Äntligen har ett EU-lands premiärminister rest sig och vågat ifrågasätta EU. Det var verkligen på tiden! Och om det nu blir en brittisk folkomröstning om utträde ur denna ohälsosamma union öppnas teoretiskt möjligheten för fler sådana, i andra länder. T ex Sverige. Detta hoppas vi EU-motståndare verkligen på, för Sverige borde också gå ur EU. Ju fortare desto bättre.

1994, när vi hade omröstningen om huruvida vi skulle gå med i denna union, läste jag på ganska rejält, och kom fram till att det fanns ett (1!) enda vettigt skäl till att gå med i EU. Det var att man skulle kunna privatimportera intressanta bilar från t ex Tyskland (eller kanske hellre England, eftersom de har roligare bilar) utan alltför mycket byråkrati. Något annat argument var egentligen inte till gagn för svenskarna, och det var inte på långa vägar tillräckligt för att rösta ja, så jag röstade helt logiskt nej.

När vi nu ser frukterna av EU:s göranden och låtanden blir jag för var dag som går alltmer mer säker på att jag hade rätt i att tycka att vi aldrig borde gått med, och, som sagt, att det enda rätta nu är att begära utträde snabbt som ögat. Ett paradexempel på EU:s klåfingriga attityd, som jag redan tidigare nämnt i denna blogg, är att man gett Svensk Bilprovning (och de andra besiktningsföretagen) centraliserade order att bilarnas varningslampa för krockkudden ska fungera. Alltså lysa till snabbt när man startar upp bilen och sedan slockna. Och för att en icke fungerande sådan ska fungera igen krävs delar för 12 500:- (för Mercedes Vito). Innan ens jobbet påbörjats! Och denna lampa har inget med bilens allmänna trafiksäkerhet (bromsar, hjulupphängningar, däck, belysning, rost i bärande delar mm) att göra, utan visar bara om krockkudden fungerar. Visst är det bra om krockkudden fungerar, men det har som sagt inget med trafiksäkerheten att göra. Nej detta är bara ett sätt för Bryssel att på ett "lindrigt" sätt få halvgamla bilar utskrotade, så att de inte har skuggan av en chans att nå veteranbilsstatus.

Och nu har flera av mina veteranbilsägande kompisar drabbats av nästa EU-idioti, som inte heller har ett dyft med trafiksäkerheten att göra! EU har nämligen bestämt att bilens ORIGINAL stöldskydd (i.e. rattlås eller som på Saab växellådslås) ska fungera fullt ut. Detta även om man har ersatt det med ett modernare, och därmed bättre, stöldskydd. Vad har besiktningen med stöldskyddet att göra? Det är ju en sak mellan mig och mitt försäkringsbolag och inget som Bryssel ska lägga sig i över huvud taget! Nej, detta är ytterligare ett sätt att göra det svårare, och dyrare, för bilhobbyn, och i slutänden kanske gör att man snart bara får se veteranbilar stående på museum, och inte glädja folk genom att i sakta mak rulla fram på soliga gator en fin försommardag. En bil är ju ändå gjord för att användas, inte för att stå i en hall och samla damm.

Nu på lördag har jag tänkt mig att väcka Pysen ur vinterslummern i garaget. Vi får bara se om vädret tillåter det.

Nu ser jag fram emot en vår och sommar full med härliga bilträffar att bevista. Dessa ställen har jag satt in i min kalender. Hoppas att jag kan vara på alla...

lördag 19 maj: Avrostningsträff i Burträsk. Alla motorfordon äldre än 30 år är välkomna. Saabklubben och VW-klubben anordnar
lördag 2 juni: Bjurholms Hjuldag. Alla motorfordon på hjul äldre än 25 år är välkomna. Saabklubben anordnar.
fredag 29 juni: Ellens Cruising. Kvällen innan marknaden samlas ett gäng veteranbilar och cruisar runt Bjurholm. Brukar vara en trevlig liten sammankomst.
lördag 14 juli: Ramsele bilträff. Ramsele motorhistoriker anordnar. Saabklubben närvarar med tält och så många bilar/medlemmar vi får ihop.
lördag 21 juli: Europabilsdagen på Gammplatsen. Volvo 140-klubben och Mercedes Benzklubben anordnar. Saabklubben närvarar med tält och så många bilar/medlemmar vi får ihop.
lördag 11 augusti: Lastbilsmässa, Näsmark. Stellan Olofssons Åkeri anordnar
lördag 25 augusti: Motormuseets dag, Vännäs. Saabklubben närvarar med tält och så många bilar/medlemmar vi får ihop.

Någon onsdagskväll i sommar kommer jag nog att försöka fara på Gammlia också.

Wheels Nats i Umeå krockar med Bjurholms marknad, så den kan jag tyvärr inte bevista i år heller. Men det får väl bli något annat år.

Det kan ibland vara lite svårt att förklara för en person som inte delar vårt intresse varför vi bilentusiaster, helt oavsett vilket bilmärke vi gillar, är så påstridiga om vår bilhobby som vi stundom är. Men jag ska i alla fall göra ett försök:

För att på ett förhoppningsvis relativt lätt förståeligt sätt illustrera vårt engagemang väljer jag att göra en travesti på ett välkänt citat signerat kapten Jack Sparrow, taget från den första Pirates Of The Caribbean-filmen, där han försöker beskriva sin älskade Black Pearl:

En bil är inte motor, chassi, hjul, ratt, säten och kaross. Det är vad en bil behöver. Men vad en bil är... Vad Pysen i själva verket är, är FRIHET!

Har fått hem frontspoilern till Pysen nu, men det krävs lite jobb på den innan den kan monteras. Den är hel och så, men behöver lite finputsning.

Hos min bloggranne Ingemar pratas det mycket om Scorpions, så dem tänker jag inte göra reklam för. Det gör han så bra. Däremot tänker jag flagga för ett annat missförstått håtdrockband: Whitesnake Deras mest spelade låtar, i Sverige alltså, är också ballader. Men precis som i Scoprions fall är dessa i minoritet, även om de i många fall är helt underbara. Här är ett exempel:

Tänkte berätta lite om hur jag blivit som jag blev, en Saab-entusiast.

Jag började övningsköra i min mosters "diarrébruna" 244. Den hade egentligen 2 fel, i mitt tycke. För det första var den beklagligt sävlig i beteendet, kändes mer som en stridsvagn än som en bil. Och så var det färgen som jag aldrig blev riktigt vän med. När jag tog studenten blev skolkompisarna hämtade i allsköns udda bilar, som t ex Ferrari 328 GTS, Cadillac Eldorado Convertible 1972, Willys Jeep (krigsmålad), och en vit Saab 900 Cabriolet. Men vad blev jag hämtad i? Jo denna urtrista bruna 240! Och de hade inte ens brytt sig om att sätta löv i den, eller på något sätt piffa upp den! T.o.m. föräldrarnas vita Volvo 145 Express från 1970 hade varit bättre, den skilde sig åtminstone från de vanliga bilarna. För dem som inte vet vad en Express var för en bil kan man lättast beskriva den som efterföljaren till Duetten. Den hade förhöjt tak från baksätet och bakåt, och trägolv därbak istället för det vanliga mattbeklädda bagageutrymmet i vanliga 145:or. Och bagageluckan var i glasfiberarmerad plast, inte i plåt som den vanliga 145:an. Den saknade också bakrutetorkare. Den var tänkt som en företagarbil, men tyvärr blev den inte tillräckligt uppskattad för att överleva till 240-eran.

Min första egna bil var en Opel Kadett Super, årsmodell 1966. Inte heller den var väl ett under av körglädje. 55 "trötta" hästkrafter och en bakdel som viftade värre än en orientalisk magdansös. Om det blåste mer än 15 sekundmeter vågade man inte köra fortare än 70 km/h, annars kändes det som om man riskerade att blåsa av vägen. Bilen klarade visserligen av att köra i 110, men då skramlade den så illa att man trodde den skulle falla ihop i sina beståndsdelar vilken minut som helst. 80-90 var bra marschfart. Men dit gick det långsamt att komma, på slät mark tog det närmare halvminuten, kändes det som. För att inte tala om vinteregenskaperna. HJÄLP!!! 60-70, fortare gick det inte att köra på vinterväglag, då for man obönhörligen i diket. Men den är hittills den enda bilaffär jag gjort vinst på. Köpte den för 500 kr 1986 och sålde den 4 år senare för 3000 kr.

Den första Saab jag körde var en svart 96 V4 årsmodell 1971. Den fick jag låna av en kompis en hel sommar när min egen bil (vid den tidpunkten en Ford Escort kombi) stod på verkstad och de inte hittade felet, ett elfel. Jag blev hursomhelst djupt imponerad av denna bil. Ren körglädje, hyfsade fartresurser (trots klena 65 hk) och en komfort som jag inte trodde fanns på så tidiga bilar. Då blev jag fast besluten att själv en dag äga en Saab. Men många bilar hann fara genom mitt liv innan min första egna Saab. Det var en Golf GTi, en Mitsubishi Galant, en Volvo 145, en Honda Civic, en VW Jetta, två Lada Samara, en Subaru Legacy och ytterligare en Ford Escort. Ingen av bilarna var väl dåliga, utom då Escorten. IGEN!!! Även den andra Forden i mitt liv rapplade något alldeles horribelt. Och när man kom till verkstaden och berättade vilken bil man hade, ja då möttes man av ett gapskratt.

Min första Saab var en vit 3-dörrars 900 GL 1982 med 4-växlad låda. Den var i och för sig en bra bil, om än något rostig. De bilar jag för närvarande har är en 3-dörrars 900i -87 som är att beteckna som vinterbil, och så min sommarbil, en blå-lila 99 -82. Det är den bilen som nu i vinter blir bestyckad med en modernare turbomotor, en 16-ventils lågtrycksturbo, från 1990. Jag är inte mekaniker själv, utan överlåter det på dem som kan det. Själv snyggar jag till det visuella intrycket, med ny bilklädsel, bakrutejalusi mm. Så att bilen till slut blir en, i mitt tycke, snygg busbil.
 

Snålblåst, lätt snöfall och 3 minusgrader var kanske inte de bästa förutsättningarna för en manifestation. och uppmaningen till medlemmar, vänner, bekanta och media att samlas kom ut så sent som på torsdagen  Ändå slöt hela 20 bilar upp bakom devisen SAVE SAAB. Vi stod och småhuttrade i 1 1/2 timme. Det var i stort sett hela modellspannet från 92 B till 9-3X. De enda modeller som saknades var 95 (2-takt eller V4) och 99. Någon Sonett finns mig veterligen inte i området, annars hade det varit kul om en sådan varit med också.

De media som visade intresse var SVT och VK. Resultatet blev ett två minuter långt, i mitt tycke mycket bra, inslag i Västerbottensnytt. I VK har inget reportage ännu synts till. Undrar varför... VK-reportern fiskade efter kontroversiella uttalanden, men det gjorde han förgäves. Vi var där för att stödja vårt favoritmärke, inte för att kritisera någon.

Jag blev varken förvånad eller besviken att min 900i från 1987 inte tilldrog sig något intresse. Det är ju "bara" vinterbilen, och det fanns många andra, mer intressanta, modeller representerade. Den har ju inte ens uppnått klassikerstatus ännu.

Vad gäller 99:an framskrider modiferingen sakta men säkert. Motorn ligger i motorrummet, men är inte fastmonterad ännu. Det dröjer således ännu en tid innan bilen är på vägarna igen. Å andra sidan har jag inga vinterdäck till den, så det är ändå inte lagligt att köra den innan april. Längtar redan dit. Och jag som tidigare tyckte att våren bara var blöt snösörja och en hemskt otrevlig depparperiod. Men längtan efter att få ta ut sommarbilen ur vinterdvalan kan uppenbarligen få till och med en sådan inställning att försvinna.

Sorgen är stor nu när det verkar vara slut på Saab. Känner med alla som förlorar sina jobb pga det. Som jag tidigare skrivit har Saab inte haft lätt att bygga Saabar när man haft två krav på sig från GM, dels att använda värdelösa Opel-chassin till sina bilar, dels att måsta förse dem med en massa fördyrande, och fysiskt tunga, lyxdetaljer som ingen saabentusiast i världen vill ha. Nej, Colin Chapman (Lotus Elan mm) och Sixten Sason (Saab 92 mm) var inne på rätt spår, med så lätta bilar som möjligt för att kunna ha små snåla motorer utan en massa onödiga hästkrafter, och ändå kunna konkurrera med Ferrari, Porsche och Mercedes. Synd att det konceptet vimsades bort av GM. Deras tidigare image av att vara tekniska innovatörer som tillverkade sportiga små familjebilar var mycket mer tilltalande än att som under GM tvingas bygga nedtyngda Autobahn-lok som inte har skuggan av en chans på rallyvägarna. Och som helt förutsägbart därmed varit svårsålda.

Jag ställer frågan eftersom jag är bilentusiast, och anser att är viktigt att värna vår miljö. Men inte på det sätt som miljöpartister m fl vill. De anser att största hotet mot miljön är entusiast- och veteranfordon, och vill därför sätta hutlösa skatter på dessa. De här fordonen står för 0,15% (alltså 1 1/2 tusendel) av det totala avgasutsläppet i Sverige, men är alltså det största miljöhotet i deras ögon. En genomsnittlig veteranbil körs ca 150 mil per år, och mest till och från olika utställningar eller veteranbilsrallyn.

Vår miljö är oerhört viktig att värna om, och jag gör det jag kan för att dra mitt strå till stacken. Jag sopsorterar, lägger batterier i "holken", glödlampor, elskrot mm far till återvinningsstationen, gamla bildäck får Däck-Centralen ta hand om osv. Och så eldar jag med pellets. När bilen stått länge så här på vintern får motorvärmaren gå en stund innan avfärd. Dels drar bilen mindre bensin då, men vad viktigare är så släpper den ut mindre skräp i luften.

Mitt brott, enligt miljölobbyn, är att jag gillar bilar. Den Saab 99 jag äger hade fram till i år en orenad förgasarmotor. Denna motor byts i vinter ut till en turbomotor. MEN!!! Den nya motorn är försedd met KATALYSATOR! Det är visserligen lag på att modifierade fordon från 1976 och framåt ska ha det, men även om så INTE skulle varit fallet hade jag ändå monterat en. För om jag inte gjort det hade jag inte haft lika roligt bakom ratten, med vetskapen om alla föroreningar som då skulle ha kommit ut ur avgasröret. Så är jag miljöbovarnas miljöbov, eller?