I morse var Petra beredd att ta sig an mitt stripiga och vildvuxna barr. Skönt med en som ställer upp nu,nu genast, när det känns som NU GENAST.

På väg dit råkade jag se något märkligt.

En bil parkerade rakt framför porten just när jag kom ut. En herre stiger ut. Lång. snygg, välklädd. Oklanderliga skor med ankelsockar, en snygg halvöppen ulster, lite svajig så där.

Men hade karln inga brallor? Sjutton det var ju elva grader på min termometer. Karln måste ha kört fel… Ni vet den där historien om Venice/Vännäs.

Nåja, karln stegade med raska kliv fram till parkeringsautomaten, löste biljett och gled tillbaka till bilen, fäste biljetten väl synlig som man ska.

Själv stannade jag upp, stod med gapande mun och tittade på underverket. När han sedan svängde förbi mig glipade den halvöppna ulstern lite och jag fäste blicken just där… Ögonen på helspänn.

Vad hade han därunder, tro?

JO, BERMUDASHORTS!

Mitt ihållande stirrande hade väckt uppmärksamhet och generad klev jag in till min frisör och karln, han pep iväg in till pizzerian intill.

Det var dagens stora händelse.

PS Jag blev riktigt snygg i håret.DS