Ingen kommer undan

Av , , 2 kommentarer 3

Jag begrundar det politiska läget. Eftervalsprocessen kan bli långvarigare än förra gången, då vi ju fick vänta fram till december. På något sätt påminner mig allt det som pågår om barn som sitter i sandlådan och slåss om vem som ska ha spaden.

Förhoppningsvis går det inte riktigt till som det ser ut i media. Man måste ju vara lite hemlig och inte erkänna vad man egentligen tänker, av förhandlingsmässiga skäl. Alla uttalanden och intervjuer blir därför utformade, enligt modellen ledande frågor från journalister och undvikande och intetsägande svar från partiledarna. Jag blir ganska less och följer inte längre turerna särskilt noggrant, men rollerna är tydliga.

Alla dörrar tycks stängdaAlla dörrar tycks stängda

Kristersson tycks blåsa upp sig allt vad han kan för att vi ska tro att just han har största kompetensen att leda landet. Han vill så uppenbart vara en vinnare.

Annie och Janne håller sina spelkort tätt intill kroppen och kan/vill inte tala fritt. Deras agenda är hemligast av dem alla. Stefan tiger som muren och kvar har vi då Ebba, Jonas och Jimmie.

Ebba måste synas och höras ordentligt för att vi ska komma ihåg att hon finns och vill bilda en riktigt genomkonservativ regering. Hon kan mycket väl vara Jimmies bästa vän här. Konservativa värderingar för dem samman.

Jonas vill så klart inte släppa fram högern alls (och det gör han rätt i tycker jag), men han är politiskt pestmärkt av både S och det som en gång var Alliansen.

Jimmie då? I varje läge hoppar han fram och säger -Jaaag! Jaag vill vara med! Jag är redo! Komsi, komsi! Det är nog bara en tidsfråga innan han släpps in i värmen av KD eller M, eller båda. Tyvärr.

Ack kunde man vända detta ryggen! Men det går ju inte, ingen kommer undan politiken, sjöngs det. Den genomsyrar allt i samhället, hur du bor, barnens skolor, vilka transportmedel som står till buds och så vidare. Den är din och min vardag och den påverkar din och min framtid. Våra kroppar påverkas, genom den mat vi äter den luft vi andas och den vård vi får. Jaa, så är det. Långt upp på högsta topp ända ner till havets djupaste grav syns resultatet av den politik som förts.

I skrivande stund skall Riksdagen klubba budget för 2019. Ett förslag läggs av övergångsregeringen – utan dramatiska överraskningar skulle jag tro. Går den igenom kan de hålla på i sandlådan ett tag till. Går den inte igenom blir det ännu mera politiskt drama

https://youtu.be/PVe69Y6tqrc

 

 

 

2 kommentarer

  1. Olle

    Vi hanterar SD totalt fel , trots att 1,2 miljoner röstade på detta tvivelaktiga parti håller vi dom från alla diskussioner i regeringen. Enda sättet att bli av med dom är att ta med dom och att de får säga sitt och deras väljare då förstår vad de står för. Annars kommer de att öka ännu mer , de har idag 21,4 % väljarstöd i undersökningar. Detta beroende på att människor är less på lekstugan som de andra politikerna har för närvarande.

    Svara
    • Lena (inläggsförfattare)

      Jaadu, du kan ha rätt, men jag vill inte kräva att någon ska gå emot sin etiska kompass. Det blir intressant att se hur det går i de kommuner där SD tagit sig fram.

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Senaste kommentarer
Om mig

Jag heter Lena Sjöström och är uppvuxen i Lund utanför Skellefteå, yngst av fyra syskon. Jag har två utflyttade barn och lever särboliv, med basen i Skellefteå och särbon i Umeå.

Jag hade en lite knölig start på vuxenlivet, hoppade över gymnasiet och gick direkt till jobb. I arbetslivet väcktes snart mitt intresse för politik och fackliga frågor. Men jag har också ett livslångt intresse för ord och språk. Både till nytta och till nöje. De intressena ledde till komvux-studier och en examen i företagsekonomi – något jag för övrigt aldrig arbetat med. I stället läste jag vidare, kommunikation och marknadsföring vilket jag haft mycket nytta av. Skulle gärna få arbeta med ord som huvudsyssla, men i väntan på den underbara dagen skriver jag blogg.

De senaste tio åren har jag arbetat med marknadsföring och grafisk produktion. Sen i våras arbetar jag mest med kemikaliesäkerhet. Jag arbetar deltid, eftersom jag sedan 35-årsåldern har problem med hälsan. Jag har även arbetat med bl a turism och handel och på Rönnskärsverken som städerska.

Under åren med ohälsa har jag fått lov att bygga upp ett nytt liv efter premisserna ofrisk, med kronisk stresshjärna. Ibland fungerar det, ibland fungerar det riktigt bra och vissa dagar.. knappt alls. Det livet har förstås gjort mig ännu mer intresserad av samhällsfrågor, ur både ekonomiskt och socialt perspektiv.

I min blogg kommer jag att ta upp lite blandade saker. Mest sådant som rör min egen vardag. Men ofta händer inte så mycket så jag fyller ut med politiska och filosofiska betraktelser. Eller om det var tvärtom? Välkommen!

Kategorier