Mysiga midsommar

Och solens ljus och lindens sus och vågens sorl bland viden

Förkunna sommartiden!

Så börjar min mest älskade sommarpsalm och ska jag gnola på en enda sång denna årets längsta dag så är det den. I år infaller ju dessutom midsommarafton exakt samma dag! Det gör den förstås extra sommarljuvlig. Nej, inga små grodor här inte, utan det ska passa in i den närmast översinnliga stämning jag brukar dras in i, allt eftersom dagen framskrider.

De som läst lite av mig tidigare har nog förstått att jag kan vara något av en vemodsromantiker emellanåt. Annat var det förr. Då var varje stor helg ett givet tillfälle för fest och glam. Min dotter frågade i går när jag slutade roa mig hej vilt till på midsommar. Det hade jag nämligen lite obetänksamt nämnt att jag gjort förr i ti’n.

Jag fick lov att inse att det var ganska längesedan. Lite småvilt kunde det ändå gå till, men bara fram till för typ 20 år sedan. Efter det, mest bara någon midsommarpromenad, lite blomplock och middag med sill , färskpotatis och jordgubbar med tillbehör. För det mesta.

Jag blev äldre förstås och lugnare, klokare och lite lat dessutom, less på att vara trött dagen efter och det var bara skönt. I dag föredrar jag över lag de något mer stillsamma tillställningarna och går förnöjt till sängs tidigt. Håller mig vaken – för skams skull – till efter tolv vid speciella tillfällen, men annars sällan.

Men nu är det läge för en stunds vila, innan mat. I kväll tar vi en tur ut till havet, för att se solen sjunka ner mot horisonten. I stället för att gå ned helt, kommer den att ändra sig och vända upp igen. Men riktigt så länge stannar vi nog inte.

Det är trist ändå, eller lite vemodigt i alla fall, att nu blir nätterna mörkare igen. Som tur är, har vi nästan hela vår svenska sommar kvar att njuta av!

Glad midsommar till er alla!