Rutan har åkt till storstan fram och åter och då blir det problem härhemma.  Det är synnerligen svårt för mig att göra mig förstådd med mannen som sover i min kupé. Rutan och mannen är på bättre talefot. Jag sysslar mest med levande charader.

Jag försöker berätta om Die grosse Bären im Wald…t ex. Skrattretande säger mannens svensktalande hustru. Dubbelvikt och liksom hulkande.

Ack, vad roligt vi har. Plockar svamp och bär (ej björn), vi åker och ser på sevärdheter i vårt vackra län och vi har kul. Äter och dricker gott också förstås.

Kajorna fortsätter att bråka dag och natt utanför fönstret här. Annars är allt fridfullt. Tjingeling.

Hej!

I tisdags, okristeligt tidigt  gav vi oss av. Det var U&B från Köln, Rutan och jag. Rutan hade bunkrat fulla dramaten med små saftisar med sugrör att delas ut under färden till alla törstiga.

Göstas buss avgick från fd Friis Musik vid Järnvägstorget.Nära femti förväntansfulla panchisar äntrade bussen. Så bar det iväg.

U&B  förundrades över så mycket skog, skog, skog. Ibland någon liten by.

– Var handlar männsikorna någonstans? undrade hon när vi brakade förbi Botsmark.

Så åkte vi ånyo genom skogar träsk och sjöar. Vägarna blev smalare och guppigare. Bygdeträsk var första delmålet. Konstnären Torfrid Olssons Muséum.

Två av konstnärens fem söner förevisade oss muséet och berättade om faderns arbete.  Alla var nöjda och på sluttampen kunde vi släcka törsten med de små sugrörsförsedda juicepaketen.

Fort iväg mot Ostens hus i Burträskt. Där undfägnades vi med Lasagne gjord på tunnbröd, renskav och Västerbottensost. Det var smaskens. Därefter fördes vi i grupper runt utställningen och så kunde vi förstås handla ost mm.

Strax var nästa mål för våra ögon. Vi körde mot Hjoggböle, författarbyn.

I bönhuset, nära PO Enqvists barndomshem, blev det fika och berättelser om de fyra författare som har anknytning till byn.

På hemvägen en avstickare till tunnbrödsbageriet där vi kunde hamstra bröd till billigt pris.

Ja, det var en resa det!

Hemmavid har kajorna tagit över, nu i tusental. Hitchcock, släng dig i väggen!

Jaha, igår var det grillning. Grannarna bredvid, gästerna våra, Rutan och jag, alla vi hade ordnat grillning i trädgården. Förberedde köttet i marinad, gjorde röror, sallader och en fin potatissallad a´la Ernst K. Tjusig duk på bordet, glas. Bira och vinhandväska lätttillgängligt på bänken bredvid.

Mina två barnbarn och den enes pojkvän kom förbi också men var mera intresserade av kaffe.

Som vi satt där blev skyn alldeles svart. Kajorna!

 -Nu kommer dom från Ersboda, skrattade grannen och pekade snett uppåt. Sen kom dom från alla väderstreck. Teg, Öst på stan och väst.

Vilket liv och kiv det blev ovanför oss i björkarna och oxlarna.

Mitt under kaffet när Rutan tog en bit av vinbärspajen hände det! En stor skit hamnade i hennes hår.

Sen dröjde det inte länge så blev den nybadade pojkvännen prickad. Huvud, halslinning och jackärm.

Vi torkade bort det värsta. Men kajorna var inte nöjda. De förberedde attack och plötsligt regnade bajs från himlen. Hela bordet blev  i ett nu täckt av träck.

Vi fann för gott att fly…

När vi bar bort bordet, drog ihop duken och samlade ihop alla pinaler hörde jag ett väsande från Rutans ena mungipa. DÖD ÅT DOM! DÖD!

Tjingeling

Nu är vännerna här. Jag har upplåtit min lägenhet och själv huserar jag hos Rutan.

Jo, det går utmärkt…

Vi fyra äter gott, lever gott, har kul och uppför oss allmänt som genuina pensionärer.

Skriver detta bara så ni vet det.

Alltså jag lever och mår bra. Tjingeling!