På hugget

Kommer på mig själv med att sitta och studera en tidningsartikel med oväntat stort intresse. Den handlar om yxor, det är ett slags konsumenttest, utfört av medlemmar i Metall, för medlemmar i Metall. Sånt måste jag förstås ha koll på!

Tidningen är Dagens Arbete och ges ut av Industrifacket metall. Jag har inte arbetat i branschen på många, många år, men är fortfarande medlem och får tidningen. Numera hör jag delvis till tjänstemannaskrået, delvis till de långtidssjukas skara. Men för en fackligt och politiskt intresserad person som mig är detta guld. Jag håller mig uppdaterad i arbetsliv, arbetsmiljö och de fackliga frågorna, från ett perspektiv där jag känner mig hemma. Det är ju så viktigt i dag att behålla markkontakten.

Det är alltför lätt att glömma hur folk har det på golvet, när man själv sitter på sin kontorsstol och stirrar på en skärm. Under flera år var jag dessutom hemma på heltid, utan att ha mer med utvecklingen att göra än att vara föremål för politikernas reform- och rehabiliteringsiver. (Vilket för övrigt inte gav mycket till resultat, eftersom intresset var mer av ekonomisk art än av verklig rehabilitering.)

Ja, åter till yxorna. Jag gillar verktyg och vill gärna tänka på mig själv som händig i någon mån. Gick till och med en snickarkurs en gång i tiden. Värken i händer och axlar satte tyvärr stopp för det finliret. Men verktyg har jag. Så många att inte bara en i bekantskapskretsen höjt på ögonbrynen. Det är slipar och sticksågar, spett och stämjärn. Skruvmejslar i massor förstås. När jag ser reklamblad från Jula och andra försäljningsställen väcks alltid lusten att skaffa något nytt. Sedan länge känner jag ett starkt behov av borrhammare. Men till vad? Ja, ja.

Så småningom blev i alla fall kroppen lite bättre och nu kan jag, trots att jag saknar verkstadsutrymme, ibland jobba på lite småprojekt. Om sommaren kan jag ju hålla på i garaget, men det gäller att hålla sig inom de begränsande ramarna och inte ta itu med något långtidsprojekt. Det blir sällan vackert, men det är kul.

 Känner mig på hugget

I artikelns yxtest gör de bedömning av kvalitet och tänkbart optimala användningsområden, samtidigt som de slår ett slag för vedklyvning som hobby, ja till och med som terapi. Det kommer tydligt fram att det ger avkoppling, rensar hjärnan och avleder från frustration eller när man är upprörd över något/någon. Nu har ju inte jag vare sig träd, ved, eller vedpanna, men i det här läget tycks det vara precis vad jag behöver!

Man kanske skulle köpa sig en yxa..