VA?

VA? Ringde det på dörren? Eller var det mobilen? Nej, den ligger ju här. Den fasta telefonen? Nää. I mitt för övrigt ganska tysta hem plingar det till hela tiden. Fast egentligen hör jag ju knappt alls när det ringer på någotdera. Jag hör nämligen ganska dåligt.

Men vad är det då jag hör? Jag gissar att det är någon slags tinnitus. Stresshjärnan är troligen också medskyldig. Jag kan vakna mitt i natten av något ljud men det är aldrig på riktigt. Liite jobbigt..

Kanske inte den nyaste tekniken…(Bild lånad från nyteknik.se)

Höra illa är faktiskt rätt så praktiskt emellanåt. Man slipper lyssna på en massa oönskade konversationer på bussen eller från kontoret bredvid på jobbet. Jag kan i stället sitta i min egen mentala bubbla, där det är tyst och skönt, ostörd i mina egna tankar.

Andra tycker dock inte att det är bra: Inte barnen, som vuxit upp med en mor som ständigt säger ”va?”. Inte partnern som får upprepa allt flera gånger. Knappast heller alla de som försöker prata med mig och får ”god dag yxskaft” till svar.

Jag har lärt mig kompensera genom att bli hyfsat bra på läppläsning. Eller bra och bra, det bli lite som det blir. Alltför ofta förhastar jag mig och gissar vad jag hört, eller tror jag vet vad som kommer att sägas. Det blir ganska fåniga och dråpliga felhörningar och missförstånd. Man får skratta mycket och jag skäms just inte över att verka korkad ibland. Men somliga tröttnar (sagda barn och partner inte minst) och det kan jag ju förstå.

Det är ganska jobbigt att hålla skärpan så att man hör det man vill och behöver. Det blir trist att fråga om hela tiden och man går miste om en hel del intressant och kul. Det finns alltså en del fördelar och en del nackdelar.

-Men varför skaffar sig inte människan en hörapparat, undrar du kanske.

Jag har! Har självklart haft flera. I unga år hade jag en klumpig apparat som jag bar under kläderna, med sladd upp till örat. Den kom ofta i vägen när jag lekte, så jag slutade bära den. Som vuxen, skaffade jag sen en liten modern sak, men använde den bara när jag själv upplevde att den behövdes.

Dumt förstås. På det viset vänjer man sig aldrig riktigt vid. För närvarande är jag i alla fall inne på min fjärde apparat. Den har dessvärre inte fungerat särskilt bra för mig, så den har mest legat i etuiet.

Med stigande ålder tar det dock allt mer energi att kompensera ett hörselbortfall, så det är hög tid att jag skaffar mig en riktigt bra, ny, high-techmodell och det ska ske snart.

Och hör sen!