En snäll bild av förödelsen efter helgens bravader.

Visst är det något särskilt med de här amerikanska slagskeppen. Dom glider fram, tunga som torpeder, utsökta i färg och form. Visst njuter jag från mitt fönster. Det ena ekipaget efter det andra defilerar förbi.

Jag hänger i fönstret för att inte missa något!

Några bilar har stannat utanför på parkeringen. De ska väl tanka. Pizzor och hamburgare kantänka.

En högtalare vräker ut en låt från annodazumal.

– ’Sånt är livet, ja sånt är livet…’

Ett par försöker bugga på cykelbanan. Det går inget vidare. Hahaha!

Själv törs jag inte beblanda mig med dom därnere. Hur skulle det se ut? En ensam tant!

Men i morse hörde jag av Rutan att en kille legat nedanför ’Ljushuvudena’ på Operaplan och slaggat som död. Hon petade lite på honom med den ena gångstaven. Han vaknade till lite och kved. Bredvid sig hade han ett par damskor med kilklack.

Det går livat till!

Stackars barn som måste leva om på detta sättet. Voffor då då?