Om morgnarna, när jag och min granne är ute och travar sakta med våra stavar så lägger vi märke till, dag för dag hur träden slår ut, hur buskarna blommar, och hur stadens trädgårdsmästare planterar och ansar blomrabatterna.

Vi konstaterar att allt är mycket vackert och genomtänkt, även om vi båda har stora brister i vår kunskap om floran.

– Vad är det där för blomma? brukar vi fråga oss, eller vilket vackert träd och se så stora blommor. Är det en Rosentry?

Vi kan verkligen vara glada och stolta över vår stad i fråga om skönhet i planteringar.

Men nu måste jag berätta något tråkigt.

En morgon när jag passerade Operaplan stod där en elektriker vid ’Tankställe för ljushuvuden’. Han reparerarade en av gloriorna på det fina konstverket. Någon hade sabbat det hela. Vi samspråkade ett tag om förödelsen.

– Det är mycket med det elektriska sa han.

Själv läste jag ett klotter: ’Ring xx-xxxxxxx om du är KÅT!’

Kära värld, vilket lågvattenmärke och stackars Mickael Richters fina, fina soffa!

En annan morgon, tja, det var efter studenten, då låg blomuppsatserna, de gula fina från MADE upp-och-ner-vända och de stackars penséerna var helt tillplattade.

KAN NÅN BEGRIPA VAD DET ÄR FÖR FEL?

I morgon ska vi ha tidernas Party i trädgården. Orkester, tält och hela baletten…men jag tror att vi sköter oss fint. Ingen förstörelselusta och roligt ska det bli ändå.