I morse stack vår pensionärsförening iväg på kamratträff till Skellefteå. Tur att jag bor nära för det var okristligt tidigt i mitt tycke att ge sig iväg 7.30. Bussen var dock en aning försenad pga ett missförstånd men när den körde upp vid Friis bordade vi den, alla förväntansfulla pensionärer. Sätena var bekväma och snart satt jag i egna tankar och såg hur naturen rusade förbi. Åkrar, ängar, små byar och mycket skog. Svisch, svisch!

Där på en åker stod en ensam trana på spinkiga ben. Den såg så övergiven ut. Uppe i luften svävade ett par som redan funnit farandra. Stackars ensamma trana!

Läste lite förstrött i VK. Rezas sida. Å, vad han skriver bra. Idag handlade det som vanligt om att ingenting händer förståss och sen len ång historia om en iransk brottare och en svensk vän. Så fick man veta att även Reza är brottare, liksom vännen.

Sen skrev han en KÄRLEKSDIKT. Så som ingen annan kan skriva…Suck!

Framme vid Medlefors Folkhögskola konstaterade jag att lejonparten av kamraterna från hela länet utgjordes av kvinnor, kvinnor, kvinnor.

Tja, inget fel i det, så ser det ju nästan jämt ut när folk samlas omkring någonting. Det gick väl uppskattningsvis en karl på sex-sju kvinnor. Vid kaffet var jag tvungen att kasta fram frågan:

– Vars är alla karlarna? Tycker dom att de känns för unga för pensionärsförening vid fyllda 65? Vill de hellre vara hemme i soffan och glo på fotboll? Eller, ve och fasa, är de redan döda?

Någon vid fikabordet trodde på det senare alternativet.

Nåja, det var ett fullspäckat program med föredrag. gympa. underhållning och förträfflig mat. Nöjda återvände vi mot hemorten igen.

Men nog är väl ändå den kärleken väldigt viktig. SOM TRÖST. I DENNA HÅRDA VÄRLD. INNAN DET DÄR HEMSKA SLUTET KOMMER…

Någon hade dragit ut Alf Montáns artikel från söndags-Expressen. ’SKA SLUTET BEHÖVA VARA SÅ HÄR?’ Läs den på nätet.

Jag saxar: ’Sverige har omkring två miljoner pensionärer. I Tyskland är pensionärerna en maktfaktor. I Sverige behandlas äldre ’som kroppar utan integritet, utan själsliv och utan intressen’, enligt regeringens utredare Thorbjörn Larsson. Om det ser så illa ut för en utredare, hur ser det då ut för dem som lever dygnet runt i dödens väntrum?’

Tack Alf för den fina artikeln. Hoppas att denna skrift väcker kraftig debatt, hoppas att alla vi som ännu kan gå och stå tar oss ut på gator och torg och kräver vår rätt. För visst är det riktigt. PROBLEM SOM ANGÅR TVÅ MILJONER SVENSKAR KAN INTE SOPAS UNDER MATTAN!

Nu får det lov att vara nog!