Lenas

Dagen räddad

Av , , Bli först att kommentera 2

På 76:an har vi fika måndagar och tisdagar till ett rimligt pris. Pensionärerna samlas omkring kaffebordet och det blir en stunds prat med varandra. Häromdagen var det min tur att koka kaffe.

En av damerna berättade då en riktig solskenshistoria.

 Hon bor på nedre botten i ett bostadshus i närheten av en lvligt gångtafikerad väg. En dag när hon satt på balkongen höjde hon blicken och såg tre unga gossar komma vandrande. De stannade upp alla tre och en av dem mötte hennes blick, bugade artigt och sa på bruten svenska och med stark artikulation.

- Goddag. Jag är mycket glad att få träffa er idag.

Hon svarade: Jag är också glad att träffa er.

Gossarna bugade sig alla tre och den välartikulerade sa:

-  Det är mycket trevligt att träffa er. Adjö!

Så gick de iväg. Damen tolkade det hela så, att gossarna höll på att lära vårt svåra språk och passade på att träna sig. Hennes dag hade fått ett litet lyft.

Nu till saken: Samma sak hände mig i morse. En liten yngling tilltalade mig med ett Goddag och förklarade sen att han brukade tala med alla människor. Han sa sig vilja sprida förståelse mellan generationer vilket i vidare bemärkelse skulle ge en bra värld att leva i.

Kan inte annat än hålla med. Tänker då på min medverkan i Generationskören. De gamla sjunger och de unga spelar.

TOPPEN!

 

Bli först att kommentera
Etiketter:

Välsignad vare Rutans brorsa i Robertsfors

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Vad är det med honom då? Ja, det ska jag berätta. Han skjuter älgar. När han har gjort det är det stor slakt-fest. Sen tänker han på Rutan och mig, vi arma pensionärer som försöker gneka oss framåt.

Rutan hälsade på häromdan och fick med sig älg-skelett med frikostigt med kött på. Dessutom äpplen från ett enstaka litet äppelträd.

Då kan jag tala om det blir livat hos tanterna! Fram med knivarna, skrapa rent  från skelettet. rosta i ugnen och böka på. Rutan kan det där. Resultatet blir underbar fond, pölsa, pyttipanna, grytor och mycket annat gott. Idag gjorde jag faktiskt lite dillkött på älg. Originellt kanske men det gick att äta. Gott-gotti-gott-gott.

Av äpplena blir det en gelé som inte går av för hackor. Receptet har Rutan.

Jag måste säga att fådd mat är en välsignelse för pensionärerna nu när alla i utanförskapet får det sämre ställt.

Ska återkomma i det ämnet framöver… Tjingeling!

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Ulrika Knutsson och en och annan gubbjävel

Av , , Bli först att kommentera 5

Underbart att äta frukost med Rutan och samtidigt lyssna på den vassaste av vassa: Ulrika Knutsson i Godmorgon Världen.  Rutan och jag både jublade och klappade händerna samtidigt.

Det är ruter i Ulrika K. Och vilket flyt, orden trillar som pärlor. Ikväll blir det repris.

 

Så en fotbollsmatch, (stavas det så?) min andra i hela mitt liv. Som åskådare alltså.

Ett gult och ett svart lag. Jag höll på det svarta. Mest för det välklingande namnet. Übermensch. Smaka på det ni.

Det gick lite dåligt för dem, namnet till trots. Synd tyckte jag.

De gula gloparna kom nånstans nordväst ifrån och dom var inte särskilt väluppfostrade.

- Gubbjävel! var det en som skrek till min älsklingsspelare. Ja, jag hade sett ut honom och han axade så bra, alltså min favorit.

Men vad hjälpte det. Han blev utvisad för resten av tiden. Varför förstår jag inte för jag tycker att den som var så otidig i mun skulle fått stå där med rött kort.

Det finns ingen rättvisa. Tjingeling!

Bli först att kommentera

Nedstämd

Av , , 3 kommentarer 1

Häromdagen, kanske var det igår, vaggade Rutan och jag iväg mot FH (Folkets Hus). Tidigt som faan… som ungdomarna säger.

Vi skulle gubevars underhålla på tidernas konferens.

På vägen hann vi diskutera Det stora rånet.

Rutan: Hålla på och hålla på så där…

Jag: Skitungar!

Rutan: Sug in dom i en kontainer, plombera och ställ ut dom i nån öken…

Vi hann också med  det där med Vanligt folk, fast den nyheten var ju inte purfärsk precis.

Rutan: Ja, se Hägglund…se Hägglund.

Jag: Vilka är vanligt folk? Du och jag gör i alla fall inget av det där han räknade upp. Vi tillhör nog kultureliten. Vänsterkultureliten.. Hahaha!

Så berörde vi mitt favoritämne: Den där Mannekängen.

Jag: Hon sa att det var bra att vanligt folk fick lite pengar över så dom kunde gå på en teaterföreställning eller köpa en bok eller kanske spara lite till en tavla som de kunde hänga upp på väggen i det egna hemmet.

Rutan: Sa hon så???

Jag: Jo, hon sa så…

Hursomhelst, när Kören hade rivit av Lean on me och I love rockn´roll så fick vi smyga upp och sätta oss på översta raden i Idunsalongen och vara med litre…

Det säger jag bara, det är tur att vi har en sån rolig och begåvad kulturchef i den här stan i alla fall.

Och Hugin och Munin.

Annars skulle det bli alltför nedstämt. Tlingeling!

 

 

 

3 kommentarer