På 76:an har vi fika måndagar och tisdagar till ett rimligt pris. Pensionärerna samlas omkring kaffebordet och det blir en stunds prat med varandra. Häromdagen var det min tur att koka kaffe.
En av damerna berättade då en riktig solskenshistoria.
Hon bor på nedre botten i ett bostadshus i närheten av en lvligt gångtafikerad väg. En dag när hon satt på balkongen höjde hon blicken och såg tre unga gossar komma vandrande. De stannade upp alla tre och en av dem mötte hennes blick, bugade artigt och sa på bruten svenska och med stark artikulation.
– Goddag. Jag är mycket glad att få träffa er idag.
Hon svarade: Jag är också glad att träffa er.
Gossarna bugade sig alla tre och den välartikulerade sa:
– Det är mycket trevligt att träffa er. Adjö!
Så gick de iväg. Damen tolkade det hela så, att gossarna höll på att lära vårt svåra språk och passade på att träna sig. Hennes dag hade fått ett litet lyft.
Nu till saken: Samma sak hände mig i morse. En liten yngling tilltalade mig med ett Goddag och förklarade sen att han brukade tala med alla människor. Han sa sig vilja sprida förståelse mellan generationer vilket i vidare bemärkelse skulle ge en bra värld att leva i.
Kan inte annat än hålla med. Tänker då på min medverkan i Generationskören. De gamla sjunger och de unga spelar.
TOPPEN!
Senaste kommentarerna