IS-soldaterna

De vill hem. Vi vet inte riktigt vilka de är. En del ville så gärna åka. Några kanske inte ville alls, utan blev övertalade. En del följde kanske bara med, rätt och slätt. Ytterligare några ville se blodet flyta och några ville kanske förändra.

Men hem vill de flesta tydligen komma, hem till ett land de föraktat, men som för många nu kan te sig som den bästa av världar.

Ska vi släppa in dem? Eller ska de fråntas medborgarskap i det land de lämnat? Jag har inget tvärsäkert svar på de frågorna. Jag vill förstås tro att de kommit på bättre tankar, men hur ska jag kunna veta det? Å andra sidan är det ju ingen ursäkt att man ångrat sig, när man lierat sig med ondska och hat, när man stöttat en våldsam och mordisk organisation. De har understött, applåderat eller deltagit i fruktansvärda handlingar. Det handlar ju om brott mot mänskligheten. Brott mot krigslagarna (Genèvekonventionerna från 1949)*.

Misstänkta krigsbrott måste prövas inför rätta. Det är väl helt självklart? Därför att de skyldiga måste stå till svars för sina handlingar. Samhällets rättsapparat bör fungera oavsett vem det gäller. Att vara IS-anhängare tycks kunna vara förenligt med den svenska föreningsrätten. Men att mörda, våldta och plundra är inte förenligt med någon lag i världen, vad jag vet. Att ge skydd åt grova brottslingar är troligen inte heller lagligt någonstans.

Medan efterspelet pågår kan vi göra skillnad. Skänk en slant, t.ex till Röda korset https://stod.redcross.se/notkram-100-pasar.aspx (Bild lånad av Röda Korset)

Vi vet inte vem som är vem, när och om de får komma tillbaka. En del kanske inte är, men de som ÄR fientligt sinnade gentemot ”otrogna” och Sverige som land måste man få information om. Det vill säga information om organisationen, rekryteringen, vilka som är och har varit militanta och aktiva. Vi behöver hålla ögonen på dem. Vi måste göra allt vi kan för att förhindra nya vålds- och terrorhandlingar.

Och återigen, de måste ställas till svars. På ett eller annat sätt. Samhället behöver det. Det är också det enda sättet för dem som ångrar sig att få sona. Det är absolut det enda rätta för att offren ska få någon upprättelse värd namnet. Därför anser jag också att det bästa vore om de ställdes inför rätta nära där brotten begicks.  Där de drabbade finns.  Därom är jag övertygad. 

*) https://sv.wikipedia.org/wiki/Krigets_lagar