Idag har jag förundrats av internet och dess användning. Hade några kompisar på besök här. De beundrade min ’Lilla Silver’ och de var övertygade om att jag är en hejare på det där med datorer.

– Äsch, så är det inte alls, sa jag sanningsenligt. Jag är ju en idiot, en sån där dummie.

Fast sen skröt jag om hur jag luskat reda på än den ena, än den andra personen från anno-dazumal.

På Internet kan ju ingen vara helt anonym. Jag har hittat en kompis i Canada som jag skildes från när vi var i tioårsåldern. Det var en upplevelse att ta upp kontakten igen efter så många års uppehåll.

Häromdagen hittade jag en annan kompis via Facebook.

Nu har jag blivit riktigt tänd på att söka folk från mina ungdomsdagar. Lever dom? Kommer dom ihåg lilla mig?

Jag har precis fått flukt på den där killen som skjutsade mig till krogen en lördagskväll. Om jag minns rätt åkte vi spark. Men han var så blyg och stod bara och tryckte bakom en dörr… jag tror han hette Sigge eller var det Stig.

Jaa, nu har jag honom! Sigge var det… i Småland… hehehe!

Har jag blivit en sån där STALKER på gamla dar, tro?