I lördags var det helt magiskt nere vid älven då jag och min stavgångarkompis gick förbi Grind Galleri. På håll såg vi hur konstverken lyste i det späda morgonljuset.

När jag kom ner till Rutan för frukost sa jag åt henne att gå och titta.

-Jag tror det tas ner i morgon, det är sista dan…

Mycket riktigt lydde hon mitt råd. I morse berättade hon att hon besökt galleriet.

– Verkligen fint och tänk ingen har varit där och saboterat…

Vi begrundade detta faktum medan vi åt vårt stekta ägg med bacon. Continentalt, kan man säga. Mitt i allt utbrister Rutan:

– Himla underlig värld man lever i när man tycker att det är märkligt att ingen skadegörelse har inträffat!

Men i morse utanför hamburgerstället på Västra Esplanaden (E4) såg det rent av ut som en rejäl soptipp. Så det så!

Sjutton också!

Man får stressa som en idiot när man är pensionär. Bara för att Rutan och jag vill lyssna på ett föredrag i kväll var vi tvungna att besöka "Vi-som-inte-kan-sjunga-körens" dagträff i stället för att gå ikväll. Klockan ett alltså, på församlingsgården.

För att hinna storhandla någon gång tog vi med oss Coop-kassarna och körde "Farmor Anka" öst på stan. Lite sång och sen direkt  norrut.

Väl framme vid Coops parkering upptäckte jag att min börs var puts väck!

Herreje! Jag hängde ju jackan i farstun till församlingsgården. Börsen i fickan så klart. Sablar! Nån har snott börsen!

– Hur mycket pengar hade du?

Rutan spände ögonon i mig.

– Två och femti i kopparpengar…

– Du måste genast spärra kortet… Vad hade du mer i börsen.

Rutan är ju så resolut och det kan väl vara tur. Genast körde hon tillbaka till Församlingsgården. Kanske hade tjuven slängt börsen någonstans när hon/han upptäckt hur lite kosing det finns i tantbörsar… Kanske låg den i leran vid parkeringsautomaten… Kanske hade någon tagit hand om min lilla bruna börs.

Medan jag sneddade  iväg över gräsmattan mot porten undersökte Rutan baksätet där kassarna låg.

– Hallå, kom tillbaka!  Du blandade ihop våra kassar. Dom är ju likadana.

Puh! Börsen låg i Rutans Coopkasse.  Fan, vad liten jag blev…

– Det är lika bra att jag slutar umgås med folk… Buhuhu… jag är bara till onödigt besvär. Buuhuhuuhu!

– Äh, lägg av, sa Rutan.

Ja, i söndags begav det sig. Vår pensionärsförening SPRF firade 70 år.

Detta gjordes i källaren på stans stolthet Folkets Hus.

Den unga personalen hade gjort en snygg dukning, inget prål, milda färger i duk och porslin,enkla ljuslyktor på borden. I en smatt av rummet byggde tvåmansorkestern GUN-HENRYS upp sitt revir med högtalare, micar, instrument. Föreningens fana från 1939 fonden.

Så kom då medlemmarna introppande en efter en. Ibland två och två eller flera… Mat serverades. Bara att sitta och ta emot. Förrätt, varmrätt etc… Allt smakade utmärkt.

Födan varvades med högtidliga tal, sånger och små historier. Stämningen blev tämligen hög och på sluttampen dansades det frejdigt till orkesterns ackompanjemang..

Nu vill jag passa på att efterlysa lite fler dansanta herrar. Kom med i föreningen och hjälp de herrar som får dansa så svetten lackar för att alla damerna ska få sig en svängom. Dom gör ett bra jobb men gissa vad utpumpade de är när festen är slut. Klockan 19.15 prick… och det började 15.00 i flödande dagsljus, sa jag det?

Men så är det med panschisarna. Rutan somnade 22.00 och sov som en stock till klockan 9.00 på måndagmorgon.

Ja, si det var en fest som heter duga det.

Tänk vad lite sol piggar upp! I söndags t ex visade Umeå upp sig i sin ståtligaste prakt.

När jag och min stavgångarkompis i sakta mak gjorde stadsrundan kunde vi konstatera att det var ovanligt städat kring gatorna. Inte så hemskt många sönderslagna flaskor, slängd snabbmat eller uppspydda pizzor kring gator och torg.

Vi tog oss glatt ner mot älven. Ljuset från solen var förödande vackert, i den blanka älven speglade sig den röda Tegsbron.

Nu upptäckte vi något alldeles särskilt. Under bron fanns ett Galleri.

Det har uppstått ett pinfärskt Galleri. Det heter Galleri Grind (eller var det tvärtom Grind Galleri?)

Hursomhelst, jag vill uppmana alla att ta sig en titt. Helt fantastiskt är mitt betyg. Ett utomhusgalleri som kan uppstå på de mest oväntade platser i stadsmiljön.

Hurra för konstnären Dag Erik Due!

Sen hörde jag att isskulpturen på Rådhusesplanaden inte fått vara ifred under natten.

Då blir man sorgsen i sitt sinn..

Nu är hon förpassad västerut medelst "Farmor Anka", Rutans pålitliga fordon. Jag hängde med, det är ju så förbaskat mörkt om kvällarna nu.

Vi hade i alla fall en mysig kväll med mycket god mat. Älgbiffar med sås, sallader, mitt syrliga potatis- och sellerimos, små gröna inlagda tomater (sommarens skörd) och Lillinas fantastiska äppelgelé med vitlök.

Vi mådde som dronningar efteråt.

Upplysningsvis ska jag berätta om 70-åringen. Det är pensionärsföreningen SPRF som fyller jämnt… Sveriges äldsta! Stor baluns på söndag.

I morgon går vi "Sakta genom stan", Operan är målet. Sen ska vi fika i huset… Det lär bli ett 25-tal pers.

Det är ingen hejd på vad en pensionär härjar på om dagar och nätter. Tjingeling!

Nä, nu fick jag skämmas!

Det var ju jag som skulle laga potatismoset. Rutans biffar var alldeles klara när jag kom dit färdig att bara sätta mig till bords. Göteborgskan var redan där. Puh!

Det är bara att ta trapporna i sju röda sekunder, sätta på pärpannan, skala ,skära, koka med lite selleri. Nu ska här stampas och så brukar jag blanda i nåt syrligt, det blir creme fraiche den här gången.

 Hej så igen!