Idag blev jag nedstämd igen.

Suck!

Läser artikeln i morgonblaskan om tjejen som säljer sig här i Umeå.

Sen fortsätter jag och läser alla kommentarer på nätet. Över tjugo!

De flesta tycker att det är tjejens ensak.

Jaha…

Många tycker att feministerna ligger bakom moraliserandet och förtrycket av de prostituerade.

Dystert må jag säga.

Jag övergår till att söka tröst i andras bloggar. Tänker att kanske har grabbarna tagit upp det här problemet. Men ACK NEJ! Inte ett ord.

Fast det kanske inte är ett politiskt problem? Jag blir osäker…

Försöker så härmed sammanfatta min ståndpunkt: VARFÖR STÄLLS ALDRIG FRÅGAN OM HUR DET KOMMER SIG ATT HÄLFTEN AV BEFOLKNINGEN TYCKER ATT DET ÄR ALLDELES I SIN ORDNING ATT KÖPA EN ANNANS MÄNNISKAS KROPP?

Nej grabbar, det här har nästan inget med Feminism att göra utan handlar mer om ’Maskulism’.

Nu sitter jag här i min förtvivlan och ensamhet vid min lilla dator och de enda ord som plågar
min hjärna är en sekvens ur Klagokören.

Hoppas jag får citera, men ingen läser ju det här så det ska väl gå bra.

’Jag är trött på världen, samhället och hela mänskligheten. Vi är verkligen hemska!’

Sen senast har jag faktiskt fått upp modet litegrann. Var till en sjukgymnast med min arma arm. Hon är ett riktigt Ess och en skolkamrat till mig från den tiden när hemmafruarna hade möjlighet att gå på komvux.

Vi hade en underbar pratstund om tider som gått och tider som ska komma. Om livet i största allmänhet alltså.

Det är så välgörande att få resonera med medsystrarna. Samtidigt ska hon fixa min onda arm. Nu är det hopp om livet igen! Solong

I morse cyklade jag iväg till Skatteverket. Tja, i morse är lite felaktigt sagt, klockan var närmare lunch. Som pensionär har jag blivit särskilt trög om mornarna.

Vid Operaplan stod två tjejer och målade på asfalten. Det skulle bli blommor till MADE-festivalen, sa dom.

Hm. Asfaltsblommor…

På Skatteverket var det smockfullt. Allehanda ärenden avhandlades kunde jag höra där jag satt och väntade på min tur. Det var uppskov och det var detaljer om sålda fastigheter. Ett ungt par skulle fylla i ett formulär gemensamt. Undrar om det kunde röra sig om att skriva sig på orten, eller så. De kom nämligen från ett annat land. Han talade bruten svenska men fick ingående hjälp av damen bakom disken.

– Här ska du skriva ditt namn. MAKE, ja det är du och MAKA det är hon. ADRESSEN ska stå här. Också MAKANS namn innan hon var gift. VAD HETTE HON INNAN HON GIFTE SIG?

Hon bakom disken talade ganska högt. Jag undrar varför det är så vanligt att man höjer rösten när man ska förklara något till nån som man tror inte förstår?

– Ja, och HÄR… VARAKTIGHET. Det betyder hur länge… hela livet… I EVIGHET…

Här undslapp jag mig ett litet flabb och när jag tittade mig omkring på övriga väntande märkte jag att de log allihop.

Den unge maken la verkligen manken till men inte kan det vara så lätt. Mak-e-e, mak-a-a, v-a-r-a-k-t-i-g-h-e-t !!!

Senare i kväll har jag själv snubblat på orden i KLAGOKÖREN som haft Genrep. På onsdag blir det uruppförande i Operans Bar.

Det är verkligen inte lätt det heller. Ibland är orden tätt staplade, nästan på varandra, ibland ska de vara utdragna som ett gummiband och på en del ställen ska de krumbukta sig i olika tonhöjder.

Ni som händelsevis läser detta: Kom till Operan och lyssna. Klockan 17.00 och da capo klockan 20.00. Onsdag den 7:e MADE-festival. Gratis!

Kormästaren har gjort ett styvt jobb med oss. Kompositören har levt sig in i och förstått Ume-bornas våndor och Speleman är bara för suverän. Det blir Succé!
So long!

Som gammal nyfiken kärring kan jag inte låta bli att läsa andras bloggar här på VK. Det värsta är att man blir så himla nedstämd.

Ta t.ex. de här grabbarna. Jo visst, det var här jag hade läst det där om F! och diskriminerade grabbar. Det var två olika bloggar skrivna av Anders och Lennart, var för sig.

Nu idag läste jag ännu en. Det var en annan Anders som tydligen tillhörde Kd. Han skrev att han ogillade F! och Anna Sjödin.

Jaha!

Jag blir inte klok på er grabbar! Ibland händer det att jag blir primitiv som en riktig ärke-anti-feminist och då vill jag utbrista: ’Men gosse, hur har morsan din uppfostrat dig?’

Men sen hejdar jag mig… Så enfaldig är jag inte i själ och hjärta, men jag blir skakad och min tro på den goda människan får sig en riktig törn.

Men hur ska man få fram sin mening i det här samhället? Vem bryr sig? Vem lyssnar på tant pensionär som sitter här och talar för sig själv?

Dom här grabbarna är ju egentligen vuxna män och vad värre… dom har saker och ting att säga till om i Umeå Kommun. Dom bestämmer!

Jag rådgjorde med Rutan och Majsan. Vi var ute och cyklade i det härliga vädret.
’Synnerligen obegåvat’ var Majsans omdöme.
Rutan är mer analytiskt lagd.
’Äh, det vet du väl att dom där växer bara i färdriktningen…’

Solen sken, fåglarne kvittrade där vi cyklade fram efter ’Hälsans Stig’. Så småningom gjorde vi halt vid Göteborg. Får man göra reklam här?

Det är i alla fall ett förträffligt ställe och ni som ska lämna in deklarationen i Skatteverkets brevlåda kan ju passa på och ta en rejäl fika där. Alltså på Göteborg intill G:a Fängelset.

Sen bar det iväg till Folkets Bio. ’BANG’.

Kärringen mot strömmen. Det var verkligen något. Fast Majsan och Rutan, dom hade vräkt i sig så mycket gott på Göteborg så dom var dästa och somnade flera gånger…

Solong!

Äntligen satte jag mig ner och deklarerade. Ja, jag försöker ju vara modern och gör det via nätet.

Jag är ju en enkel pensionär och det är ju inga konstigheter. Ändå är det en märklig känsla som inträffar när man ska gå igenom de få poster som finns. Jag tror alltid att jag ska göra fel och jag kan inte för mitt liv tyda de förklarande instruktioner som finns. Mina goda vänner i Tyskland betalar förresten inte ett öre i skatt som pensionärer. De skördar frukterna av vad de redan betalat in. Här däremot blir vi snodda på pensionen fast vi betalat.

Jag trodde i min enfald att om man jobbade skulle man få jobbavdrag men det gäller tydligen inte dom pensionärer som jobbar, för på raden som skulle redovisa jobbavdraget stod det bara en nolla i mina papper.

Såna här tankar ska man väl inte redovisa offentligt, men ingen läser ju det här, utom mitt lilla barnbarn och en tjej som heter Anna. Det är lite praktiskt och kul att skriva dagbok på nätet tycker jag, egotrippad som jag är.

Idag lär det vara PRESSFRIHETENS DAG. Betyder det att man får skriva vad man vill?

Jag läste någonstans, undrar om det var i detta forum, tja, det var i alla fall två grabbar som hade synpunkter som jag har funderat på.

Den ena skrockade glatt att ’F! så gärna för honom skulle få ställa upp i riksdagsval.’ Han visste med bestämdhet att de inte skulle ha en chans att komma in och det skulle bara resultera i att vänstern förlorade röster…

Men jag tror att grabben har fel. Han underskattar den feministiska kraften. Vi är ju t.ex många pensionerade kvinnor på höger-vänsterskalan som har starka sympatier med feminism. Många som lever i parförhållanden kan lätt räkna ut hur det skulle gå för dom om mannens pension av någon anledning skulle upphöra. Vi är också åtskilliga ensamstående som efter ett liv i låglöneyrken har fullt sjå att få den usla pensionen att räcka till. För att nu bara nämna oss äldre. Nej grabben, skulle jag vilja säga, vi kvinnor har mycket gemensamt oavsett var vi står politiskt.

Den andra grabben hade, om jag minns rätt, en något försåtlig undran om anledningen till att gossar får lägre betyg än flickor i skolan. Detta gällde dock inte nationella prov. Grabbens undran var om det kunde tänkas bero på att det finns så många kvinnliga lärare i skolan!

Det där övergår mitt förstånd vad gäller logik.

Äh, kom igen med något lysande!

Nu ska Rutan och jag göra en cykeltur. Hennes punka är lagad, vädret är ljuvligt och benhögen behöver röras på.
So long!

Idag har det varit hektiskt.

Redan vid halv elva gick Rutan och jag iväg för att TÅGA.

Knappt hade vi kommit ut på gårdsplanen förrän en skarp vissling hördes. Den fick oss gamla damer att spritta till. Och visst, effekten uteblev inte. Vi vände oss båda om och tittade mot husfasaden.
Där vinkade den unge, gode grannen mot oss från sin balkong och vi vinkade glatt tillbaka.

– Konstigt sa jag, när vi gick vidare. Nog är det märkligt att man reagerar på vissling…
– Tja, det är kanske för att det är vår.

Vädret var i alla fall härligt, TÅGET var lagom diciplinerat och talen var förträffliga. Sen bjöds på fika på Folkets Hus i vanlig ordning. Jag och Rutan satte oss vid ett bord där två andra kvinnokämpar redan sörplade sitt kaffe. Vi beslöt alla fyra att fortsätta till ett panelsamtal med bl a Maria-Pia och Sören.

Hon är rätt så vass Maria-Pia. Ämnet för hennes del var Media. Hon började med att fråga om vi visste hur många bloggare det finns på nätet. Sen nämne hon ett sifferantal som var oändligt stort och så sa hon storskrattande:

– Där sitter dom allihop framför datorn och pratar med sig själva för totalt tomma öron och ögon.

Jaha, det stämmer säkert. Ja, jag vill ju bara försöka förmedla något om den värld en pensionärstant lever i. Men om ingen läser är det väl knappast lönt.

Jag kan bara berätta att i 1:a-majtalen nämndes ordet PENSIONÄR endast en gång. Det känns lite ledsamt… Det är väl nästan som ett utanförskap, eller?

Man kanske ska vara glad och tacksam i alla fall.

Men sen blev det bättre. Maria-Pia nämnde Medias kraft och tog bl a som exempel Gudrun S, Tina R och F!. Som Media slog ner och fullständigt tillintetgjorde dom. Vi visste ju alla att det var påhittat… men vad hjälper det? Nån sanning kan man inte vänta sig från Media.

Ja, nu skriver jag ju lite som jag tycker och det spelar ju ingen roll för ingen läser mig som sagt.

Jag kan ju fortsätta att tala för mig själv här. Jag tänker på igår t ex. Det var ju också en underbar vårdag. Vi for ut till Backen för att höra de grånande gentlemännen sjunga in våren. Det var så fint och ’Gamraggarn’ höll ett ljuvligt tal som var en hyllning till naturen.

Jag blev också lite förälskad… Ja, sånt händer t.o.m. en gammal pensionärstant.

Fast det är ju hemligt – ingen vet något om det. Men det är väl bara våren som ställer till ett spratt.

I morgon har F!orna kongress här i stan. Det kommer att bli spännande. Det kommer massor av unga män och kvinnor från hela landet och dom är äkta feminister. Jag önskar att Media kunde rapportera objektivt och sanningsenligt om vad som händer. Fredag – Lördag – Söndag!
So long!