Det här med frisyrer för ’oss äldre’ är ett kapitel för sig. Under årens lopp har jag lagt märke till att klippningen tenderar till att bli mer och mer enahanda.

Vi äldre damer blir snaggade när vi kommer till damfriseringen. Det vill säga vi som inte blir permanentade.

Kort, kort ska det vara.

Någon gång i våras upptäckte jag att Rutan och jag hade exakt samma frisyr.

-Jamen, det är ju för böveln helt rubbat att gå omkring bredvid varandra och ha samma frisyr! Grått snaggat hår, uppklippt kring öronen och en liten sned lugg framtill.

Jag höll på att gå upp i limningen.

Sen dess har jag sparat mitt hår. Rutan har fortsatt att ansa sitt medan jag har låtit mitt växa vilt.

Särskilt välvårdad har min outfit definitivt inte varit men jag har bitit ihop. Idag orkade jag inte längre.

Jag gick ner till den lilla friseringen i huset. Trevliga brudar som gjorde allt för att jag skulle få tid så snart som möjligt. Klockan fem satt jag hos Petra. Hon hade saxen i högsta hugg.

– Klipp långt, sa jag. Jag vill ha så mycket som möjligt kvar.

Tänk, hon lyckades med det!

Mitt hår smiter numera fint över öronen, jag har fått en snitsig ungdomlig lugg och en nacke som följer bakhuvudets form.

– Riktig snyggt tyckte Rutan och jag instämmer nöjd. Tack Petra!