Filosofiska aftontankar

”Kvällsluften bär in en doft genom balkongens dörr.
Tar sig förbi allergi
Och melankoli
Väcker många känslor här och nu och från förr
Av sommar.”

Härom kvällen publicerade jag denna lilla egna diktsnutt, som jag kom att spinna vidare på. Dels med bloggen Doftminnen, dels med dagens rader.

Livet är kort och dagarna går fort åt: ett otal dagar vi inte minns och en del dagar vi gärna vill glömma. Transportsträckor, långa listor av måsten, tvätta, städa, sy lappar i barnens kläder, lämna och hämta och sitta på till synes oändliga möten där mycket väsen renderar märkligt lite ull. Emellanåt får vi ändå uppleva magiska stunder och guldkorn: barnets armar kring halsen, en röst som säger ”jag älskar dig”, minnen av ovillkorligt kärlek, oskattbar skönhet och andra glädjeämnen i privat- som i yrkesliv. De gånger vi känner att här och nu är allt väl och kan inte bli bättre!

Det där sista kan vara svårfångat. Som barn är man expert på att leva i nuet, men vuxenlivet medför en hel del plikt och stress och man har svårt få till ens den där stunden att ”bara vara”, än mindre den åtråvärda upplevelsen av mindfulness. För egen del behöver jag justera fördelningen av livets olika delkomponenter emellanåt, för att möjligheten ska uppstå. Ni vet själva hur svårt det kan vara att välja bort saker. Man vill ju inte svika löften eller smita från åtaganden man gjort! Nuförtiden är jag dock i en fas i livet då jag fått mer tid över och inte många måsten är kvar. Dessutom är jag ju sjukpensionär på 75 % och även om sjukdom i sig är ett tidskrävande hinder, har jag i alla fall mer tid att se, tänka och känna i lugn och ro.

..att få låta tankarna segla i väg..

Inte så att jag tror mig vara lyckligare än andra. Med ohälsa och därmed följande dålig ekonomi känner jag mig ofta orolig och utsatt. Men ibland stannar ändå orostankarna av och jag sitter i ett tydligt ”nu”, då jag kan stanna av och lukta på rosorna. Ett ”här och nu”, då allt känns perfekt.

Man kan ha många tankar om hur livet varit och blev, vad hade hänt om/om inte. Man må känna osäkerhet och oro inför framtiden och ägna många timmar år svåra eller skrämmande framtidsscenarior. Det är ju förståeligt. Man är ju inte dum! Inte totalt verklighetsfrånvänd. Men några saker vet jag om detta:

Det går inte att ändra det som varit. Framtiden kommer knappast att bli som jag tror – den undgår till stora delar alla försök till kontroll. Men i dag, här och nu, har jag. I dag kan vara den dagen då jag låter mig stanna upp och känna doften av rosor i sommarnatten, låter sommarvinden smeka huden, se stjärnorna i kvällsmörkret och låta detta vara nog. Glädjas över det. Snart tar vardagen över tankarna igen, men till dess!