Som jag slitit!

Jag har kämpat, jag har trott, jag har misströstat, jag har hoppats – och blivit besviken. Många sena kvällar och ett antal oroliga nätter har jag spenderat, fram till i fredags då allt äntligen var klart: Jag fick en ny regering. Fick, var ordet. För självklart har jag enbart varit åskådare till detta 4 månader långa drama.

Många fler än jag har nog med stigande oro och frustration undrat om det över huvud taget skulle gå att bilda regering eller om allt ståhej skulle komma att utmynna i nyval.

Personligen har jag svårt att hantera ovisshet. Inte så att jag dagligen och stundligen vrider mina händer. Nej det märks knappt alls utanpå, men inuti mig skruvas stress-skruvarna åt mer och mer för varje dag. Detta händer inte enbart på grund av politisk ovisshet, utan gäller i princip vad än tänkas kan. Olyckligtvis är ju livet fyllt av ovisshet vad gäller stort som smått och man kan inte kontrollera allt. Knappt någonting alls faktiskt.

Men kontroll vore ändå skönt att ha och i det här fallet är det nästan ofattbart hur mycket som påverkas. Det handlar ju inte bara om att gilla ett visst parti, utan det handlar om oss alla och vilket samhälle vi behöver och vill ha.

Inte alltid säkert heller, att de 2 sakerna (vad man behöver och vad man vill ha) överensstämmer. Dessutom är det är först i praktiken man får se hur utfallet blir. Hålls löftena? Håller löftena? Fungerar lösningarna?

Dagens partier verkar ha ratat många tidigare honnörsord och tonen har förändrats. Högern är mera höger än på mycket länge. Socialdemokratin har återigen slirat mot mitten och V är det nya S, skulle man kanske kunna säga. Det tycker jag inte om. Den sårbarhet och oro jag känner när flera partier skickar ut i mitt tycke väldigt känslokalla signaler har hållit mig vaken en hel del. 

Den röda rosen, ej mer lika röd och Alliansen är nog kanske död.
Men jag vill höra ropen skalla: Vi kräver, bygg ett land för alla!

När nu saken är spikad släpper mycket av min vånda – både över det och i allmänhet – för jag är mycket, mycket bättre på att hantera eventuella katastrofer när de väl hänt!

Och nu har vi alltså en ny regering och en blåblå ny budget att förhålla oss till; många, många potentiella drama att se fram emot; heliga och oheliga allianser kommer att bildas. Det skulle förvåna mig mycket om den här regeringen håller mandatperioden ut.

Till dess får jag se till att bli bättre på stresshantering och sinnesro. Håll tummarna!

 https://youtu.be/H0R9kGv2Ykk