Om fördomar

När jag var barn och Jehovas Vittnen kom gående till gården sa mamma att jag skulle gå in i huset. Likadant var det med mormonerna. Och romerna! 

Jag visste INGENTING om dessa människor och självklart blev jag rädd! Hur mamma resonerade fick jag aldrig klart för mig, men budskapet kändes väldigt tydligt för en liten tjej. Å andra sidan fick jag leka med den romska flickan som bodde i byn ett tag, så helt tydligt var det inte ändå. Som tonåring lärde jag dock känna några romer, varav några spädde på fördomarna, medan några tvärtom kastade dem över ända. Kanske började jag då förstå att människor är olika helt enkelt och att grupptillhörigheten inte var riktigt allt. Livet har lärt mig att det är mera som för oss samman än som skiljer oss åt. 

Jag har hört många säga att ”ja, jag har då inte fördomar”, men det har jag aldrig vågat säga om mig själv. Det känns som om varje gång jag blivit lite styv i korken kommer verkligheten i vägen och visar fram min ofullkomlighet genom att pysa ut någon liten generalisering här, någon fastetsad liten fördom där. Och någon nyupptäckt kunskapslucka där jag bara gissar och drar till med något.

På senare år har jag insett hur fördomsfull jag var som barn och ung. Men också att man hade fördomar mot oss! I min familj var vi aktiva kristna och någonstans mellan raderna tolkade jag det som att det var vi som var som folk skulle vara. Det var vi som levde rätt. Andra var typ syndare och hade taskig livsstil. (Mitt eget ordval, inte någon annans.) Dröm om min överraskning när jag en dag insåg att det var jag som var eljest. Inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle märka av det ibland. 

Eljest i klassen, eljest i arbetslivet, eljest i umgängeslivet, med en uppsättning värderingar som jag kunde känna mig ganska ensam om. Jag vill inte påstå att någon annan prackat på mig bilden av att vara den rättfärdiga, utan den hade uppstått i just min egen uppsättning av erfarenheter och tolkningar. Jag har som vuxen mött många fördomar om kristna och det i Sverige, som ju ibland påstås vara ett kristet land där det råder en kultur baserad på kristna värderingar!

Fördomar uppstår i okunskap. Fördomar befästs när okunskap får råda. När vi lever långt ifrån varandra, om det är socialt eller geografiskt är det likadant, frodas fördomar, misstänksamhet och rädsla.

Nästa gång skriver jag om låg självkänsla.

 

 

2 kommentarer

  1. Britta

    Vilket tänkvärt inlägg Lena! Och jag hade Norrbottens Järn på min rullbandspelare när jag var i tonåren – den låten som är i ditt inlägg har jag lyssnat många gånger på. Mvh Britta

    • Lena (inläggsförfattare)

      Jag har en flitigt spelad skiva med Norrbottens Järn. Alla låtarna är favoriter!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>