Vers på rim

Av , , Bli först att kommentera 1

Måndag är en hatad dag för många. När den gått är man i gång. Tisdagar känns också långa. Ingen dag för glam och sång.
Det har jag hört sägas, men tycker nog att det bör vägas mot att åldras väldigt fort om veckan blott är två dar kort flyr åren…..snabbare! Och vem vill de’?

Men ändå…

Torsdagen är ingenting
Rastlös vandrar man omkring
Längtar hem att samla kraft
Efter veckan som man haft
Återstår en natt, sen hej!
Det är fredag tack för mej!

Men ack, om jag var glad i förrgår
Känner jag ej så just nu
Ack hur snabbt den lyckan förgår
Måndag morgon väntar ju..

Bli först att kommentera

Rösten som räknas

Av , , Bli först att kommentera 0

Redan i unga år fick jag för mig att det spelade någon roll vad jag tyckte. Vet inte om jag till en början fick det bekräftat, men så var det ändå.  1978 började jag arbeta på Rönnskärsverken och att jobba där var en bra skola i att våga prata och ta plats. Man fick träna upp sin repliksnabbhet och träffa så många olika människor med olika åsikter.

Under min tid på Rönnskär hände en hel del, bland annat med både ägarförhållandena och arbetsorganisationen. Två storstrejker också, men jag påverkades inte av vare sig strejken eller lockouten som följde, eftersom jag som städerska hade en viktig funktion för arbetsmiljön. Naturligtvis gick jag med i facket. Avdelning 209 var stor, med många aktiva medlemmar. Det var roligt att jobba där, jag gick fackliga kurser och jag blev väldigt intresserad av  fackliga frågor och samhällsfrågor.

Självklart ville jag vara med och påverka, så jag blev fackligt aktiv och så småningom även politiskt aktiv och hur det nu begav sig blev jag även suppleant i fullmäktige. Det stärkte förstås min tro att min åsikt räknades.

untitled

Förtvivla inte

Under tiden hade jag börjat studera och det blev svårt för mig att vara aktiv fackligt och politiskt samtidigt som flitig student. Så jag backade ur alla uppdrag. Mina värderingar hade jag förstås kvar. Det kom att bli ganska problematiskt för mig när så småningom Göran P blev kapten för S-skutan. Jag blev partilös. Men så klart inte åsiktslös! Sedan dess har jag tyvärr tvingats se det samhälle jag trodde på och de idéer det byggde på raseras, i och med nedmonterad social välfärd och den alltmer mekaniska samhällssyn som tog över. Deprimerande för en röding som jag.

Men att ge upp är inte min stil. Jag tappade kanske tron, men inte viljan och inte målföret. Trots de snåla ekonomiska och reaktionära vindar som isar i dagens samhälle, tycker jag mig tack och lov se en hel del att glädjas över: miljökämpar som inte låter sig tystas, Vänsterpartiets framgångar bland oss väljare och sist men inte minst Reformisterna, som är den allt tydligare röst inom S som vill återta kärnvärdena till partiets politik.

eu-parlamentet

Din röst räknas

Jag är en stolt medborgare i demokratin Sverige. Självklart röstar jag. Det kan vara min absolut viktigaste påverkansmöjlighet, men också att prata politik ute i samhället och argumentera för saker jag tycker är viktiga och mot de som jag tycker är av ondo. Spelar det någon roll, frågar nu en skeptiker. Jo, jag tror det. Det spelar någon roll vad jag tycker. Det spelar roll även vad du tycker. Och vi som tror att vi spelar någon roll, vi röstar. Visst gör vi det? På söndag, till exempel.

Bli först att kommentera

Prio ett denna vecka

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag har alltså varit på kurs. Två intensiva dagar i Göteborg, med utmattande mycket information. Men intressant var det! Ja, inte bara intressant förstås. Jag kommer att ha stor nytta av detta, känner jag. Jag har fått en totalöverblick som jag saknat, sett viktiga samband, täppt till några kunskapshål och känner mig mycket nöjd med att ha tagit mig tid och ork att delta.

För att rusta mig var jag ledig dagen innan avresan och väl hemma igen har jag ägnat helgen åt återhämtning. Ledig i dag också, så sen har jag nog nya krafter. Bättre helg för lugn och ro kunde jag ju inte önskat mig! Har just inte gjort någonting utan njutit av vila, tystnad och vackert väder. Jag gläds dessutom med er som för en gångs skull fått ha en härlig försommarhelg.

Måndagens viktigaste uppgift är förhandsröstning i EU-valet. Jag vill helst rösta på själva valdagen, men i år är jag i Umeå, så det går inte. Du röstar väl? Man kan vara för EU-medlemskap eller mot, men att ställa sig vid sidan och vägra rösta gör knappast någondera en tjänst. Att vi är med och bestämmer vilka vi sätter där påverkar många viktiga saker.

Bland annat vilket inflytande vi får i EU och vilket inflytande EU får över oss. Inom EU pågår en ständig utveckling vad gäller demokratifrågor, säkerhetsfrågor och miljöfrågor till exempel. Det handlar alltså om mer än raka gurkor och små jordgubbar.

Men det där vet du säkert redan. Mina egna hjärtefrågor är dels de fackliga frågorna och hur vi ska hantera den fria rörligheten för arbetskraft. Det finns alltför många vittnesmål om usla arbetsförhållanden för människor, som lockats hit av svenska löner men hamnat i slaveriliknande förhållanden, med långa arbetsdagar och sovplats i arbetslokalerna. Ibland blir de till och med inlåsta! Lönedumpning vill jag inte ha heller. Ska vi konkurrera om jobben och säljkontrakten, ska det vara på lika villkor! Ska vi jobba sida vid sida, ska vi ha samma lön.

Snickare

Tillsammans bygger vi framtid

Vad gäller miljöfrågor, är det av största vikt att vi får till stånd ett genomgripande samarbete vad gäller mål och metod. Som ensamt land blir också vår röst i världen svagare – även i andra frågor. Självklart vill jag också vara med och stärka vänsterns röst i Europa. Jag fasar för den dagen då de reaktionära krafterna blir oss övermäktiga. Låt det inte ske!

Jag var emot att gå med i EU, ska sägas. Men att gå ur kan bli mycket kostsamt och då talar jag inte enbart om pengar. Om inte annat kan vi ta lärdom av Brexit-kalabaliken. En ny omröstning i dag skulle nog ge annat resultat.

Bli först att kommentera

Hjärnhaveri

Av , , Bli först att kommentera 3

”Om vi läser längst ner på sidan 179, kan vi se att där står, mummel, mummel.”

Jag bläddrar febrilt bland bladen. Framför mig har jag en mängd olika dokumentsamlingar, varav de flesta har väldigt många sidor, men själv har jag just hittat den förra sidhänvisningen och det går för snabbt för mig. Oljud från fläktar, papper, raspande pennor, mm överröstar föreläsaren och jag börjar gripas av panik. Jag hänger inte med längre. Ändå har jag förberett mig för denna utbildningsdag, ätit bra och vilat, lade mig tidigt i går och hörapparaten har nytt batteri.

Dagen börjar bra och det är lätt att följa med i både prat och hänvisningar. De första övningsuppgifterna går också bra, men efter lunch börjar jag sacka. Jag hinner inte med och jag känner stressen öka när jag försöker orientera mig i händelseförloppet. Vid det här laget förstår jag inte vad jag hör och läser, jag förstår inte övningsuppgifterna och jag hinner absolut inte tänka ut och skriva ner ett svar.

mental-health-2313426_1280

Orken tryter snabbt

Nu tjuter det i huvudet och prasslet av papper är rena tortyren. Jag kan fortfarande uppfatta en del av det föreläsaren säger, släpper övningarna och bara lyssnar. Bättre så, men illamåendet och paniken tilltar. Vid dagens sista paus mår jag fruktansvärt illa. På vägen tillbaka in i kurslokalen ångrar jag mig och säger till kursledaren att jag inte orkar mera och går hem.

”Det är ok”, säger han och erbjuder sig gå igenom med mig det jag missar, under morgondagen. Lättad går jag ut i solen. Promenerar till hotellet. Skönt. Hjärnan får vila och syre. Väl på rummet vilar jag i tystnaden. Slumrar till en stund men är fortfarande enormt trött. Oroar mig för morgondagen. Orkar jag en dag till?

Den här hjärntröttheten slår till gång på gång. Sammanhanget spelar ingen roll. Jag har stressat sönder hjärnan, ett antal gånger och detta är en av konsekvenserna. En hjärnskada, liknande den man kan få efter en stroke. Med åren lär man sig strategier och användbara knep. De räcker dock sällan ända fram. Hörapparaten t ex, som jag har för att höra bättre och orka längre, är effektiv. Men när tröttheten slår till är det som att vara instängd i en tortyrkammare fylld av rop, skärande ljud och ekon.

I tystnaden på rummet avtar paniken och någonstans vet jag att jag hört och förstått allt jag behöver. Mycket vi talat om kan jag redan. I dag har jag fått fördjupad kunskap, bättre överblick och så småningom kommer polletterna att trilla ner en efter en. När jag är tillbaka på jobbet nästa vecka kommer jag att läsa igenom materialet och fixa även uppgifterna. Det är så det funkar. ”Det ordnar sig”, lugnar jag mig.

Resten av mitt liv kommer denna stressreaktion och trötthet att följa mig. Jag försöker göra det bästa jag kan av situationen. För jag klarar det! Det enda jag behöver är tid att låta oredan sorteras upp, medan jag återhämtar mig. Det kan ta ett tag. Ja, så får det bli, då blir det bra.

Bli först att kommentera

Skön innedag

Av , , Bli först att kommentera 2

Inte så dumt det heller. Jag njuter av söndagsron och småpysslar i lugn takt. Sår solrosfrön och hoppas på det bästa. Det kanske är en aning sent att så, men med lite tur kan jag får njuta av några meterhöga Heliantus Annuus i sommar.

Smiling girl w flower

Kör några tvättmaskiner och funderar på packningen för min tripp till Göteborg till veckan. Jag åker dit för en utbildning som ska hjälpa mig att klara de nya reglementen som påverkar mitt  jobb. Jag är inte mycket till kemist, men har under åren haft hand om översättningar och framställande av datablad för våra kemiska produkter. Har lärt mig väldigt mycket med metoden ” learning by doing”, och det finns tack och lov många vägar att skaffa sig kunskap.

Som medlemmar i EU har vi en massa direktiv och regler att följa och nu har ytterligare regler trätt i kraft för att säkerställa att hälsa och miljö skyddas på bästa sätt. Kemikalier är ju något vi alla använder i vardagen, ofta utan att tänka på saken, och de flesta används i mängder som är ofarliga för människan. På kort sikt i alla fall, för vi vet väl alla vid det här laget att vi inte har visat miljön tillräckligt med hänsyn. Förhoppningsvis kommer vi att bli allt bättre på det! I yrkesmässig användning är riskerna generellt större, åtminstone inom industriell verksamhet. Så man får vara på alerten och sätta säkerheten främst.

Nå, jag ska lära mig mera om hur man skriver säkerhetsdatablad och gör riskbedömningar. Har som sagt lärt mig en hel del genom åren, men nu kommer jag att få en samlad (förhoppningsvis även en fördjupad) bild över vad som gäller och hur man gör. Ska bli intressant!

exclam

Varning – på stan

Med lite tur tar staden Göteborg och kursorten Mölndal emot med fint och vårligt väder. Hinner inte se mycket av stan men hoppas i alla fall kunna klämma in en dejt med min kära gamla vän, L. Hon är mycket ute och reser, så jag tar det inte för givet. Håll tummarna!

Det blir späckade dagar och jag får tänja hårt på min ork, men jag har en strategi, bra möjligheter till flexibilitet och en bra resplan och när jag kommer tillbaka hem kan jag landa och bara vara veckan ut – ja så länge som behövs! Men någon blogg kanske jag inte kommer att hinna med under de närmaste dagarna. Vi får se!

Bli först att kommentera

En härlig dag

Av , , Bli först att kommentera 2

Det blev en dag fylld av kraft denna fina lördag. Jag upphör aldrig att förvånas över hur väderberoende jag är. En mulen dag eller en regnig dag gör att jag känner mig nere nio gånger av tio, trött, orkeslös. Det är som om det grå lägger sig som ett regnmoln runt hjärnan. När sen solen skiner, studsar alla mina sinnen upp och ropar hurra! Varefter även jag studsar upp och kastar mig över livet med god aptit.

angel-1009342_1920

Å andra sidan, om det blir mycket sol länge, ja då blir det för mycket och jag blir nedstämd igen. Då kan i stället ett rejält regn och några mulna dagar få mig att komma i balans. Märkligt, men detta har mest troligt med min stresshjärna att göra. Ljuset och allt det vackra därute formligen ryter åt mig ”Gör något! NU!! Passa på medan tid är!!!”. Dessvärre kan inte min hjärna skilja på positiv stress och negativ och jag blir överladdad och sen urladdad.

En annan nackdel med det så här års tilltagande ljuset är att jag får allt svårare att komma till ro. Lägg där till att växlingen mellan sommar- och vintertid skapar oreda i mitt nervsystem, med sömnproblem oro – och igen, stress. På senare år har dock sömnproblemen blivit ett mer permanent inslag året om och följaktligen blir omställningarna inte riktigt lika svåra längre. Alltid något, i en tillvaro där jag upptäcker det ena ålderstecknet efter det andra.

Men åter till denna fina lördag. Sov gott och vaknade vid det för mig perfekta klockslaget. Morgonen förflöt i perfekt harmoni och i stället för den planerade träningen åkte jag till bästa vännen, för en lång promenad och lite eftermiddagsfika.

Härligt och trevligt. Med hem fick jag både älgfärs och en sommarplanta av åtrådd sort. På vägen dit hade jag handlat och fyndat fyra fina pelargoner och en finfin solros. Plus lite annat, som ska göra mina utemiljöer till en fager syn för ögat för mig själv och de som passerar.

Jaa, vad kan jag mera säga om detta? Stoppar där. Önskar er alla en mycket angenäm helg.

https://youtu.be/9gY_SbSIG0U?list=PLVQ4EZTGTSxtQIhXLpXLQ4TDcsXOV5sVd

Bli först att kommentera

Vid relativt gott mod

Av , , Bli först att kommentera 1

Förra gången var det tänkt att jag skulle skriva något djupsinnigt och vist, som sammanfattning och slutsats vad gäller den senaste veckans inlägg. Den som läst vet att det i stället utmynnade i en vredgad pamflett mot samhällsutvecklingen och vem som bär skulden till alltihopa. Så kan det gå. Jag blev arg helt enkelt och det är förstås ingen ny ilska. Skönt egentligen, tycker jag, att bli arg i stället för ledsen. Jag känner mig genast lite mindre uppgiven och dessutom kändes det rätt så skönt i själen.

I dag gläds själen över att åter få känna solen värma och vinden mjukna mot kinden. Väderleken har ju visat sig på sitt mest lekfulla humör, inte minst i går, då här i Schtaaan rådde 5-minutersväder. Kul ord förresten och så passande –väderlek!

Under en kort utesväng hann jag gå till parkeringen i mulet och blåst, köra bilen till näraliggande macken i en rejäl regnskur, som upphörde när jag kom dit. När jag klev ur bilen klarnade det upp och när jag åkte 5 minuter senare sken solen. Efter en bilfärd på cirka tio minuter var solen i moln och det blåste upp. Kom regn . Och så vidare. Håll med om att det är lite upplivande ändå, trots att man mest av allt längtar efter att våren ska landa permanent.

Vill ha mer av detta

Vill ha mer av detta

Det var i går alltså och i dag sitter jag och ser ut över ett soligt Skellefteå, med balkongdörren öppen och de sådda penséerna ute på härdning. Härligt! Efter tio år med minskande odlingslust har jag nu börjat känna för att öka på blomprakten och experimentera lite med balkongodling, av tomat och bönor. Blir spännande se hur det går. Jag är hemma lite mer nu än på senare år så det finns en chans, tänker och tror jag.

I övrigt hankar jag mig fram med relativt gott mod, trots samhällsutvecklingen och vetskapen om människors felbarhet. Vad ska man annars göra? Skulle man vänta på den perfekta dagen, det perfekta livet och att man själv skulle bli så optimalt perfekt att man baxnade, jag så fick man allt vänta. Nä det passar inte mig, så jag väljer att omfamna det operfekta livet och det felbara hos mig och gläds åt att jag kan trivas i alla fall. Av bara farten ser jag med lite blidare ögon på mina medvandrare i denna värld, ja även de som utgör en rejäl utmaning för min människokärlek. Påminner mig själv: döm gärningen, inte människan, för du känner inte vägen de gått och kampen de utkämpar.

 

Bli först att kommentera

Utsatthet och främlingskap

Av , , 1 kommentar 1

Fördomar. Låg självkänsla. Avund. De senaste dagarna har jag skrivit ner tankar om de tre företeelserna, deras ursprung och samband. Man kan anta att det beror på att det är tre företeelser i mitt eget liv som jag vill lära mig mer om och hantera på ett bra sätt. Man vill ju vara en bra människa, och de där hjälper inte till precis.

Men jag har alltmer kommit att förstå att jag inte är ensam att drabbas, att det är fullt mänskliga känslor. Då och då kan vem som helst angripas. För en del blir det däremot mer eller mindre permanenta tillstånd. Jag har sett och hört en del i min vardag, men också i sociala medier. Det blir så tydligt då, när man ser det i skrift och det upprepas på grund av de algoritmer som styr ens flöde. Bokstavligt, man kanske också bildligt talat.

Det är både hjärtskärande och skrämmande. Hjärtskärande för att dessa företeelser hindrar oss från både lycka och samhörighet. Hjärtskärande för att det drar isär människor och samhället i stort, till en känsla av utsatthet och främlingskap.

Skrämmande, för att den hårdnande tonen offentligt, på arbetsplatserna och bakom dataskärmarna utgör ett hot. Det slår på så många plan. Hat och hot mot offentliga personer och invandrare slår mot yttrandefriheten, jämställdheten och allas lika rätt och värde. Det oroar mig mycket. Ja, inte bara mig förstås. Jag är inte ensam om att tänka så.

Det politiska landskapet ser ut därefter. När riksdag och regering kräver åtstramningar och ropar att skatterna för höga och vinsterna för små för att landet ska må bra. Då viner piskan. Man ska inte leva på bidrag och utnyttja systemet! (Valfritt skratta, eller gråta här.) Sjuka borde snabba på att bli friska och produktiva. Svensken måste helt enkelt skärpa sig och sluta sätta sitt hopp till att staten ska ordna det för sina medborgare. När klyftorna växer ökar motsättningarna. Klart som korvspad. Fler ska slåss om mindre, medan ett fåtal kan samla på hög. Det känns som om Sverige förlorat hoppet om ett jämlikt och rättvist samhälle för alla. De som har makt och pengar står där på toppen av samhällsstegen och ser ner på oss när vi slåss om smulorna.

Sverige har tappat det. Jag växte upp i ett land, där allt bara kunde bli bättre. Trodde ni också så? Men så var det ju inte. Kanske tog vi framstegen för givna när de väl var på plats? Kanske trodde vi att demokrati och solidaritet stod fast som berggrunden. Någonting hände när ordet utanförskap kom på allas läppar. Det var som om illusionen släppte. Illusionen om att Sverige var bäst i världen och här hade alla det så bra så. Här bryr vi oss om varandra! Nej, den illusionen är spräckt. Det är förståeligt att den som upplever sig missgynnad i samhället ser sig omkring och letar förklaringar. Syndabockar. Det blir då man kastar sina anklagande blickar mot främlingar. De andra.

Nu när folkhemmet svikit de svagaste rent generellt (d.v.s. sjuka, gamla, socialt utsatta) varför skulle de då orka bry sig om att se att det krävs ett nytt tänk om man vill göra ”riktiga svenskar” av dem som i dag saknar arbete, tillhörighet, rötter, språk?

Jag klandrar nyliberalismen och iden om att var och en skulle satsa på sig själv. Jag klandrar socialdemokratin som lämnad iden om folkhemmet åt sitt öde. Jag klandrar egoismen som vuxit sig allt starkare med ökad levnadsstandard. Väldigt många har fått det bättre, men för andra har det blivit katastrof. Allt är inte dåligt. Men den som inte får ta del av detta i praktiken blir ju inte gladare för det. För utanförskapet finns. Det är en verklighet. Det fanns innan det fick ett namn, men i stort sett varje åtgärd som beslutats i riksdagen har cementerat utanförskapet, inte botat det.

 

 

1 kommentar

Om avund

Av , , Bli först att kommentera 3

Ibland sköljer avundsjukan över mig. När jag känner mig trött och låg, eller när oro gör att framtiden känns osäker, kanske till och med hotfull, är det lätt att känna att man saknar mycket, ja kanske allt som ”alla andra” har. Jag gillar inte den känslan alls, för den hindrar mig från att vara lycklig. Att hela ständigt jämföra sig med andra som ser ut att ha det så mycket bättre än vi själva är nedbrytande för både förnöjsamhet och självkänsla. Den som aldrig känt avundsjuka är i mina ögon en avundsvärd person! ;)

Men avund kan ställa till med så mycket mer skada! Avund kan göra oss missunnsamma och ibland elaka. Det drabbar även andra än oss själva, för bitterheten, som är avundens språk fyller våra tankar och sipprar ut i vårt tal och över vår omgivning. Ibland direkt till familj, vänner, arbetskamrater. Ibland via sociala medier. Som användare av dessa blir jag ofta förfärad över det hat och den bitterhet som sprids. Hur ”vanliga” människor, ganska mycket som du och jag, släppt alla hämningar och smutskastar, ljuger och förvränger. Ropar ut sin bitterhet och sin bittra galla i form av öknamn, hot, förtal och fördomar.

Det här är inte bra för någon människa och absolut inte för samhället vi lever i. Vad är då mitt recept för att rädda det sjunkande skeppet Sverige från moraliskt sammanbrott?

Det vore mig fjärran att påstå att de som är fördomsfulla, bittra och har låg självkänsla inte har anledning till detta. Det vore mig fjärran att påstå att Sverige i själva verket är ett drömland där alla har en chans och ingen behöver sakna något. Tvärtom är det mycket som saknas. Vi behöver förändring. Vi behöver ta bättre hand om varandra. Politiken, lagarna och reglerna måste utformas på ett annat sätt än de är i dag.

Tänk om alla dessa vredgade krafter kunde vändas till positiva och konstruktiva handlingar! Den ilska som finns över orättvisor är i sig en stark kraft som går att använda till förändring. Det var så folkrörelserna och fackföreningarna uppstod, det var så vi fick rösträtt, reglerad arbetstid, semester, osv. Många människor har i dag tappat både hopp och tro. Kärleken till nästan mår inte bra av det.

Jag önskar innerligt att vi alla, var vi än är födda och av vem,  kan få leva våra liv i utan att vara rädda för varandra, att vi slipper leva i utanförskap och att vi kan känna oss trygga och självsäkra nog att inte hata och förakta. För att det ska hända behöver vi göra allt vi kan så att fördomar, låg självkänsla och avund inte får slå rot i våra själar. Vi behöver upprättelse. Vi behöver solidaritet och omtanke.

 

 

 

Bli först att kommentera

Låg självkänsla

Av , , Bli först att kommentera 0

Självkänslan är en ömtålig blomma. Dagsformen och situationen kan variera oerhört mycket och man kan känna sig jättestark och värdefull ena stunden men snabbt vända ner i det svarta tomma hål där ens värsta tankar om en själv – och om andra! – sliter och drar ner.

Som ettåring hamnade jag på sjukhus efter en olycka. Jag var inlagd ganska länge. Jag var förstås alltför liten för att analysera och sätta det i ett sammanhang. Mest troligt är att jag kände mig övergiven. Mina föräldrar fick ju bara komma på besökstiderna och med tre andra barn och en ladugård att sköta var det inte alltid så lätt att komma ifrån heller, gissar jag. Men jag är övertygad om att det satte djupa spår i mig. Bland de första minnen jag har är från fyra-femårsåldern, att jag tittade på min familj och kände distans. Sedan dess har jag alltid känt längtan att verkligen höra till. Det är den sköraste komponenten i min självbild.

Få människor går opåverkade genom livet och i uppväxten är man förstås extra sårbar, eftersom man saknar språk att sätta ord på sina upplevelser och funderingar. Man är också oerfaren och har inte hunnit bygga upp en erfarenhetsbank eller ett försvar. Samtidigt är självkänsla en ”färskvara”, så en underbar uppväxt utgör inget livslångt vaccin mot låg självkänsla.

Vad är då självkänsla? Enkelt beskrivet är det känslan av egenvärde oavsett vem du är, var du kommer ifrån, var du bor, hur mycket du tjänar, och så vidare. Du behöver inte prestera eller bli ”godkänd”, för du vet att du är värdefull. Så där går man förstås inte alls och känner det hela tiden. Lite självkänsla är nog bra, men vi människor är troligen skapade för att leva i grupp och därför är det viktigt att man känner sig accepterad av gruppen.

Brist på självkänsla kan dock vara förödande. Man vill vara sedd, bli godkänd och uppskattad, med mera och därför är man också sårbar inför andras blickar. I bästa fall kan man hitta en balans mellan känslan av egenvärde och känslan av ödmjukhet och behovet att vara omtyckt. Med en bra dos självkänsla och en bra social grund att stå på kan man  också kosta på  sig att unna andra saker man kanske själv saknar. Med låg självkänsla, socialt och ekonomiskt utanförskap, riskerar man att kanalisera sina negativa känslor på något utanför sig själv. Många tunga tankar och svarta känslor kan ta död på det vackra i en människa. 

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”. Detta skrev författaren Hjalmar Söderberg i sin roman Doktor Glas, 1905.

Det värsta för en människa är att inte bli sedd. Jag tror att arga och elaka människor lider. Jag tror att där inuti finns ett ledset barn. Jag tror att själen kan dö av svält. Även om inte kroppen dör, så kan det mänskliga i oss förtvina. Man blir bitter, missunnsam och känner sig hotad, rädd och lurad. Med låg självkänsla kan behovet växa av att känna att man ändå är bättre och mera värd än ”dom”. Man skaffar sig fiender. Verkliga och inbillade. Så kan man vända de negativa tankarna bort från sig själv.

 

Bli först att kommentera