Skräddarsydda drömmar

Nyss kom den för mig, drömmen om den lilla stugan vid skogens slut. Den jag drömt om i flera år och börjat leta, men ännu inte funnit. Den med enkel standard och ljuv miljö. Där friden är min granne, min trädgård är min glädje och sol och vind är mina vänner. Jag ler och lägger drömmen åt sidan. Jag inser krasst att jag inte har råd, kanske aldrig någonsin, men det är inte poängen egentligen. Det är själva drömmen som är viktig!

Som barn ville jag bli filmstjärna eller kanske lärare. Som tonåring hade jag inga planer, utan ganska fullt upp med en pubertal depression. Som ung vuxen började mina framtidsplaner ta form och realiseras. De första stegen var tagna. Några år senare var jag knäckt av sjukdom, fysiskt och psykiskt.

Det var verkligen inte roligt att släppa allt, men det fanns knappast något annat alternativ än att försöka få rätsida på en dag i taget. Dessutom hade jag små barn och med dem hade livet ändå en mening och kärlek varje dag! Äktenskapet tog dock stryk och jag kom att förändras en del som person. Inte dramatiskt kanske, men från att ha varit framåt och driven blev jag försiktig och ganska krasst realistisk. Eventuellt av nödvändighet för att få livet att fungera, men med tiden blev det också ganska trist.

Drömmarna lyfter!

En dag fann jag mig vid vägs ände och att ”nu jädrar är det dags för förändring!” Men hur? Vad kunde jag förändra som låg inom ramarna för det möjliga? Nya förutsättningar fanns. Barnen växte upp, jag hade ett deltidsjobb och en trevlig hobby. Några nära och kära vänner. Det som behövde förändras var, kom jag fram till, i första hand jag själv.

För, vart hade den framåt och fantastiska Lena tagit vägen? När blev hon den försiktiga, konflikträdda och handlingsförlamade person jag såg i spegeln? Och framför allt. Vad skulle jag ta mig till med henne? Jag fick börja med att göra en grundlig inventering av vad som fattades mig och se över den mentala verktygslådan. Vad fanns, vad behövde jag skaffa och vad behövde jag kunna/lära mig?

Lista över saker jag behövde:
Livsglädje
Framtidstro
Mod
Drömmar

Modet fanns, slitet och ankommet, men fullt användbart. Framtidstron var svårare att hitta och när jag fann den var den trasig och mycket behövde bytas ut. Det tredje verktyget blev jag tvungen tillverka själv, eftersom det måste skräddarsys för användaren: drömmarna.

Men skulle jag verkligen våga mig på att skaffa drömmar? De går ju så lätt sönder! Eftersom de ju inte består av något fysiskt material kan de vara sköra och svårgreppade. Dessutom drömde jag om sån’t jag aldrig skulle få råd med: Resor, den lilla stugan vid skogens slut, att bli frisk. Ja.. Funderade och bestämde att drömmar skulle jag ha!

Efter denna inre debatt kom jag fram till att det var det som var själva poängen. Att våga drömma är att ge sig själv en fantastisk gåva. Gåvan att öppna upp för mirakel och förändringar. För vem vet, märkligare drömmar har nog slagit in. Att våga drömma är att ge sig själv visioner. Det är att ge sig själv hopp. Jag drömde om att bli modigare också, bli mer mig själv som en jag varit eller ville bli.  Jag ville ta igen det jag förlorat på vägen.

Kanske inte lätt eller steg för steg-möjligt, men det gick riktigt bra. Det jag inte förstod då var att drömmar+mod+framtidstro=hopp. Men nu vet jag.