Det började redan i Hagaskolans matsal.

Jag förde den sk Konstfacksdebatten på tal. Jösses, inte hade jag väntat att det var så hett. Rutan röt och kallade mig korkad men jag röt tillbaka hela vägen när vi pulsade i snön mot Midgårdsskolan.

Egentligen var vi ju mätta och belåtna och borde haft en riktigt skön promenad till Generationskören som är så rolig att vara med i.

Jag hade ju bara sagt ungefär som så att det är skrämmande med vissa kommunalråd som tycker si och så för att inte tala om en dam som tidigare har varit mannekäng men numera har en superhög ställning inom det kulturella.

Ja, inte tyckte jag att jag var så korkad.

KONSTEN UPPRÖR TYDLIGEN.

I lördags när Rutan och jag smaskade i oss ett par ’Mariekexbakelser’ till kaffet kom vi att resonera om hur våldet breder ut sig här i Umeå. Folk blir slagna, hotade och mördade i vår lilla idyll.

Senare när vi for ut med Rutans lilla ’Farmor-Anka-bil’ var vi med om en händelse som jag nu ska redogöra för.

I höjd med ett av stadens Blå hotell, just när bilens framvagn befann sig mitt på övergångsstället, såg jag i min vänstra ögonvrå hur en karlslok halvspringande, med stora kliv närmade sig. Han fullständigt vräkte sig fram och hela hans uppenbarelse utstrålade aggressivitet. Med hård kraft måttade han en spark som tog i bilens bakvagn.

Men hallå! NÄR har man företräde?

Egentligen skulle jag bett Rutan stanna. I så fall hade jag raskt klivit ur bilen, sprungit ikapp den där gråhårige slyngeln och klått upp honom!

Hoppas i alla fall att han såg fingret som jag visade i bakrutan…

Idag har jag förundrats av internet och dess användning. Hade några kompisar på besök här. De beundrade min ’Lilla Silver’ och de var övertygade om att jag är en hejare på det där med datorer.

– Äsch, så är det inte alls, sa jag sanningsenligt. Jag är ju en idiot, en sån där dummie.

Fast sen skröt jag om hur jag luskat reda på än den ena, än den andra personen från anno-dazumal.

På Internet kan ju ingen vara helt anonym. Jag har hittat en kompis i Canada som jag skildes från när vi var i tioårsåldern. Det var en upplevelse att ta upp kontakten igen efter så många års uppehåll.

Häromdagen hittade jag en annan kompis via Facebook.

Nu har jag blivit riktigt tänd på att söka folk från mina ungdomsdagar. Lever dom? Kommer dom ihåg lilla mig?

Jag har precis fått flukt på den där killen som skjutsade mig till krogen en lördagskväll. Om jag minns rätt åkte vi spark. Men han var så blyg och stod bara och tryckte bakom en dörr… jag tror han hette Sigge eller var det Stig.

Jaa, nu har jag honom! Sigge var det… i Småland… hehehe!

Har jag blivit en sån där STALKER på gamla dar, tro?

Kommer precis från ’Vi-som-inte-kan-sjunga-kören’ ikväll.

Vi sjunger ’Båtlåt’ av Robban men herregud… det går ju inte att vara flirtig och köla med varann när vi är idel damer.

Den ende herrn i vårt lag var barnbarnvakt i kväll. Vi längtar alla efter mera män!

Ta en titt på oss på Facebook. Vi-som-inte-kan-sjunga-kören. Visst är vi gulliga?

Torsdagar klockan 19.00 träffas vi i Församlingsgården. Det är en öppen kör så det är bara att komma.

I morse var Petra beredd att ta sig an mitt stripiga och vildvuxna barr. Skönt med en som ställer upp nu,nu genast, när det känns som NU GENAST.

På väg dit råkade jag se något märkligt.

En bil parkerade rakt framför porten just när jag kom ut. En herre stiger ut. Lång. snygg, välklädd. Oklanderliga skor med ankelsockar, en snygg halvöppen ulster, lite svajig så där.

Men hade karln inga brallor? Sjutton det var ju elva grader på min termometer. Karln måste ha kört fel… Ni vet den där historien om Venice/Vännäs.

Nåja, karln stegade med raska kliv fram till parkeringsautomaten, löste biljett och gled tillbaka till bilen, fäste biljetten väl synlig som man ska.

Själv stannade jag upp, stod med gapande mun och tittade på underverket. När han sedan svängde förbi mig glipade den halvöppna ulstern lite och jag fäste blicken just där… Ögonen på helspänn.

Vad hade han därunder, tro?

JO, BERMUDASHORTS!

Mitt ihållande stirrande hade väckt uppmärksamhet och generad klev jag in till min frisör och karln, han pep iväg in till pizzerian intill.

Det var dagens stora händelse.

PS Jag blev riktigt snygg i håret.DS

Att vara pensionär inndebär bl a att man de sista åren av sin levnad absolut måste tänka på sin hälsa så man inte belastar den sjuka sjukvården i onödan.

Därför har jag och min granne börjat med promenader varje morgon vid den tiden när det är som värst trafik av både bilister och gående.Det är de här männsikorna som håller Sverige igång med sitt dagliga slit.

Nåväl, i morse låg ett fint täcke av nattfallen nysnö över vägar och gångstråk. Traktorer jobbade för att få undan det värsta så att trafiken inte hindrades i sin framfart.

Vi två damer beslöt oss för att gå samma runda som i går men åt andra hållet. Vi satte fart västerut, gick över den snöfria Snorren och vände tvärt ner mot Hissjövägen vid Regementets grindar.Där var det mycket trafik men vi pulsade frejdigt neröver backen. Snart skulle vi följa järnvägsspåren.

Plötsligt stannade en vinröd personbil och en herre tilltalade oss. Jag hörde först inte vad han sa, ville han ha hjälp med att hitta vägen? Av dialekten att döma kom karln från Norge.

Nej, den sötnosen ville bara varna oss för att gå på den smala farliga gatan och han uppmanade oss å det bestämdaste att genast vända och ta en säkrare väg.

Vi gjorde så…

– Tur för honom att vi inte är riktiga satkärringar, väste grannen när vi pulsade iväg mot Haga.

Visst, han hade ju kunnat råka riktigt illa ut men som sagt vi är ju fogliga… Tjingeling!

Att vara pensionär inndebär bl a att man de sista åren av sin levnad absolut måste tänka på sin hälsa så man inte belastar den sjuka sjukvården i onödan.

Därför har jag och min granne börjat med promenader varje morgon vid den tiden när det är som värst trafik av både bilister och gående.Det är de här männsikorna som håller Sverige igång med sitt dagliga slit.

Nåväl, i morse låg ett fint täcke av nattfallen nysnö över vägar och gångstråk. Traktorer jobbade för att få undan det värsta så att trafiken inte hindrades i sin framfart.

Vi två damer beslöt oss för att gå samma runda som i går men åt andra hållet. Vi satte fart västerut, gick över den snöfria Snorren och vände tvärt ner mot Hissjövägen vid Regementets grindar.Där var det mycket trafik men vi pulsade frejdigt neröver backen. Snart skulle vi följa järnvägsspåren.

Plötsligt stannade en vinröd personbil och en herre tilltalade oss. Jag hörde först inte vad han sa, ville han ha hjälp med att hitta vägen? Av dialekten att döma kom karln från Norge.

Nej, den sötnosen ville bara varna oss för att gå på den smala farliga gatan och han uppmanade oss å det bestämdaste att genast vända och ta en säkrare väg.

Vi gjorde så…

– Tur för honom att vi inte är riktiga satkärringar, väste grannen när vi pulsade iväg mot Haga.

Visst, han hade ju kunnat råka riktigt illa ut men som sagt vi är ju fogliga… Tjingeling!

Jag skrev tidigare att jag skulle kila över till Hagaskolan i måndags men så blev det inte. Rutan och jag insåg att vi hade tid att smälla ihop en liten soppa mellan Filmgruppen och Generationskören.
Det lär visst ha varit endast en st ensam karl som besökare på Hagaskolans Matsal men idag, idag vid lunchtid, då skulle ni varit med.

Fyra ärtiga tanter travar iväg genom tunneln under järnvägsspåren, i lagom tid för lunch. Vi blir alldeles utmärkt emottagna av skolans personal som önskar oss hjärtligt välkomna.

Maten som serveras är av hög klass. Färsbiffar med svampsås och potatis samt en underbar grönsaksbuffé. Därtill en kaffetår med liten kaka.

Tack, tack Hagaskolan för detta förnämliga initiativ. Hoppas verkligen att detta goda permanentas och får utlöpare till andra skolor i kommunen.

Äntligen har ett viktigt steg tagits för att placera Umeå på kartan som ’staden som bryr sig om sina 15.000 plus sextiofem personer’. Hurra! Hurra! Hurra!

En dos av kultur fick damerna senare när vi klockan femton bänkade oss på Grubbe Bibliotek för att lyssna till Göran Greider som berättade om Dan Andersson.

En mycket givande dag.

På måndag serveras PALT! Gissa vem som står först i kön med kniv och gaffel i högsta hugg!

PS På Hagaskolan såg jag endast två gubbear (väldigt söta visserligen ) men på Grubbebiblioteket var de desto fler. Fast mest damer förstås, så är det alltid inom det kulturella. DS

Läser Larsas blogg ovan mig. Den om vabbar.

Det här med vabbar är lite okänt för mig för jag är ju redan så gruvligt gammal att jag inte har små barn hemma. Men…

Om jag förstår rätt så blir kvinnorna ekonomiskt lidande av att gå ner i tid och att vara hemma med barnen.

Mycket skulle lösas med att kvinnoyrkeslöner lyftes. Då skulle det ekonomiskt spela mindre roll vem som var hemma med barnen. Detta är generellt. Undantag finns ju.

För det är en himla skillnad mellan kvinnors och mäns pension. I snitt 6000:-/mån vilket gäller tjugofem åt tillbaka i tiden.

Det ser alltså ut som en naturlag.

Jämställdhet nås aldrig så länge kvinnors löner hålls nere!

I övrigt har vi spelat och dobblat hos mig i dag, men det gav ingenting (i pengar vill säga).

Annars har vi haft en ytterst gemytlig samvaro, ett knippe damer i övre, övre tonåren.

Nu står maten i ugnen och doftar gott så en ska inte klaga på det.

Tjingeling.

PS I morgon går vi till Hagaskolan och äter lunch! DS