Lenas

Om ’Farmor Anka’ och andra bilar…

Rutan har alltid ägt lite udda bilar. När jag blev bekant med henne hade hon ’Silverfaran’. Det var en häftig liten silverfärgad sportbil. När den var utnött köpte hon en liten importerad kärra med en käck liten vimpel baktill med namnet ’Pink Floyd’. Den blev hon riktigt kär i. Dock gick den ett hemskt öde tillmötes.

Mohammad på Teg, som är en förträfflig reparatör, fick in den under sina vingars beskydd. Det tjöt och hackade under motorhuven.

– Sälj den, tyckte Mohammad.

Men inte kunde Rutan sälja sin själs älskade. Slutligen stod den i garaget i åratal och samlade damm på sig. Stackars ’Pink Floyd’!

Den senaste kärran heter, som jag nämnt tidigare, ’Farmor Anka’. Det en sån där bekväm liten sak som är lätt att kliva i och ur, speciellt gjord för oss pensionärer.

Jag noterade häromdagen att ett bakljus hade slocknat.

Det blev till att söka Mohammad, herregud det var ju åratal sen sist. På Teg fanns han inte kvar. Efterforskningar ledde till att han flyttat till Västerslätt. Såna här gånger är mobiltelefonen ovärderlig.

Jag hörde Rutan prata i Nallen medan hon körde runt: ’Jaså, i industrihusen bakom lantmanna…OK vi är snart där.’

Se där var skylten. ’TEGS BIL & REP’. Haha, fast på Västerslätt!

Snabbt konstaterade reparatören att det inte alls var något fel på lyset.

– Den här knappen ska du inte ha intryckt, undervisade han Rutan.
Han gick igenom hela knapp-panelen, knapp för knapp.

– Så du tycker inte att hon ska sälja bilen? dristade jag mig till att skämta.

– Nej, inte sälja bilen och inte betala mig något heller.

Lyckliga for vi iväg från Mohammads lilla söta verkstad.

Hem för att käka. Jag tog fram något ospecifierat från frysen. Visste inte om det var fisk eller kyckling. Tinade och gjorde stuvad spenat till. Det var kyckling och smakade rätt OK.

Medan vi åt berättade jag om mina gamla bilar. ’Blue’, en gammal rostig tvåtaktare och Bill Blue den älskade familjevagnen som blev slaktad på en parkeringsplats i Göteborg.

Det kan inte vara lätt att vara bil. Men att vara bilreparatör verkar kul.

2 kommentarer

  1. Lurvas

    En vit Amazon med dubbla förgasare gjorde jag mej av med i ett anfall av sinnesförvirring känns det som. Varför?

    Har också haft andra bilar som jag blivit förälskad i och med sorg i hjärtat bytt ut mot nyare ”friskare” modeller.

    Tråkigt att Mohammad flyttat från Söderslätt. Han som varit min ”vän i nöden” helt
    nästgårds.

    Min lilla Nisse som nu är min trogna följelagare är alldeles ovanligt pigg och frisk för sin ålder, litet tråkig men pålitlig, dock inte lika bekväm att åka i som Farmor Anka förstås.
    Kvack, kvack!!

  2. ingalill

    Trivsamt skrivet om alla gamla bilar.Det är så att man får göra en resume av fordon som passerat i ens liv.Lev väl.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.