Lenas

Från Frälsis till Lottas

Av , , 1 kommentar 1

 

Läste igår Kalles blogg om hans tveksamhet att gå på after work eftersom han som pensionär inte har ngt "work". Tja, visserligen skulle ju hans fru Peggy spela där så visst hade han väl "rätt" att vistas på etablissemanget, med eller utan utanförskap. 

Snackade med Rutan om detta när vi satt på Frälsis. (Nostalgikafé) Flera personer kring bordet blev intresserade.

- Jaså, Kalle tycks inte kunna gå på After work pga sin situation som utanförskapare. Men det var då sjutton…

Rutan eldade upp sig och Majsan var inte sen att haka på.

- Det är väl ett fritt samhälle?

Tre damer, alla utanförskapare, beslöt att hälsa på hos Lottas. Mat skulle vi inta också. Rena rama frosseriet. Nu var det att gräva djupt i börsen. Avdelning oförutsedda utgifter…

Summerar i dag kvällens begivenheter: Gott käk. Fantastisk trio som underhöll. Hög mysfaktor, blandade åldersgrupper.

Tanterna var hemma redan vid 18-tiden. Mätta, belåtna och genomsyrade av atmosfären  av krog, levande musik och folkvimmel.

Det kommer säkert att bli da´capo nån gång i framtiden. Tjingeling!

 

 

1 kommentar

Fula, fula ord…

Av , , 1 kommentar 2

Så glad jag blir när jag slår på TV:n nu på morgonen.

Två unga kvinnor berättar om sitt arbete i skolan. De är lärare vid Rytmus musikgymnasium och de har tagit itu med vokabuläret som är rådande i skolan. I alla skolor för den delen, bland ungdomar och jag skulle vilja säga bland äldre också.

Ni vet vad jag menar. Hora, bög, fitta osv.

Idag får Lotta björkman och Pia Kangas pedagogiskt pris för sitt arbete.

Hurra säger jag!

1 kommentar

Godmorgon!

Av , , Bli först att kommentera 1

öööööö

Skulle bara prova ö-et. Sist jag var in funkade det inte. Inte heller bindestreck. Vet inte vad som händer med min "Lilla Silver".

Egentligen var mitt ärende att skriva om Rutans och min frukost med ty åtföljande diskussion om Lotta Gröning. Hon hade nyss hörts på Godmorgon Världen och där berättade hon att det var uppror i Umeå.

Tja, jag låg i slafen och uppfattade inte allt som sades så jag fick raskt ta på mig något anständigt och rusa ner till Rutan.

-Har du hört att det är uppror i Umeå? Lotta Gröning sa det på radion…

Rutan dukade upp frukosten.

-Äh, sätt dig. Förmodligen är det de där gamla gubbarna hon åsyftar. Dom som tycker att Mona pratar med för barnslig röst. Herregud, vad har hänt med Lotta Gröning?

Jag kan inte svara på det. Man kan bara gissa… det är väl sånt som tidningsmaffian sysslar med också. Är det inte Maud så är det Mona.

Men nog tycker jag att det är fullt  skäl att ge gubbarna en trettinia i baken och be dom hålla snattran.

Annars är det lugnt och fridfullt i min omnejd. Inget uppror så långt ögat når. Tjingeling

 

Bli först att kommentera

Glada laxar

Av , , Bli först att kommentera 0

Häromdagen stötte jag på den gode norrmannen. Han är ju en riktigt glad lax, en käck gutt som gillar att gå på tur och vara sportig i största allmänhet.

Nåja, han kunde berätta för mig att han nätt och jämt landat från en utrikesresa förrän han tog sig en rejäl promenad uppöver älven. I jämnhöjd med gamm-bron, ni vet den som blivit cykelbro och förresten alldeles nyligen blivit prydd med en cykel lite nonchalant lutad mot ett av fundamenten nästan mitt i strömfåran… (Oj det här blev en lång mening…hur ska jag klara ut den?)

Jo, norrmannen kommer gående längs efter älvkanten och får se en rejäl lax stå i vattenbrynet!

Naturen är förunderlig. Varför står en lax så där och liksom väntar. Ska inte laxen simma ut i havet och ha det bra tills nästa lektid? Ja, jag bara frågar för jag vet ju ingenting om naturens under.

Min stavgångarkompis och jag stoppade folk på vägen när vi ändå var i de där trakterna i morse.

- En stor lax stod här… kan nån säga varför?

Gubbgänget från Backen kom travande, hunden hade de med sig som vanligt. En av dem visste berätta att laxen nog blivit sjuk och skulle dö. En annan förklarade att så snart den hade gjort sitt så väntade bara döden.

- Precis som med oss människor. Vi gubbar lever inte så länge som ni….

Nähä…

I förra veckan blev vi helt betagna i en liten pippi, min stavgångarkompis och jag. Det var en riktig sötnos, alldeles prickig med en svart hätta och en liten svart  kort stjärt. Vi pratade lite med den och när jag sedan kom hem slog jag i en fågelbok.

En nötkråka. Har aldrig träffat en nötkråka förr… Finns här någon som kan berätta? Vad gjorde den utanför tingshuset under den stora tallen? Ensam såg den ut att vara där den pickade runt på marken

Jag och min kompis enades om att nötkråkan var bra mycket trevligare än de där kajorna som ännu bor kvar i oxlarna och tjattrar, tjattrar varje kväll. Tjingeling!

 

 

 

 

Bli först att kommentera

Livet går vidare…

Av , , Bli först att kommentera 0

Alltså, den utlovade rapporten om surströmming i tvättstugan kom av sig. Dagen i går var lite skum… ändå inte helt mörklagd.

Om jag ska göra en kort summering så fungerade planen helt enligt ritningarna. Bord och stolar forslades ner i källarregionerna av vår starke man. Det gick på nolltid. Sen var det bara att bestämma hur borden skulle stå, veva på duk, slänga ut papptallrikar, servetter, glas och bestick. Göra lite dekorativt, lägga sånghäften vid var tallrik.

Gästerna anlände i samlad tropp. Rutan hade varit på bolaget och införskaffat di där små… Bild finns men jag kan ju inte transponera över den.

Strömmingarna rensades, pären skalades, löken skickades runt och brödet.

Sånghäftet avverkades. Jösses vilken akustik!  Det lät förträffligt!

Glam och stoj och skål på dig du…

Kaffe, kaka och en fantastisk spettekakeliknande skapelse avåts i finalen.

Plötsligt var festen slut. Alla vandrade hemåt utom kommittén som städade grundligt.

Nästa morgon inte ett spår av orgien.

Men tanten var trött hela dagen.

Ikväll har jag varit på intressant diskussion om Umeås tillväxt och i morgon blir det att åhöra en disputation vid Universitetet.

Vad mycket man kan roa sig med i denna "gudsförgätna håla" som nån avundsjuk sörlänning kallade vår fina stad när det blev bekant att vi valts till en av kulturhuvudstäderna 2014.

Nu endast GONATT!

 

 

Bli först att kommentera

Partyt klart!

Av , , 1 kommentar 2

Klockan är tolv och jag vill bara gå isäng…

Innan dess vill jag tacka Ramona, Rutan, Östersundskan, ICA-butiken i hörnan och husets egen massör, en gullplutt som inte äter surströmming men som aldrig ryggar tillbaka när det gäller att bära stolar och bord. Festkommittén är ju helt kass på sånt fast vi gör så gott vi kan ändå.

Nä, gonatt alla. Rapporten kommer i morrn! Eder Lena. Tjingeling!

PS Tack Carina för att du vill hjälpa mig med bilder. Bussigt! Jag återkommer.DS

1 kommentar

Guud, så RETRO…

Av , , 1 kommentar 3

Surströmmingsfesten kom av sig. Vi hade ju tänkt ha den ungefär vid premiären. Då hade vi ju kunnat använda partytältet och ha tillställningen i trädgården.

Nu är det kört…

Men vi har ett litet kyffe som används som kontor. Blir vi inte för många så fixar det sig.

Rutan och jag och de andra damerna i trivselkommittén har förberett oss ett tag nu. Hållit sammanträden och bestämt. Skickat ut anmälningslistor. Ni vet det är mycket som ska stämma.

Jösses så många som vill festa!

Jo, det är ju roligt men det blir omöjligt att rymmas i lill-kontoret.

- Vi tar det i tvättstugan, sa Ramona.

- Som förr i världen. Det blir bra det, konstaterade Östersundskan.

Sagt och gjort. Nu är det dukat och klart. Partyt börjar klockan 18.00. Rapport kommer senare.

RETRO… som sagt!

PS Några bilder blir det inte för jag är väl den ende bloggaren som inte begriper hur man gör när man sätter in en bild. Kan nån berätta? DS

1 kommentar

Ekiperad inifrån

Av , , 3 kommentarer 2

Idag vandrade jag och min stavgångarkompis iväg till stans lilla butik för damunderkläder.

- De här är det värsta jag gör, sa min kompis.

Jag håller med. Det är jättepinsamt att prova BH:ar och korsetter. Dra in hit och lyfta upp dit. Valkarna liksom sväller i provhyttens spegel.

Skulle vara skönare om de hade typ skrattspeglar a´la lustiga huset, fast tvärtom. Såna speglar som man blev sylfidsmal i. Då skulle man känna sig uppåt.

Butiksbiträdet var alldeles förtjusande och förstod våra problem till fullo. Det är härligt med kompetent personal. En eloge till tjejen ifråga, för det var en ung dam med som sagt, rätt känsla för vad snart 70-åriga damer behöver för att känna sig chica och få alla valkar på plats utan att det blir plågsamt.

Glada vandrade vi hemåt. (Bra mycket fattigare förstås, det är inte billigt att bli raffig inifrån.)

Nu ska jag ikläda mig hela härligheten, dra på mig min Marimekko-svid och känna  mig sylfidsmal.

Sen ska jag resa söderut och bli bjudenpå middag hos Majsan. Hennes stekta abborrar är mer än utsökta.

Allt ordnar sig. Tjingeling!

 

3 kommentarer

Upp och ner, ner och upp…

Av , , 1 kommentar 2

Inte kommit mig för att blogga på ett tag… Det är väl mörkret och att inget roligt händer skulle jag tro.

Men då kommer ljuset!

Ljuset är "Vi som inte kan sjunga kören"

Man kommer dit lite tung i sinnet och vips när Maggis sätter igång så börjar livsandarna vakna. Aulan i Församlingsgården var rätt så fullproppad. Alla stolar upptagna. Inte mindre än tre herrar förgyllde kören. Det blir fint gung i sången när man har lite djupare röster bredvid de ljusa.

En av herrarna sa att han inte sjungit på 60 år!!! Han, stackarn, blev tvingad att sjunga i skolan. För min del fick jag inte sjunga. Såna är vi i den där roliga kören. Alla vi som upplevt trauman i samband med sång. Vår eminenta sångpedagog Maggis tar hand om oss och vi får lära oss hur man sjunger ut.

Jag lovar, när man går hem om kvällen, sjunger det inombords och man känner sig så bra.

Nu vill jag bara be att många fler ansluter till kören.

Alltså: Torsdagar klockan 19.00 i Församlingsgården. KOM!

De finns också en Dagkör klockan 13.00. Man kan vara med i båda…

 

 

1 kommentar