Vid grötfrukosten i morse, vilken f ö avåts under djup mellanmänsklig tystnad, märkte jag att luften i Rutans kök var en aning tung.  Så  sammanbiten brukar inte Rutan vara. Melodikrysset var i gång  förstås och det brukar avlyssnas under största möjliga tystnad men…

Något eljest var det. Till slut sa Rutan:

– Du har inte frågat om min nya mössa…

– Nä, skulle jag det?

– Det kan du väl göra, så jag får visa den.

– Jamen jag är ju så egotrippad, det känner du väl till. Visa den då.

Jag får ju erkänna att jag inte visat något större intresse för hennes inköp av ny huvudbonad. Jag nekade att följa med som stöd och smakråd. Ja, det var ju så in i bängen svinkallt och jag har ju förresten varit sjuk. Spytt och haft ont i magen och varit sängliggande i två dar. Det är klart att en Dronning som jag blir ju himla sjuk för det allra minsta. Dom i min närmaste omgivning vägrar att spy och så går dom bara på i ullstrumporna. Bläää!

Ja, mössan var i alla fall OK och det sa jag till Rutan men hon verkade inte helt nöjd med det svaret.

Idag har jag känt mig som en högst omöjlig person och en bakåtsträvare utan like.

Tjingeling!