Nu kalasas det igen minsann.

Ikväll hade Monkan bjudit till fest. En samlad kader av nätverkande  individer (kan man säga så om en sajt för äldre personer på nätet?) hade planerat fest med soppa.

Platsen var i ett av Umeås fräna områden, det som är byggt ovan en tunnel. Där finns utrymmen för samlingslokaler för de boende och vi gamlingar är inte sena att utnyttja desamma. Lokalerna vill säga. Den kära värdinnan Monkan höll grytan kokande, grytan som innehöll älgsoppa med underbar klimp i.

Alla lät sig väl smaka. Stämningen steg och snart var det dags för sång. Majsan angav tonen. Någon i församlingen började leka med servetterna! Det var ovanligt vackra servetter med ett underbart kantarell-landskap i gult och grönt. Strax sjöng vi av hjärtans lust. "Har du sett herr Kantarell", "I naturen ut vi gå"," Mors lilla Olle" m fl sånger av det slag som sitter djupt inne i våra hjärnor och som raskt kan tas fram med exakt ordalydelse och alla verser som ett rinnande vatten… Är det inte märkligt?

Oj, vad vi gapade och sjöng och Rutan prövade på en andrastämma. Själv kör jag som vanligt varierat.

Så plötsligt, vid kaffet, överraskades vi allesamman av att delar av "NEW MOUNTAIN MUSIC" fanns bland oss med sina instrument och glada låtar. Det var verkligen något, som Letterman säger!

Vi fick njuta av härligt spel på banjo, gitarr och fiol samt sång, allt trakterat och utfört av endast två personer Fart och fläkt, snabbt tempo och friskt tilltal.

Summerat: Ett himla bra party, gott käk och trevligt folk.Tjingeling!

PS De båda musikanterna var (skvallervis) på väg hem från en middag i Brån! DS