Låg självkänsla

Självkänslan är en ömtålig blomma. Dagsformen och situationen kan variera oerhört mycket och man kan känna sig jättestark och värdefull ena stunden men snabbt vända ner i det svarta tomma hål där ens värsta tankar om en själv – och om andra! – sliter och drar ner.

Som ettåring hamnade jag på sjukhus efter en olycka. Jag var inlagd ganska länge. Jag var förstås alltför liten för att analysera och sätta det i ett sammanhang. Mest troligt är att jag kände mig övergiven. Mina föräldrar fick ju bara komma på besökstiderna och med tre andra barn och en ladugård att sköta var det inte alltid så lätt att komma ifrån heller, gissar jag. Men jag är övertygad om att det satte djupa spår i mig. Bland de första minnen jag har är från fyra-femårsåldern, att jag tittade på min familj och kände distans. Sedan dess har jag alltid känt längtan att verkligen höra till. Det är den sköraste komponenten i min självbild.

Få människor går opåverkade genom livet och i uppväxten är man förstås extra sårbar, eftersom man saknar språk att sätta ord på sina upplevelser och funderingar. Man är också oerfaren och har inte hunnit bygga upp en erfarenhetsbank eller ett försvar. Samtidigt är självkänsla en ”färskvara”, så en underbar uppväxt utgör inget livslångt vaccin mot låg självkänsla.

Vad är då självkänsla? Enkelt beskrivet är det känslan av egenvärde oavsett vem du är, var du kommer ifrån, var du bor, hur mycket du tjänar, och så vidare. Du behöver inte prestera eller bli ”godkänd”, för du vet att du är värdefull. Så där går man förstås inte alls och känner det hela tiden. Lite självkänsla är nog bra, men vi människor är troligen skapade för att leva i grupp och därför är det viktigt att man känner sig accepterad av gruppen.

Brist på självkänsla kan dock vara förödande. Man vill vara sedd, bli godkänd och uppskattad, med mera och därför är man också sårbar inför andras blickar. I bästa fall kan man hitta en balans mellan känslan av egenvärde och känslan av ödmjukhet och behovet att vara omtyckt. Med en bra dos självkänsla och en bra social grund att stå på kan man  också kosta på  sig att unna andra saker man kanske själv saknar. Med låg självkänsla, socialt och ekonomiskt utanförskap, riskerar man att kanalisera sina negativa känslor på något utanför sig själv. Många tunga tankar och svarta känslor kan ta död på det vackra i en människa. 

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”. Detta skrev författaren Hjalmar Söderberg i sin roman Doktor Glas, 1905.

Det värsta för en människa är att inte bli sedd. Jag tror att arga och elaka människor lider. Jag tror att där inuti finns ett ledset barn. Jag tror att själen kan dö av svält. Även om inte kroppen dör, så kan det mänskliga i oss förtvina. Man blir bitter, missunnsam och känner sig hotad, rädd och lurad. Med låg självkänsla kan behovet växa av att känna att man ändå är bättre och mera värd än ”dom”. Man skaffar sig fiender. Verkliga och inbillade. Så kan man vända de negativa tankarna bort från sig själv.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>