Rutan och jag slevade i oss lite tomatsoppa till lunch. Hemma hos mig för omväxlings skull.
– Jag läste i tidningen att busschaufförerna är mäkta irriterade på penionärerna, sa hon.
– Va, varför det?
– Jo, dom stapplar så sakteliga när de ska ombord och fumlar med biljetterna och tar så himla lång tid på sig så chaffisarna har svårt att hålla tiderna.
– De är för dj-ligt. Minns du förresten i Tyskland. Där var dom handelsanställda förbannade på gamlingarna som hade för vana att gå ut och handla vid femtiden när alla normala människor slutade jobba och hade bråttom för å hinna handla innan dom åkte hem. Onödiga köer som resultat!

Senare tänkte jag på vårt samtal. Tänk om man skulle byta ut ordet pensionär till nåt annat t ex jude… Hur skulle det låta. ’Judar är endast välkomna att handla före kl 16.00.’ ’Om ni ska åka buss måste ni se till att rappa på så vi kan hålla tiderna!’ ’Håll undan för 17!’

Jag gick och grubblade på det där och på eftermiddan när jag var nere i butiken fanns där en liten kö i kassan. Mycket riktigt, där stod två damer och fumlade med pengarna.

-Ursäkta att det tar lite tid…säger den ena damen.
-Äsch, svarar butiksbiträdet. Det finns det som är värre.
– Finns det? Vadå?
– Ja, t ex en som har minst tre par brallor på sig och börsen finns i den innersta…

Högt och ocensurerat kommer det från mig:
– Jaha, judar, negrer och pensionärer det är hatobjekten av i dag det.

Jag tyckte att den lilla kön efter mig såg lite konstig ut. Hoptryckt på nå vis och stirrande i golvet. Hade jag varit för kaxig nu igen?

Japp, de var dagens ord.