På vägarna

I kväll pustar jag ut efter en lite annorlunda vecka. K och jag har flängt runt samhällena i Skellefteå kommun, där han kåserat och berättat om sin senaste bok, sitt författeri och källorna till de uppslag han använt sig av i sitt romanskrivande. Jag har varit roadie, kånkat grejer och kört bilen. Lyssnat och tagit (usla) bilder, recenserat och assisterat.

För den som inte känner till detta, får jag berätta att just nu pågår Berättarfestivalen i Skellefteå kommun. Horder av kulturmänniskor drar runt och skrönar om ditten och datten, i pratande form. Jag skulle tro att man får höra mycket roligt och intressant om man besöker dessa evenemang. Tyvärr har jag inte kunnat vara med på andra än de K pratat på.

Men nu är han faktiskt klar med sitt och vi kan passa på att gå på ett evenemang som åhörare, på lördag em. Det ska bli roligt!

Kent i  högform. Folket i Skelleftehamn lät sig väl roas

Livet om författare är ett ensamt och slitsamt göra har jag börjat förstå. Jag har av bekantskapen med K lärt mig att det inte bara ska skrivas. Det ska forskas, faktakollas och redigeras ett antal gånger innan boken slutligen kommer på pränt och kan säljas till hugade läsare. Det kan ta år! Det är svårt att hinna vara social – om man inte råkar en enorm drivkraft för det. Jag misstänker att författare kanske inte har så mycket av den varan..

Noggrannhet är en dygd, alltså, och ve den som sprider felaktigheter! Skarva med sanningen hör ju till författandets friheter, men man får inte gå för långt med det heller. Inte utan att friskriva sig i förordet.

Annat är det med att skriva blogg. Här kan jag ju välja själv hur jag vill lägga upp det, mitt tyckande och tänkande är fritt och mitt alldeles egna, så jag slipper att bli slagen på fingrarna (alltför ofta) ifall något blir tokigt. Jag kan också hitta på och skoja till det. Tur för mig! Måste väl tillägga att jag ofta håller mig inom ramarna för sanning och anständighet! 🙂

Det känns i alla fall skönt att närma sig helgen. Det har varit en ansträngande vecka. Inte på grund av flängandet, utan på grund av en hemsk led- och muskelvärk. Jag har fått knapra värktabletter i parti och minut, men nu verkar det som om det värsta klingat av. Ta i trä. Så de närmste tre dagarna ska jag bara ta det ganska lugnt och bara göra små avbrott för trevligheter.