp ur askan efter detta likt Fågel Fenix. Och därmed skulle tusentals jobb på fabriken i Trollhättan, samt hos alla underleverantörer, kunna räddas. Att vi Saab-entusiaster inte får några fler Saabar att samla på är väl en liten parentes, om än inte helt oviktig...

Saab är återigen under attack från GM. För vilken gång i ordningen vet jag inte, jag har tappat räkningen. Men det började då INTE med nedläggningshotet 2009. Ånej, det började långt tidigare än så, redan när GM blev delägare i Saab Scanias personbilsdivision, senare Saab Automobile, för att sedan ta över den helt. Och anledningen torde vara uppenbar för varje bilintresserad. Saab byggde helt enkelt bilar som vid den tiden överglänste motsvarande Opelmodeller på alla områden. Hållbarhet, körglädje, komfort, motorer osv.Som tidigt exempel kan vi ta 1967 års Saab V4 som i princip var 20 år modernare än en Opel Kadett B från samma år. Inte utseendemässigt kanske, men både tekniskt och körupplevelsemässigt. På 80-talet kunde man göra samma observation vid en jämförelse av Opel Ascona C och Saab 900 eller Opel Omega och Saab 9000 CD i storbilsklassen.

Saab var alltså en nagel i ögat på Opels ägare GM. När man då, i slutet på 80-talet, fick en chans att åtgärda problemet tog man givetvis den chansen! Och även om man var med och förbättrade 9000-modellen visade man tidigt vad man ämnade göra med det bilmärke vars signum dittills varit tekniskt innovativa lösningar. Deras intentioner syntes med all önskvärd tydlighet när efterträdaren till 900 presenterades. Saabs tekniker hade nämligen fått chassiet från föregående Opel Vectra-generation att arbeta med. Alltså en modell som Opel redan lagt ned eftersom den var hopplöst föråldrad, då ju chassiet dessutom var en vidareutveckling från tidigare nämnda Ascona C. Resultatet lät inte vänta på sig och kan sammanfattas i ett enda ord: KATASTROF!!! I ett motorjournalistiskt tämligen unikt jämförelsetest ställde Teknikens Värld de båda 900-generationerna mot varandra. Resultatet var förödande för GM 900, då den gamla modellen föga förvånande slog den nya på fingrarna på i stort sett samtliga områden.

Och GM:s misshandel av det en gång så stolta Saab-varumärket fortsatte ohämmat under hela tiden som man var i biljättens ägo. Saab 9-7X, som egentligen var en mycket illa förklädd Chevrolet Trailblazer, var tänkt som den sista spiken i kistan så att man i lugn och ro kunde avveckla Saab på samma sätt som man gjorde med Oldsmobile, och senare med Pontiac. Det var i alla fall vad GM hade hoppats. Men tiotusentals Saab-entusiaster världen runt, mig själv inräknad, lät sina röster bli hörda i en jättelik manifestation. och GM fick ge sig, i alla fall temporärt.

Från juni 2010 tills nu, när Saab har gått på gungfly mellan problemen, har GM lutat sig tillbaka och hoppats att det de själva misslyckats med att genomföra skulle gå i uppfyllelse "på egen hand". Men när det nu verkar som att Saab har möjlighet att nå fast mark igen är det åter dags för GM att träda in och sabotera. För när man nu förvägrar Saabs ev nya ägare de nödvändiga tekniklicenserna så ser åtminstone jag det som ytterligare ett försök från GM:s sida att en gång för alla bli kvitt sitt nemesis. Men Saab har hittills överlevt alla attacker. Med nöd och näppe visserligen, men ändå...

Låt oss nu hoppas att Saab äntligen blir fri GM:s styvmoderliga behandling av företaget, så att man återigen kan få ro att bygga upp den tekniska innovations-glädjen som legat i träda under GM-regimen. och snälla Youngman och Pang Da, håll Saab borta från premiumklassen! Det behövs inte fler superlyxigt överlastade Autobahnlok i världen! Nej det som behövs är små, bränslesnåla, miljövänliga, körglada, sportiga familjebilar i Golf-klassen, eller helst strax därunder. Först då kan man i sanning säga att Saab är tillbaka på banan. Är den nya småbilen sedan lika snygg som gamla Saab 99 sä har jag då inget mer att önska.

Saab blev nekad en andra rekonstruktion sedan 2009, vilket med största säkerhet betyder att företaget, som vi känner det, kommer att gå i konkurs. Alla vi som har hoppats på att det ska ordna sig känner sig nog sorgsna idag. Jag har på bloggen pratat om att Saab varit ett innovativt företag, men inte utvecklat mig närmare. Därför tänkte jag idag berätta om två av dessa alla, som de flesta bilar idag är utrustade med, samt två som bilar BORDE vara utrustade med.

Jag tänkte börja med den allra första Saaben, modell 92 som kom ut till bilhandlarna 1950. Den hade tvärmonterad motor och framhjulsdrift. Detta tio år innan Alec Iginossis Hundkoja, som ju blev genombrottet för denna motorkonfiguration. Jag vet inte om Saab var först, men de var väldigt tidiga i alla fall. Att man till Saab 93 började använda längsmonterade motorer var väl för att det då fortfarande fanns för mycket promlem med tvärmonterade motorer. Idag är de allra flesta bilar, från Volvo till Opel utrustade med sådana koncept. Det är väl bara de dyrare lyxbilsmärkena som håller kvar vid längsmonterat och bakhjulsdrift.

Nästa sak jag tar upp är strålkastartorkare, som Saab var först med, år 1974. Detta hjälpmedel är väldigt bra här uppe i Norden, särskilt på vinterns saltblaskiga vägar. Denna innovation har kunnat ses på de allra flesta bilmärken, men är på väg bort till förmån för endast sprutande munstycken. Dessa är förstås billigare, men inte lika effektiva.

En liten innovation, som inte så många tänker på, är bränslevarningslampan. Den kom på Saab 99 redan 1969 och talar om för föraren att nu är det dags att tanka. Man tog, förstås, detta från flygplanens värld, där det är av yttersta vikt att veta att det är dags att hitta ett flygfält för att fylla på bränslet. I bilar är det visserligen inte lika livsavgörande, men att veta att man har 9 mil på sig att hitta en mack är ett väldigt bra hjälpmedel, särskilt om man är ute på långresa. Det tog länge innan andra bilmärken följde efter, men idag är var och varannan bilmodell utrustad med denna behändiga lilla lampa.

Sist tänkte jag ta upp den stötfångande stötfångaren, en innovation som tyvärr blivit offrad på designens altare. Det var på 70-talet som Saab, och bara lite senare Volvo, presenterade denna fantastiska innovation. Men Saab var alltså först, låt oss slå fast det! Vad är det för bra med en stötfångare som tar upp krockvåld i låga farter så att bilen i övrigt inte blir skadad? Låt oss titta på en bilolycka jag själv bevittnade, mellan en Saab 99 1984 och en Saab 900 av den Nya generationen, den som senare blev Saab 9-3. Saab 99:an hade stannat för att göra en vänstersväng, och 900:an hann inte stanna för den, utan brakade in i bakdelen på 99:an. Resultatet? 99:ans vänstra baklykta behövde bytas ut, annars syntes det inte en skråma på bilen, utan den kunde köra vidare dit den skulle. 900:an fick bärgas från platsen, och blev senare skrotad eftersom den blivit ramsned. Så jag tycker faktiskt att det är lite synd att inga bilar har kofångare som faktiskt gör sitt jobb på dagens bilar.

Igår var vi på sommarens (förmodligen) sista fordonsträff, den vid Vännäs Bilmuseum. Det innebär att man kan börja summera sommmaren.

Det började bra i mitten på maj, med av(f)rostningsträffen i Burträsk, även om jag inte är mycket för bilburna tipsrundor. Jag tycker man missar en del av gemenskapstanken då. Som helhet var den dock trevlig.

Nästa träff jag bevistade var en av onsdagsträffarna på Gammlia. Där var det mycket folk och skrämmande få europabilar. Precis som förra året alltså. Nämnda onsdag var det t ex inte en enda Saab där. Och känslan av att arrangemanget vuxit ur sin kostym förstärktes ytterligare. Den där gemytliga känslan infann sig helt enkelt inte. Det känns för trångt för det stora antalet bilar som deltog.

Sedan flyttade vi hem för nästa två evenemang. Det första var Ellens Cruising, fredagen innan Bjurholms Marknad. Ett relativt välbesökt och trevligt litet arrangemang där vi cruisade runt de delar av Bjurholm som inte var avstängda för marknaden.

Hjuldagen, helgen efter, var riktigt bra för att vara ett förstaårsarrangemang. med 14 deltagande fordon, och trevlig stämning både bland deltagare och besökare. Att en traktor tog hem Folkets Val-pokalen var bara roligt!

Europabilsdagen som inledde Lycksele Motorvecka var helt klart en succé. Vi i Saabklubben hade skapat ihop 6 bilar, och stod snett emot den i särklass dyraste mötesdeltagaren, en Ferrari F40. Och sämre granne kan man väl ha, eller? Mycket Volvo och Mercedes, men så ska det väl vara när det var dessa märkesklubbar som stod som arrangörer.

Och så tillbaka till Bjurholm, som verkar ha blivit något av en Ångermanländsk motormetropol. Denna gång var det lastbilsmässan i Näsmark som bevistades. Det var 5:e Året som Stellan Olofsson arrangerade detta, som tycks ha blivit ett internationellt arrangemang. Det kom nämligen både finska, och norska lastbilar. Och det svenska deltagandet sträckte sig från Norrbotten till Skåne.

Nu i lördags bevistades traktormässan i Näsland. Många traktorer, även från grannkommunerna, och ännu fler besökare. Man fick se hur det separerades mjölk, tröskades med ett tröskverk drivet av tändkulemotor och kördes med en bergsborr. De traktorer som hade redskap monterade fick plöja, harva eller slå hö. Dessutom bjöds det på kalv-bingo. Utom detta trubadurade undertecknad. Huruvida det var ett bra eller dåligt inslag kan jag, av blygsamhetsskäl, inte uttala mig om.

Igår söndag for jag och Britt-Inger till Vännäs för att bevista Motormuseets dag. Det var också ett trevligt arrangemang med ett tämligen ovanligt deltagande fordon. Det var en helikopter som landade och var med större delen av dagen. Annars var det en skön blandning av bilar, traktorer, motorcyklar och mopeder. Och Britt-Inger fick äntligen se Victoria Benz i verkligheten, inte bara på bild. :-D Saab och BMW var väl, utan att ha räknat, de märken med flest bilar representerade. De stod då i alla fall bäst samlade.

Under denna devis manifesterade vi i Saabklubbarna runt om i världen februari förra året. Nu verkar det vara aktuellt igen.

De anställda på Saab, och även vi Saab-entusiaster, fortsätter att kastas mellan hopp och förtvivlan. Idag får man veta att det kan finnas en finansgrupp som är villig att lägga upp 350 miljoner Euro för att Saab ska komma på fötter igen. Än har alltså inte ringdomaren räknat till 10. Men jag undrar hur mycket förtroendet för produkterna skadas av denna berg- och dalbana. Inte för bilarna i sig, de har ju prisats i allehanda media. Däremot oroar sig säkert potentiella köpare för tillgången på service och reparationer mm om Saab till slut går omkull. Och då vågar de inte köpa bilarna av den anledningen. Nej, det Saab behöver är stabilitet, lugn och ro, så att de kan fortsätta producera bilar, och så småningom även presentera en mindre bil, då helst en miljöbil.

Läste just att Kronofogden börjat förbereda för utmätningar hos Saab Automobile. Dessa förberedelser består i att man fryser företagets konton. Hur man än ser på det oerhört allvarligt att det gått så långt. Då känns det som att hoppet börjar försvinna. Och så ställer jag mig än mer frågande till varför EIB inte godkänner Antonov, som ju faktiskt VILL gå in och rädda Saab. Och hur aktivt agerar vår Svenska Riksdag (jo, för regeringen är ju i minoritet, så de övriga partierna kan ju faktiskt köra över dem, om de vill)? Fast å andra sidan har ju samtliga av våra svenska makthavare tydligt visat i handling hur de vill ha det. Ingen svensk bilindustri ska finnas kvar! Hur ska man annars tolka det faktum att inte en enda svensk bil finns i kortegerna vid t ex statsbesök? Storbritannien har både Roll Royce, Jaguar och Daimler i sina korteger, Frankrike har Citroen-limousiner, Tyskland har BMW och Mercedes, Japan har Lexus, USA har Lincoln och Cadillac osv. I Sverige lyser de inhemska märkena med sin frånvaro. Det är idel Mercedes och BMW, men som sagt, inte en enda Saab eller Volvo  Detta är minst sagt beklämmande, och i mina ögon ett tydligt tecken på hur Makten ser på våra svenska bilmärken!

Vi börjar med de stora slagskeppen, alltså typ Volvo 740-storlek, och går sedan uppåt i storlek till hangarfartyg för att sedan gå ner i storlek igen.

Av sk Pony-bilar är det förstås Mustangen som är snyggast, och då mer precist sedanmodellen från -71. Det handlar alltså om samma karossgeneration som Mach 1:an men sedanen är snyggare än i fastbackutförande. Dodge Charger av 1970 års modell är också en riktig läckerbit, liksom Chevrolet Camaro 1967 och Pontiac Trans Am 1977. Den sistnämnda ska vara svart med guld-dekor, som i "Smokie And The Bandit".

Av de riktigt stora coupeerna finns det väl också några som faktiskt har ganska snygga proportioner. Det är Pontiac GTO från 1967, Cadillac Eldorado och Oldsmobile Toronado, också dessa från 1967, samt Lincoln Continental Mk V från 1977. Det var väl den bilen som privatdeckaren Cannon använde i TV-serien med samma namn? Ford Galaxie XL 500 från mitten av 60-talet är inte heller den helt oäven. Den liknar ju GTO:n lite grann.

Av sedaner är det en bil som står ut, och det är den guldfärgade Buick som Kojak använde. Men där har vi också en Ford som inte är helt fel och det är Crown Victoria från sent 70-tal, och som användes långt in på 80-talet.. Alltså den typ som förekommer i första Men In Black-filmen.

Av jänkejärn från 50-talet är det egentligen bara två som är något sånär snygga, och det är Ford Thunderbird -57 och Chevrolet Corvette i sin första karossform. Corvette har för övrigt varit snygg i samtliga karossgenerationer som förekommit.

Ingen av dessa bilar tilltalar dock mig i en sådan grad att jag skulle kunna tänka mig att äga en. Men det finns ett par USA-bilar som faktiskt kittlar "vill-ha-tarmen" åtminstone lite grann. Båda härstammar från 2000-talet, och båda är tillverkade i Japan. Men eftersom de uteslutande tillhandahölls den amerikanska marknaden kan de nog i någon mån anses vara USA-bilar. Den första är Subaru Baja, en modell som i stort sett var en förlängd Legacy Outback, försedd med flak istället för kombibakdel. Den andra bilen är Saab 9-2X. Denna bil är egentligen ett typexempel på något som britterna var världsmästare på under 60- och 70-talen: badge engineering. Under Saabskalet döljer sig nämligen inget mindre än en Subaru Impreza kombi, i toppversionen Aero med exakt samma konfiguration som den europeiska WRX-versionen. Med förvånande små medel lyckades man göra Subaru-karossen väldigt "Saabish" för att använda ett ord från Saabs egen marknadsföringsavdelning. I stort sett ändrade man front, bakdel och rattemblem, så blev det en Saab av den. Och den där obetvingliga Vill-ha-känslan i magen vill inte riktigt släppa greppet om mig.

Att Saab idag, i ett pressmeddelande, talar om att de inte kan betala ut lönerna till sina anställda är oerhört fegt gjort! De anställda borde GIVETVIS fått meddelandet först, inte fått reda på det genom massmedia. Sedan själva fakta, att man inte har pengar till lönerna är mycket allvarligt. Det har inte hänt förr i Sverige, inte i ett så pass stort företag som Saab ändå är. Nu börjar även jag, som bekant är en enveten Saab-entusiast, undra hur det ska gå. Men jag tycker som så: Låt Antonov gå in som majoritetsägare fortare än kvickt. Han har i alla fall ett hjärta för Saab.

Det har varit en hektisk helg, med massor av aktiviteter, Både lördag och söndag var faktiskt fullständigt fullspäckade med saker som hände.

Lördag:
Var på avrostningsträff i Burträsk. Det tog i stort sett hela dagen. Har ju 2,5 timmes resa dit, enkel resa. På vägen dit blev jag för övrigt vittne till ett mindre drama, då jag hamnade mitt i infångningsförsöken av en lösspringande häst. Vet inte hur det slutade, men jag kan bara hoppas att allt avlöpte väl. Inget som motsäger detta antagande har i alla fall stått i tidningen. Nåväl, vi träffades vid hembygdsgården i Burträsk, alldeles bredvid kyrkan. Det var Saabar, Volvobilar (inklusive en lastbil av samma typ som min pappa körde på den tiden det begav sig, tidigt 50-tal), Folkabubblor, en Wartburg, en Vauxhall, samt ett mindre antal jänkare. Jag räknade till 14 Saabar, fördelade på 6 st V4:or, lika många 99:or, en 900 och en Saab 92. Så det kommer förhoppningsvis att resultera i att vår klubb blommar upp ännu mer!Pysen var, som vanligt, nyast på platsen. Vi blev utskickade på en tipsrunda runt Burträsk. Det var inte det lättaste att hitta igen alla frågorna, eftersom jag av förklarliga skäl inte riktigt känner till Burträsks gator. Återsamling sedan vid Värdshuset, med prisutdelning, minglande och matätande. i det stora hela en ganska trevlig dag.

Söndag:
Konfirmation av Ylvas äldsta dotter, Mikaela. Fin gudstjänst, och alla konfirmanderna gjorde bra ifrån sig.  Trevligt att man från kyrkans sida tillåtit de musikaliska ungdomarna att framföra en sång. Efteråt bjöds det på både smörgåstårta och prinsess-dito. Därefter bar det med stor hast iväg till nästa kyrkoaktivitet. Pingstkyrkan höll nämligen vårfest. Hann precis lagom till att det hela började. Mycket trevliga framföranden från barn och ungdomar. Kören KÖREN medverkade också. Kan dock inte yttra mig om huruvida vi var bra eller inte (eget beröm luktar ju som bekant illa), men det kändes då som att det gick hyfsat bra i alla fall. Sedan barkade det åt skogen. Bokstavligt talat! För efter vårfesten for vi, Britt-Inger, jag och Vildur, ut till Holmsjöbäckskojan och kollade upp hur det såg ut där. Jag har ju åtagit mig att göra en utflykt dit och till Storforskojan ett par ggr i månaden under sommarhalvåret, för att kolla upp vedtillgång och allmänt utseende på platserna. Vildur fick sin beskärda del av bad och lösspringande, så han var helt klart nöjd efter det. Vi grillade några chorizo-korvar och åt middag där ute, innan vi for hem. Och det är nog ingen underdrift att säga att vi allihop var ORDENTLIGT trötta, och ganska nöjda med dagen. Och med helgen i stort.

Nu ser jag framför mig flera som säger: Hur kan han skriva en sådan rubrik? Han gillar ju inte ens Volvo. Och de har rätt, dessutom. Men så här ligger det till:

I maj i år får vi en ny bränsleblandning i Sverige. Den heter E 10, och består till 90 % av 95-oktanig bensin. De övriga 10 % är... Kan någon gissa? Just det: Etanol. Men alla bilar kan inte köras på denna bränsleblandning. De allra flesta märken har en gräns någonstans mellan 1995 och 2005. Teknikens Värld har en artikel på webben om det. Längst ner i artikeln finns en länk från Bil Sweden som talar om hur just din bil klarar av bränslet.  Jag har länkat till artikeln, tryck bara på tidningens namn så kommer du dit...

Jag har dock läst mig till att Volvo och Saab är de bilmärken där flest modeller klarar av E 10. Hos Volvo är det alla bilar från och med 1976 med undantag av de S- och V 40-modeller som drevs av Mitsubishis GDI-motorer mellan åren 1998 och 2001. Saab har deklarerat att alla deras bilar från och med 1979 ska klara av det nya bränslet. Det torde innebära att även de sista V4:orna (årsmodell 1979 och 1980) ska klara av E 10. På tredje plats i "märkestävlingen" kommer Chrysler-koncernen, (Chrysler, Dodge och Jeep) vars bilar klarar E 10 från och med 1989 års modell. Sedan blir det ett liitet hopp till 4:e platsen, där Subaru hamnar. De klarar E 10 från och med 1991 års modell. I övrigt får du själv läsa dig till det. I vilket fall som helst är  våra svenska bilmärken bäst i världen vad gäller hur gamla bilar som kan köras på E 10.

Man funderar, och tänker och grunnar och filosoferar...

Nu har jag ju kört VW Sharan ett par månader, och visst... Det är en väldigt trevlig bil att köra, och man har en avslappnad körstil med riktigt bra komfort. Men jag måste då säga att jag verkligen saknar att köra Saab. Varje gång jag ser en gammal Saab, 99 eller 900, på samhället får jag ett styng i hjärtetrakten och något längtansfullt i blicken. Detta fenomen kommer ju att bli avhjälpt när jag till våren får börja köra med Pysen igen, och till dess får jag nog lov att hålla ut. Det är ju ändå bara nästan ett kvartal bort. Suck!

Nu har LG Hockey Games dragit igång, med de första matcherna igår kväll. Det känns som ytterligare en obetydlig miniturnering, med bara 4 lag. Men det gick i alla fall bra för Tre Kronor i första matchen, mot ett oinspirerat Tjeckien. Men varför är det bara 4 lag med i turneringen? Det skulle vara lätt att få ihop mer än det dubbla deltagarantalet, av bara europeiska lag, och få till en RIKTIG turnering. Jag menar, var är Slovakien, Schweiz, Tyskland, Norge och Vitryssland? Skulle inte de också gynnas av att vara med i några landslagsturneringar per år? Som det är nu känns det som att elitserielunken bara blir störd till ingen nytta, för Ryssland, Finland och Tjeckien känner ju Tre Kronor utantill, och till yttermera visso behöver laget mer än bara tre matcher i sträck för att bli riktigt bra sammansvetsat. Så nog känns det som en halvmesyr...

Tuffing har varit hemma en ovanligt lång period i sträck nu, det är väl inne på 4:e månaden. Som jag skrivit tidigare är hon annars den av våra katter som är hemma ett par dagar och sedan borta i flera veckor, innan hon kommer hem igen. Jag tror att den stränga vintern kan ha påverkat hennes äventyrslusta. Om den teorin stämmer lär vi få se betydligt mindre av henne när det så småningom våras ibland bergen.

Har sett bilder på Saabs nya terrängbil, eller crossover om man så vill. Visst är det riktigt snygg,  men vem vill ha ett sådant där åbäke till bil? Den är ju lika gigantiskt stor som Volvo XC 90. (Det påståendet baserar jag på en jämförelse mellan Cadillac SRX, 9-4:ans systermodell, och Volvo XC 90. Dessa två är nämligen närmast identiska i storlek.) Jag hade hoppats på något mer normalt i storlek, typ 1:a generationens Subaru Forester. Har de inte lärt sig någonting? En Saab ska vara mellanstor (Dvs den minsta modellen kan få vara som gamla Saab 99, salig i åminnelse, och den största som nuvarande Saab 9-3)  Vidare ska en Saab vara hälsosamt befriad från onödigt tjafs som elhissar, elektriskt manövrerade stolar, mm. Dessa saker gör att bilen blir tyngre, och därmed blir körbarheten lidande. Nej, låg vikt och små men kraftfulla motorer ger ett bättre körförhållande och sportigare uppförande på vägen. Det här visste både Sixten Sason (Saab) och Colin Chapman (Lotus). Jag har en stark misstanke att det inte blir så många 9-4:or sålda i Europa. Detta pga att den är så stor. Fast det förstås, i USA gillar de ju onödigt stora bilar...  Och det är väl där 9-4X främst ska säljas?

Läste om att man fått en J 35 Draken till Vännäs Motormuseum. Det ger sannerligen en anledning att besöka museet nästa år. Frågan är om det inte blir dubbelt så intressant att komma dit. För, rätta mig om jag har fel, men är det inte en Saab 91 Safir som står på flaket på lastbilen framför? Och varför nämner inte artikeln i så fall det planet med ett ord? Men det är klart, det planet är ju inte jetdrivet...

I Flygvapnet gick Safiren under benämningarna Tp 91 och Sk 50 B & C. Planet var i aktiv tjänst mellan 1946 och 1993. Tp-versionen var för sambandstjänst (Innebär väl mest kurirflyg?) och Sk-versionerna var, logiskt nog, skolflygplan.

Fast det snyggaste flygplanet Saab byggt måste väl ändå vara deras andra jetdrivna jaktplan, efter J21 R (R för Rea-motor, som jetmotorn kallades i Sverige på den tiden). Jag talar förstås om J 29 Flygande Tunnan. Snyggare än både F 86 Sabre och MiG 15, (samtida med Tunnan) om du frågar mig. Och DEFINITIVT snyggare än både General Dynamics F-16, AJ 37 Viggen och JAS 39 Gripen!. Dessutom är Tunnan det enda svenska stridsflygplan, hittills, som blivit uttaget till FN-tjänst (1961. Kongo). Tycker nog det vore läckert med en FN-flaggad Tunnan till museet, någon gång i en avlägsen framtid. Inte minst för att endast 2 plan av de 5 som tjänstgjorde i Kongo flögs hem. De övriga tre skrotades på plats.

Uppdatering 3/11:
Jag hade både rätt och fel. Visst var det så att det var en Saab Safir på lastbilen. Men detta flygplan var inte ämnat för Vännäs Motormuseum, utan hade en annan, för oss okänd, slutdestination. Det är förklaringen till att detta plan inte nämns i artikeln. Så ingen skugga ska falla på artikelförfattaren!

I lördags när vi var i Umeå såg jag något som höjde lite på mina ögonbryn. I korsningen E4/Kolbäcksvägen stod en Solstad Saab biltransport. Jag har sett en sådan tidigare i Umeå-området, men den var gul och byggd på en 9000 CC. Denna var vit och byggd på en 9000 CS. Har dock bara sett dessa bilar en gång vardera, så funderingen är om de bara varit på genomresa. För om de funnits i området permanent borde man väl rimligtvis sett dem fler än en gång?

Annars så känns det att vintern är på väg. Är som glad att vinterdäcken åkte på i förra veckan. Det var nämligen otrevligt halt över Västanfjället både i helgen och ännu mer så i morse. I lördags när vi var på väg över fjället mötte vi en vit 745:a som kom sladdande hej vilt i uppförsbacken. Då påmindes jag om den vinter jag själv satt med hjärtat i halsgropen varje morgon när jag skulle till jobbet i den 745:a jag då hade och undrade om jag alls skulle ta mig över fjället. Så bakhjulsdrivet är då DEFINITIVT inget alternativ för mig. Bäst vore ju fyrhjulsdrivet, men annars duger ju framhjulsdrivet alldeles utmärkt. Skulle vilja provköra en Saab 9-3X en kall vinterdag och se om den lever upp till förväntningarna.

Jag trodde aldrig att jag skulle komma på mig själv med att, redan på hösten, sitta och tok-längta till nästa vår! Jag har, så länge jag kan minnas, fullkomligt ÄLSKAT hösten med dess höga klara luft, dess lugnare tempo osv... Men nu när Pysen är avställd pga väglaget har jag börjat längta till mitten av april när jag kan ställa på den igen, och fara ut och KÖRA bil igen. Beror det på att jag (äntligen) har något vettigt att köra med?

Var och lyssnade på föreläsning igår kväll. Tyckte väl det var intressant att höra om Berts liv och leverne. Spännande att han började som entrepenör vid 12 (!) års ålder. Han hade väldigt mycket livserfarenhet att dela med sig av. Den röda tråden genom hela föreläsningen var dock vikten av att, som företagare, sticka ut. Göra det oväntade. Som att starta ett tvätteri i lilla Bjurholm.

Förra veckan fick jag Saabklubbens medlemstidning Bakrutan (kommer ut en gång i kvartalet). I en artikel pratades det om en Saab 900-kombi, kallad Safari, som redaktören trodde varit Berts. Men jag har från säker källa (frågade Bert Karlsson själv) hört att detta inte stämmer. Den bil han lät bygga om till kombi var en Saab 9000. Och det var Solstad som byggde bilen.

Solstad var under sena 80-talet och större delen av 90-talet kända för att bygga specialbilar, företrädesvis på Saab-chassier. Oftast handlade det om biltransporter, men några tidningsbilar och minst en Saab 90 000 (Ambulans alltså) blev det också. Har ett vagt minne av att han byggde en 6-hjulig pick up också, baserad på nya 900/9-3.

Läste idag att första snön ska komma till veckan. Då är det dags att ställa av Pysen för denna säsong, och ställa in den i garaget. Kanske man hinner med att greja lite med inredningen tills nästa år. Har planer på att fixa ökad ljudisolering i bagageutrymmet, och snygga till i kupen mm. Förresten gick Pysen genom besiktningen med rent papper.

Och så har vi upptäckt en gammal TV-deckarserie som är riktigt bra! Dalgliesh Mysteries. Böckerna som serien baseras på skrevs av P D James. Precis som böckerna är också TV-serierna lite långsamma i starten, men de artar sig när man kommit in i dem. Tycker att om man är deckarvän bör man inte missa detta. Håller nu på med "Ett Expertvittnes Död".

De allra flesta förknippar nog begreppet körglädje enbart med sportiga bilar och små kurviga vägar, och det gjorde jag också. Tills nu i veckan... Då insåg jag att det faktiskt finns en helt annan sorts körglädje också, som egentligen är precis lika relevant. Det handlar fortfarande om aktiv körning, men på ett mer avslappnat sätt. En bil som svarar direkt på dina kommandon, men som ändå är långt ifrån sportig. Och det handlar om ergonomi, lättlästa instrument och en vägkänsla i ratten som inte står sportbilen lågt efter. Minibussar brukar ju i allmänhet anses som sävliga, och riktigt tråkiga att köra, men inte den här. Den har en körkänsla som inte riktigt går att sätta ord på, utom att den just är rolig att köra.

Stargate SG-1:s långfilmslånga avslutande del "The Arc Of Truth" har äntligen (2 år efter utgivningen i USA!) kommit till Sverige. Ser fram emot att ta del av den, det blir nog spännande! Såg vartenda avsnitt av TV-serien när den gick på 6:an, men har saknat avslutningen fram tills nu.

Ni har väl hört talas om "Mannen som talar med hundar"? I vår familj har vi ett nytt fenomen, kvinnan som talar med getingar. :-D Britt-Inger pratar nämligen med dem och de följer snällt med henne ut. Och det har inte hänt bara en, eller två gånger, utan det händer minst ett par gånger varje dag. För nu de senaste veckorna har vi haft en fullständig invasion av getingar inomhus, både hemma och på jobbet. Har aldrig varit med om dess like.

På måndag ska Pysen årsbesiktigas, och sedan dröjer det inte länge innan jag ställer av den för vintern. En sådan klassiker vill jag helst inte köra på saltade vägar. För även om den inte är original så är det ju ändå en gammal bil i "orostat" skick.

Då så! Äntligen, efter att ha missat sommarens samtliga auktioner, har vi fått vara på en idag. I Balsjö var det. Mycket fina grejor, men ingenting vi köpte. Men vi får väl i alla fall konstatera att vi trots allt har HAFT någon sorts sommar nu när vi har fått bevista en auktion? ;-) Annars är ju sommaren loppisarnas högsäsong, och sådana har vi varit på några stycken. De flesta var riktigt trevliga, och man hittade en del saker som kan komma till användning. Sämre har det varit med besökandet av alla bilträffar jag hade velat vara på. Slutresultatet blev en (!) träff, på Vännäs Bilmuseums Dag, och en fikaafton på Gammlia. Och så förstås veteranbilscruisingen i Bjurholm fredagen innan Marknadshelgen. Men jag missade alltså BÅDE Wheels Nats på Nolia och Saabträffen i Ramsele, de givna höjdpunkterna i sommarens Träff-kalender. Hoppas på bättre tur nästa år, så att man inte blir FULLT lika dubbelbokad.

Dock var Vännäs Bilmuseums Dag en hyfsad kompensation, för där fanns i alla fall världens första (?) husbil med. Den är byggd på ett SAAB 92-chassie, och kallas därför följdaktligen för 92h. Bilen i fråga byggdes någon gång i början på 60-talet, och är en av två bilar som byggdes. Den andra byggdes på en ram från Saab 95, och utrustades så småningom med en V4-motor. Det var en hel massa andra bilar med uppe på Vännäs Läger också. Bla var det en hel räcka gamla och nya rallybilar där, liksom ett tiotal Saabar (i ett spann från 92 till pinfärska 9-5) Två turbokonverterade 99:or fanns på plats. den ena var förstås Pysen, och den andra var en gräddvit 71:a som brukar ses utanför Mekonomen i Umeå. I övrigt radade bilarna upp sig, allt från 1920-talet till 2000-talet och allt från europeiska folkbilar till amerikanska vrålåk. Roligaste "paret" torde ändå ha varit träffens minsta bil, en Renault 4 Laban (skrytbilen ni vet?), som stod i direkt anslutning till träffens största kombi, en Chevrolet Caprice Classic Estate.

Vore kul att se fler summeringar av sommaren.

Läste igår att Saab kanske ska börja tävla i rally igen. Och då möjligen med start 2012. Det är inte en dag för tidigt! Enligt utsago ska de sitta i förhandlingar med WRC. Då kanske det är dags att börja intressera sig för rallysporten igen. Annars är det ju banracing som jag gillar bäst.

Saab började ju TIIDIGT att tävla med sina bilar. Detta tjänade två syften. Dels fick man prova ut bilarna under mindre gynnsamma förhållanden, men vad viktigare var gav det massor med reklam. Från början var bilarna inte ens trimmade, utan man tog helt enkelt en Saab 92 med sina 25 hk direkt från bandet och rullade ut i rallyskogarna. Och det var bilens väghållning och balans snarare än motorstyrka som gav framgångar. Kända namn från rallyskogarna var Rolf Mellde och Greta Molander (Saab 92) Erik Karlsson "På Taket" och Carl-Magnus Skogh (Saab 93 och 96 2-takt) samt Stig Blomqvist och Per Eklund (Saab 96 V4 samt 99 EMS och Turbo). Roligaste segern var väl Svenska rallyt 1976 när Stig och Per plågade sina V4:or till bristningsgränsen, eftersom de båda ville vinna. Teamledningen ville att de skulle spara på materialet, då övriga förare låg lååångt efter, men det örat lyssnade inte herrarna på. Det slutade med seger för Per Eklund, och att båda fick sparken. Bara för att återanställas till nästa tävling. :-D Så funkade det på den tiden.

I onsdags var jag på det sk veteranbilscaféet på Gammlia. Inte mycket var sig likt. Framför allt verkar arrangemanget ha vuxit ur sin kostym. Utan att ha räknat var det väl ca 120-130 bilar och ett 20-tal motorcyklar där. Av de senare var det stora flertalet av märke Harley Davidson. Och i ärlighetens namn tycks det mig som att träffen omvandlats till "finfordonsträff". För hur skulle man annars kunna förklara att en Mustang av årsmodell 2009 (?) och en till synes helt ny HD står på utsällningsområdet och tar plats från andra, mer klassiska fordon? De allra flesta bilarna var dock av äldre modell, men det stora flertalet var gigantiska jänkare. Inget fel i det, men de europeiska bilarna liksom drunknade bland alla V8:or. Jag räknade till 4 Volvo, (en PV 544, en 142, en P1800, och en Valp), 4 Saab (en 93F, en 96 trubbnos, en original 99 Turbo, och så Pysen) 2 Mercedes-coupeer (en från 50-talet och en från 80-talet), 2 Morris Minor (varav en i pick up-utförande) en Jaguar (Mk 10?), en Rolls Royce Silver Shadow (eller kanske det var en Bentley T-Type, såg den bara bakifrån), en Austin Healey 3000, en vw typ 1, en Renault 8 Gordini, och en AC Cobra-replica. Ett sammanlagt antal av 17 europeer alltså! Men jag såg minst 10 Mustanger och lika många Camaro, ett flertal Pontiac GTO, en Corvette osv. Och den där hemtrevliga myskänslan var liksom bortblåst i folkmyllret. Ärligt talat kände jag mig en smula bortkommen.

Ett litet plus var dock att man utökat serveringen med två "marknadsstånd" utanför den lilla cafébyggnaden. Där serverades kaffe med våffla och varmkorv med saft eller läsk. Den stora flaskhalsen tidigare år har annars varit att man fått stå i kö hur länge som helst, och sedan tränga sig in genom dörren till det lilla fiket och fått sig sitt fika. Men varför så få bord att sitta vid? Är inte själva fikandet med tillhörande bilprat en grundläggande del av idén?

Nästa lördag blir spännande. Då ska vi i Saabklubben ha "upptiningsträff" vid Värdshuset i Burträsk med våra gamm-bilar som vaknat ur vinterdvalan. Det kommer nog (av förklarliga skäl?) mest att vara Saabar där, bl a Pysen och minst EN original 99 Turbo, men andra märken är också välkomna, även Volvo! ;-D I fjol var det en Mercedes (av äldre sort) och en Plymouth Business Coupé med förutom alla Saabarna. Så kan ni entusiaster för andra bilmärken sluta upp blir det bara roligare.

Jag fick förresten bakläxa på regbesiktningen med Pysen, men får köra med den en månad innan ombesiktning. Det var några detaljer som de var missnöjd med, men i det stora hela gick den igenom. De detaljer som inte gick igenom bilprovningens nålsöga var dock av sådan art att ombsiktning tyvärr är ofrånkomlig. Suck!

Vildur, vovven min, borde få mer plats i bloggen, har någon sagt. Så här kommer en bild på honom och Valle när de myser tillsammans. Ser de inte ut att ha det mysigt ihop? De är ungefär jämngamla, och bästa kompisar. Det märks tydligt när vi kommer hem efter jobbet, då RUSAR Valle fram till... inte oss utan till Vildur. Det är vänskap det!

Kineserna är duktiga på att kopiera. Såg den kinesiska versionen av Saab 9-3, som enligt avtal med Saab skulle ha varit med den "gamla" designen som Saab slopade 2005. Men den "prototyp" de visade upp på bilsalongen i Peking var i stort sett en ny 9-3 (inköpt från gatan?) som de bytt grill och bakljus på. Hmmm...

Pysen beräknas vara klar på torsdag, så att jag kan fara på regbesiktning på fredag. Var in till verkstaden igår och kollade, och det är lite smådetaljer kvar att göra. Som att montera tillbaka motorhuven :-D Nå i alla fall ska det bli spännande att köra Pysen med sitt nya "hjärta". I alla fall tycker jag att lämplig musik för detta tillfälle torde vara detta mästerliga stycke, signerat Deep Purple:

Att Pysen är mörk-lila till färgen gör ju inte musikvalet sämre, eller hur?

Nu har vi fått veta vilka lag som möts i kvartsfinalerna. Brynäs fick ett trevligt motstånd, Djurgården, och borde kunna komma i alla fall till semi. Tror fortfarande på SM-guld för de svart-röd-gula i år. Två Norrlandslag till klarade sig till kvarten: Skellefteå, som får möta Färjestad, och Timrå som får möta HV71. Skellefteå borde inte ha alltför svårt att nå semi. Timrå som får möta seriesegrarna lär få det lite tuffare, men det borde inte vara någon omöjlighet. Den fjärde kvarten med LHC och Frölunda är totalt ointressanta ur Norrlands-perspektiv. Trist att varken MoDo eller Luleå klarade sig till kvarten, men skönt att de slipper kvala i alla fall. Kvalserien är aldrig rolig för Elitserielag...

Nu har Formel 1-säsongen äntligen börjat, med första loppet i Bahrein igår. Ferrari i topp, och Lotus bäst bland de nya stallen. Och med min favoritförare Heikki Kovalainen som försteförare hos Lotus. Kan bara bli bra. Men det tar nog några år innan de kan slåss om VM-titeln.

Pysens premiär med nya motorn närmar sig alltmer, och med det ökar förväntan. Funderar dock på vad man ska göra med en tom Saab 900-kaross (3-dörrars Combi Coupe) , en växellåda från samma 900 och en förgasarbestyckad H-motor (Pysens gamla). Den sistnämnda har varit ute på blocket en sväng, men ingen var intresserad. Någon folkrace-intresserad där ute i cyberrymden som känner sig hågad?

Hörde ett säkert vårtecken idag på morgonen. Det var hackspetten som trummade på plåthatten på en telefonstolpe.

Läste om att Nordmaling krymper invånarmässigt, liksom Bjurholm gör. Men att man också tar konsekvensen av det, och funderar på VARFÖR det händer, och vad som kan göras för att vända trenden. I Bjurholm konstateras bara att så är fallet, och sedan nöjer man sig med det. Är det så viktigt med epitetet "Sveriges minsta kommun", eller är det som med grodan? Om man lägger en levande groda i kokande vatten hoppar hon genast ur, men om hon ligger i kallt vatten som långsamt värms upp ligger hon kvar tills hon är kokt. (OBS! hörsägen! Jag har inte försökt själv, eftersom det är djurplågeri.) Kontentan av liknelsen är: Har Bjurholm blivit så van vid att man tappar invånare år från år att man inte längre reflekterar över det?

Funderar lite på stavning av importerade ord. Som orden guide och juice. Det senare har fått en svensk stavning, jos, medan det förstnämnda inte fått det. En lämplig stavning borde väl vara gajd?

Sedan har vi lite halvlustiga översättningar i filmer. Det var en person som man såg gå ut till brevlådan och hämta in posten. Medan han öppnade ett brev ringde telefonen.
Konversationen blev som följer: "Did you get my mail?"
Han svarade: "Yes, I'm reading it right now" och tittade ner på ett papper. Översättningen: "Fick du mitt mejl?"
Ingen dator syns någonstans i närheten av den brevläsande personen, och han prasslar med ett brev av papper... Har alltså översättarna blivit så datorfixerade att de inte längre vet att ordet "mail" också kan betyda ett helt vanligr brev? Man tar sig för pannan.

Ordlekar är ganska kul emellanåt. I mitt fall längtar jag till att Pysen ska få komma ut på vägarna, något som kommer att hända om en dryg månad. Men denna längtan kan närmast liknas vid abstinens, och då Pysen ju är en Saab kan man väl dra ihop de båda orden till saabstinens?

Ibland är det kul även för en icke-mekaniker som jag att läsa lite om vad det är för något man låter trycka ner i sin bil. Alltså gick jag in på wikipedia för att läsa om turboaggregatet, med bla historia och praktisk användning.

Det första som tilldrog sig min uppmärksamhet var att lättrycksturbon (den typ som Pysen får) inte har ett mindre turboaggregat, något som jag, och säkert många med mig, trott. Nej den har en "annorlunda tryck-klocka". Vad en tryck-klocka är har jag haft vissa svårigheter att ta reda på, men det verkar vara det kärl där övertrycket byggs upp. Om någon där ute i cyberrymden har en annan, bättre, förklaring är jag bara glad att få veta.

Sedan kollade jag upp historian bakom turbon. Den uppfanns av en Alfred Büchi från Schweiz så tidigt som 1905. Men då kunde den bara användas i stora motorer, typ diesel-lokomotiv.

Saab var först att kunna tygla kraften på ett sätt att den blev praktiskt användbar i bensindrivna personbilsmotorer. De ändrade tryck-klockan och monterade en sk wastegate, en ventil som öppnar när fullt laddtryck blivit uppnått. Denna wastegate ska inte förväxlas med dumpventilen, som öppnar när man släpper på gasen för att t ex växla upp. Den senare behövs för att man inte ska tappa turbotrycket mellan växlingarna. Det är denna dumpventil som står för pyset i en turbomotor.

Tidiga turbomotorer led av den sk ketchup-effekten, dvs först kommer ingenting, sedan kommer ingenting och så kommer allt på en gång. Men Saab (återigen) lyckades övervinna det med ltt-motorn. I mångt och mycket är det faktiskt Saab som stått för turbons utveckling i bensindrivna personbilar.

De tidiga turbomotorerna var känsliga för överhettning, och om man hade kört hårt och stängde av motorn direkt koksade oljan, och turboaggregatet skar. Så man var tvungen att stå med motorn på tomgång en minut eller mer innan man stängde av för att kyla ner turbon. Även om dagens turbomotorer har en bättre kylning, med exempelvis vätskekyld laddluftkylare, så gör man nog klokt i att låta motorn stå på tomgång en stund innan man stänger av den. Som en ren försiktighetsåtgärd.

Oj, det blev mycket tekniskt idag. *fniss* Nå, hoppas att du som läser tycker att detta var intressant också.

Jaha, så har vi fått pellets, så att vi kan få sätta igång brännaren igen. I tre dagar har det varit el som värmt huset. DYYRT! Som tur är inträffade det inte när det var 30 grader kallt i alla fall.

Sitter och funderar lite så där i allmänhet. Man har ju hört att custombyggda bilar ofta har mer eller mindre fantasifyllda namn, som i mångt och mycket också speglar innehavarens personlighet. Och när min Saab 99 nu får en tubomotor så kan man ju säga att den är ett custombygge också, således behövs det ett namn... När jag nu var på SSK Norrlands årsmöte i söndags så surrades det en del om Tryck-Och-Pys-Saabar (alltså turboladdade dito). Och i gamla filmer från 30- och 40-talen pratades det om pysar i betydelsen grabbar, killar... Tryck-och-pys, i kombination med "The difference between men and boys is the price of their toys" skulle således ge namnet "Pysen". Om huruvida det är mer, eller kanske mindre, fantasifullt får omgivningen avgöra. :-P Oavsett vilket går min lila Saab under det namnet hädanefter.

Utseendet kommer inte att ändras mycket på utsidan från denna bild, en frontspoiler och ett bakrutejalusi tillkommer bara. 

Att ge intervjuer har jag börjat förstå är en konstart, till fullo raffinerad av allehanda celebriteter. Inom loppet av två veckor har nu tre Västerbottenstidningar varit på besök för att göra reportage om Bjurholms första tvätteri. Sådan publicitet är mycket välkommen, bättre reklam kan man inte få. Inte billigare heller, för den delen. :-D

Vi ska sätta oss och njuta av den underbara 80-talsserien "V" till "fredagsmyset" ikväll. Michael Ironside är en helt underbar skådespelare i mina ögon, lite "Norrländskt" kärv i sättet. Kanske därför jag gillar honom?!?

Tänkte berätta lite om hur jag blivit som jag blev, en Saab-entusiast.

Jag började övningsköra i min mosters "diarrébruna" 244. Den hade egentligen 2 fel, i mitt tycke. För det första var den beklagligt sävlig i beteendet, kändes mer som en stridsvagn än som en bil. Och så var det färgen som jag aldrig blev riktigt vän med. När jag tog studenten blev skolkompisarna hämtade i allsköns udda bilar, som t ex Ferrari 328 GTS, Cadillac Eldorado Convertible 1972, Willys Jeep (krigsmålad), och en vit Saab 900 Cabriolet. Men vad blev jag hämtad i? Jo denna urtrista bruna 240! Och de hade inte ens brytt sig om att sätta löv i den, eller på något sätt piffa upp den! T.o.m. föräldrarnas vita Volvo 145 Express från 1970 hade varit bättre, den skilde sig åtminstone från de vanliga bilarna. För dem som inte vet vad en Express var för en bil kan man lättast beskriva den som efterföljaren till Duetten. Den hade förhöjt tak från baksätet och bakåt, och trägolv därbak istället för det vanliga mattbeklädda bagageutrymmet i vanliga 145:or. Och bagageluckan var i glasfiberarmerad plast, inte i plåt som den vanliga 145:an. Den saknade också bakrutetorkare. Den var tänkt som en företagarbil, men tyvärr blev den inte tillräckligt uppskattad för att överleva till 240-eran.

Min första egna bil var en Opel Kadett Super, årsmodell 1966. Inte heller den var väl ett under av körglädje. 55 "trötta" hästkrafter och en bakdel som viftade värre än en orientalisk magdansös. Om det blåste mer än 15 sekundmeter vågade man inte köra fortare än 70 km/h, annars kändes det som om man riskerade att blåsa av vägen. Bilen klarade visserligen av att köra i 110, men då skramlade den så illa att man trodde den skulle falla ihop i sina beståndsdelar vilken minut som helst. 80-90 var bra marschfart. Men dit gick det långsamt att komma, på slät mark tog det närmare halvminuten, kändes det som. För att inte tala om vinteregenskaperna. HJÄLP!!! 60-70, fortare gick det inte att köra på vinterväglag, då for man obönhörligen i diket. Men den är hittills den enda bilaffär jag gjort vinst på. Köpte den för 500 kr 1986 och sålde den 4 år senare för 3000 kr.

Den första Saab jag körde var en svart 96 V4 årsmodell 1971. Den fick jag låna av en kompis en hel sommar när min egen bil (vid den tidpunkten en Ford Escort kombi) stod på verkstad och de inte hittade felet, ett elfel. Jag blev hursomhelst djupt imponerad av denna bil. Ren körglädje, hyfsade fartresurser (trots klena 65 hk) och en komfort som jag inte trodde fanns på så tidiga bilar. Då blev jag fast besluten att själv en dag äga en Saab. Men många bilar hann fara genom mitt liv innan min första egna Saab. Det var en Golf GTi, en Mitsubishi Galant, en Volvo 145, en Honda Civic, en VW Jetta, två Lada Samara, en Subaru Legacy och ytterligare en Ford Escort. Ingen av bilarna var väl dåliga, utom då Escorten. IGEN!!! Även den andra Forden i mitt liv rapplade något alldeles horribelt. Och när man kom till verkstaden och berättade vilken bil man hade, ja då möttes man av ett gapskratt.

Min första Saab var en vit 3-dörrars 900 GL 1982 med 4-växlad låda. Den var i och för sig en bra bil, om än något rostig. De bilar jag för närvarande har är en 3-dörrars 900i -87 som är att beteckna som vinterbil, och så min sommarbil, en blå-lila 99 -82. Det är den bilen som nu i vinter blir bestyckad med en modernare turbomotor, en 16-ventils lågtrycksturbo, från 1990. Jag är inte mekaniker själv, utan överlåter det på dem som kan det. Själv snyggar jag till det visuella intrycket, med ny bilklädsel, bakrutejalusi mm. Så att bilen till slut blir en, i mitt tycke, snygg busbil.
 

Snålblåst, lätt snöfall och 3 minusgrader var kanske inte de bästa förutsättningarna för en manifestation. och uppmaningen till medlemmar, vänner, bekanta och media att samlas kom ut så sent som på torsdagen  Ändå slöt hela 20 bilar upp bakom devisen SAVE SAAB. Vi stod och småhuttrade i 1 1/2 timme. Det var i stort sett hela modellspannet från 92 B till 9-3X. De enda modeller som saknades var 95 (2-takt eller V4) och 99. Någon Sonett finns mig veterligen inte i området, annars hade det varit kul om en sådan varit med också.

De media som visade intresse var SVT och VK. Resultatet blev ett två minuter långt, i mitt tycke mycket bra, inslag i Västerbottensnytt. I VK har inget reportage ännu synts till. Undrar varför... VK-reportern fiskade efter kontroversiella uttalanden, men det gjorde han förgäves. Vi var där för att stödja vårt favoritmärke, inte för att kritisera någon.

Jag blev varken förvånad eller besviken att min 900i från 1987 inte tilldrog sig något intresse. Det är ju "bara" vinterbilen, och det fanns många andra, mer intressanta, modeller representerade. Den har ju inte ens uppnått klassikerstatus ännu.

Vad gäller 99:an framskrider modiferingen sakta men säkert. Motorn ligger i motorrummet, men är inte fastmonterad ännu. Det dröjer således ännu en tid innan bilen är på vägarna igen. Å andra sidan har jag inga vinterdäck till den, så det är ändå inte lagligt att köra den innan april. Längtar redan dit. Och jag som tidigare tyckte att våren bara var blöt snösörja och en hemskt otrevlig depparperiod. Men längtan efter att få ta ut sommarbilen ur vinterdvalan kan uppenbarligen få till och med en sådan inställning att försvinna.

På söndag den 17/1 är det en världsomspännande manifestation för att försöka få GM att ändra sig, och sälja Saab istället för att lägga ner. Man samlas under devisen "SAVE SAAB, SELL SAAB". Manifestationen sker bl a på tre ställen i Australien, i Kina, i USA, Polen, Lettland, i England och Holland, samt Trollhättan, Stockholm och... UMEÅ! Fler lär också tillkomma.

I Umeå kommer vi att samlas kl 13:00 utanför Carstedts, som ju numera säljer Saab, och ställa upp våra Saabar framför försäljningshallarna. De har lovat ställa upp med att faktiskt ha öppet några timmar även på söndagen. Så den som har en Saab, spelar ingen roll om den är rostig och ful eller i toppskick, gammal eller ny, och vill göra något för att visa att vi Saabägare faktiskt bryr oss om vårt märke, är välkommen att ställa upp sin bil tillsammans med oss.

Igår hade vi i Saabklubbens Norrlandssektion möte i Umeå, där vi diskuterade detta, liksom förberedelserna inför årsmötet. Våren är ju årsmötenas välsignade tid. :-D Kommer själv att vara med på åtminstone 5 årsmöten till utom ovan nämnda, nämligen Kristdemokraterna i Bjurholm, Bjurholms Pingstförsamling, Karlsbäcks IF, Karlsbäcksbygdens Utvecklingsgrupp och, förstås, Bjurholms IF. Det är långt ifrån alla dessa föreningar jag har förtroendeuppdrag i, men årsmötena vill man ändå gå på, då har ju medlemmarna sin chans att göra sin röst hörd. I de flesta föreningar finns ju också möjlighet att i förväg lämna in medlemsmotioner i god tid innan mötet.

Vill avsluta med ett klipp på den i mitt tycke snyggaste rallybilen genom alla tider, i Saabs original rallyfärger.

Sorgen är stor nu när det verkar vara slut på Saab. Känner med alla som förlorar sina jobb pga det. Som jag tidigare skrivit har Saab inte haft lätt att bygga Saabar när man haft två krav på sig från GM, dels att använda värdelösa Opel-chassin till sina bilar, dels att måsta förse dem med en massa fördyrande, och fysiskt tunga, lyxdetaljer som ingen saabentusiast i världen vill ha. Nej, Colin Chapman (Lotus Elan mm) och Sixten Sason (Saab 92 mm) var inne på rätt spår, med så lätta bilar som möjligt för att kunna ha små snåla motorer utan en massa onödiga hästkrafter, och ändå kunna konkurrera med Ferrari, Porsche och Mercedes. Synd att det konceptet vimsades bort av GM. Deras tidigare image av att vara tekniska innovatörer som tillverkade sportiga små familjebilar var mycket mer tilltalande än att som under GM tvingas bygga nedtyngda Autobahn-lok som inte har skuggan av en chans på rallyvägarna. Och som helt förutsägbart därmed varit svårsålda.