Det hänger på håret

Jag är mycket belåten och uppåt. Varför beskrivs nog bra i denna lilla vers.

Det är en glädjens dag i dag ty ifrån frissan kommer jag
efter en höst och vinter svår.
En radda dar med dåligt hår
är nu komna till sitt slut och jag ser åter vettig ut. 🙂

Ni som tycker att hårfrågor och frisörer är helt ointressanta bör inte fortsätta läsa. För er andra berättar jag: Jag klipper håret 3-4 ggr per år hos en verkligt bra frisör, men i höst blev jag både i tidsnöd och snål. Bokade därför en tid i en mera närbelägen salong, med väldigt facil prisnivå.

Kanske borde jag anat att detta inte skulle sluta bra. Där fanns en stycken frisör. Jag slog mig ner i en fåtölj och väntade på att föregående kund skulle bli klar. Det drog över tiden, så jag började bli fundersam när dessutom ytterligare en kund kom in och tog av sig kappan. Föregående frisyr blev klar och godkänd. Jag kastade mig upp och såg förmodligen lätt desperat ut. Frisörskan vände sitt frågande ansikte mot mig.

”Jag hade en tid i dag.”
 ”När då?”
”Tjugo minuter sedan.”
”Jag ser ingen bokning,”
”Å nej! Vad kan ha hänt?”
”Ja men det är ok jag hinner klämma in dig ändå.”

Lättad satte jag mig i den höj- och sänkbara stolen och fick ett skynke över axlarna. Sen började hon att prata. Oavbrutet. Engagerat och upprört, med viftande sax,

Nu började jag bli lite orolig. Viftande och pratande frisörer har jag väldigt dålig erfarenhet av, men jag satt kvar och led. Till slut var hon klar och jag skulle bedöma resultatet. Det såg lite konstigt ut. Inte alls i närheten av vad jag beställt. Men jag ville därifrån, så jag betalade och flydde.

Bad hair mad

Ofta efter en klippning vet jag inte om jag är nöjd, förrän jag fått tillfälle att forma det på mitt eget sätt. Den här gången ville jag gråta. Men jag är inte den som är den. Jag ringde dit och sa som det var och att jag ville att hon skulle snygga till det hela. Joo, det skulle hon visst göra.

Den här gången hade jag rustat mig med fåordighet, tydliga beskrivningar om vad som var fel, och skärpt uppmärksamhet. Det visade sig (förstås) att jag inte behövde bidra till konversationen alls, den fixade hon lätt själv. Viftandet var möjligen något nedtonat i dag och det var ju alltid något.

Hur som helst. Det skulle fixas till och klippas både upp och ur. Raskt tog hon sig an huvudets ena sida. Klippte och tunnade tills jag började få panik. Motstående sida fick bara nåt enstaka klipp.

”Det räcker nu” Jag insåg att jag var tvungen hejda ytterligare framfart om jag skulle ha nåt hår kvar, tog mitt pick och pack och gick.

Sen hem och beskåda eländet. De närmaste månaderna ägnade jag mig åt att minimera skadorna genom att putsa på egen hand. En kompis hjälpte till med nacken och till sist såg det ”ok” ut. Livet gick vidare.

Frisörbudgeten fylldes så småningom på och i dag kunde jag glatt dansa in hos min egen hårhjälte. De dåliga hår-månaderna är över. Aldrig mer. Aldrig mer ska jag vara snål. Aldrig mer ska jag vara otrogen mot min underbara ordinarie frisör!