Lenas

Rån utanför knuten!

Av , , Bli först att kommentera 4

– Haru läst i tidningen? Det har varit rån utanför No.Ska man inte kunna gå över Operaplan ens halv tio på kvällen?

Rutan slevade upp lite gröt, mäkta upprörd…

– Det var visst några spolingar i 15-årsåldern som hoppade på en man i sina bästa år. 6000 kosing fick dom med sig också. Ja, läs själv.

Det är ju för det mesta jag som är tidigt underrättad,  jag har ju stenkoll på nätet, men den här gången var Rutan först.

– Tänk vilken tur att man inte bor på landet. Ensliga gårdar. Men här inne i stan ska man hålla låst även om man är  hemma… Herregud, vart är vi på väg…

Jag håller med om att det är otäckt, vad skulle en liten tant ha att sätta emot. Enda trösten är väl att förövarna knappast skulle få några stålar med sig om dom hittade på att hoppa på mig. Men skadad skulle man säkert bli, man är ju så skör nu för tiden.

Det är väl bäst att låsa om sig och sen inte ränna ute så mycket på nätterna.

Tjingeling!

 

Åh, Marie-Louise…

Av , , Bli först att kommentera 5

Dramatenchef ett helt år och intervju i morgonsoffan.

Vilken frisk fläkt, vilken skarpsynt dam och vad kul hon verkar vara. Örjan Ramqvist gjorde en underbar Marie-Louise… (man kunde förledas  tro att det var på riktigt) och som hon skrattade.

Nu satsar hon stenhårt på jämställdhet, styr "med järnhand" och vad bra det kommer att bli. Det blir ju det när man kan och när man gillar sitt jobb.

M-L framhöll vidare att hon var en positiv människa men… "om något Parlament skulle kräva att Dramaten skulle samarbeta med blomsterhandlare eller andra institutioner i närheten, då skulle hon protestera…"

Hurra!

Det är annat än vår kulturminister som, apropå konstnärer som deltidsarbetar, tycker att  det är bara viktigt och bra att konstnärerna tvingas ut i heltid på arbetsplatserna. Då breddas deras kunskapsfält vilket gör att de kan använda sitt konstnärskap i de olika miljöer där de arbetar…

Jessus Amalia…

Befria oss!!!

 

 

Ny mössa

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Vid grötfrukosten i morse, vilken f ö avåts under djup mellanmänsklig tystnad, märkte jag att luften i Rutans kök var en aning tung.  Så  sammanbiten brukar inte Rutan vara. Melodikrysset var i gång  förstås och det brukar avlyssnas under största möjliga tystnad men…

Något eljest var det. Till slut sa Rutan:

– Du har inte frågat om min nya mössa…

– Nä, skulle jag det?

– Det kan du väl göra, så jag får visa den.

– Jamen jag är ju så egotrippad, det känner du väl till. Visa den då.

Jag får ju erkänna att jag inte visat något större intresse för hennes inköp av ny huvudbonad. Jag nekade att följa med som stöd och smakråd. Ja, det var ju så in i bängen svinkallt och jag har ju förresten varit sjuk. Spytt och haft ont i magen och varit sängliggande i två dar. Det är klart att en Dronning som jag blir ju himla sjuk för det allra minsta. Dom i min närmaste omgivning vägrar att spy och så går dom bara på i ullstrumporna. Bläää!

Ja, mössan var i alla fall OK och det sa jag till Rutan men hon verkade inte helt nöjd med det svaret.

Idag har jag känt mig som en högst omöjlig person och en bakåtsträvare utan like.

Tjingeling!

 

 

De tre vise männen

Av , , Bli först att kommentera 4

Igår eftermiddag när vi, Majsan och jag, ånyo väntade på att få inta en förtjusande middag hos Rutan, tog Majsan ett par kliv från fåtöljen fram mot skänken i Rutans vardagsrum. Hon granskade julkrubban som Rutan enligt tradition ställer fram varje jul.

– Ja, men ser man på… nu börjar dom närma sig.

– Vadå?

– De tre vise männen. Det är först i morgon de ska vara framme om rätt ska vara rätt. Jag sa till före Jul. Rutan hade ju ställt fram hela alltet! Men i morgon ska de ha nått fram. Så de så.

Jaha. Det är tur att Majsan finns så hon kan undervisa en gammal hedning, tänker jag tyst för mig själv. Sen minns jag plötsligt :

Jag gick i sjätte klassen i folkskolan och det var femtiotal i Örnsköldsvik. Vår älskade ordinarie lärare undervisade av någon dunkel anleding inte i kristendomskunskap. I stället kom en annan lärare. Inget fel med det, det var bara lite ovanligt.

Denne lärare, minns jag, satt nersjunken bak katedern och läste för oss barn. Han satt stilla, utan stora åthävor, och berättade ur Bibelns rika text.

  Hur han kunde levandegöra!

Jag satt som fastnaglad i skolbänken helt upptagen av alla de händelser som läraren redogjorde för. Tänk, jag minns inte hans namn men han måste ha gjort ett djupt intryck på mig. Kristendomskunskap var nämligen ett av de ämnen som jag, den mobbade lillflickan med småländsk dialekt och som inte ens var döpt, förlänades ett icke föraktligt betyg i. Tja, hur bar han sig åt?

Så där kan det vara nu i dessa dagar. Minnena sköljer över en…små händelser för en tillbaka till barndomen.

Och livet går…

Men Isak då…

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Det fattar du väl att jag inte är den som beundrar en sån där skrytgrej. Men nog kan den få sitta där i min topp och visa på så orättfärdigt allt är här i världen.

Nej, ägaren är ingen hjälte och det finns många fler av den sorten numera när smartness räknas som den högsta egenskapen.

Ha, ärlighet, skriver Isak. Vad är det?

Nej, det var en skrämmande upplevelse. Som förskepp kom ett palats i flera våningar. Gästerna sov förstås sin skönhetssömn klockan fem en morgon vid Kielkanalen..Antagligen åkte de i konvoj.

Jag skyndade mig att Googla och fick veta bl a att ägaren var kompis med en viss hög statsman och var en pojkvasker i samma ålder som mina egna barn!.

 

 

Toppbild igen!

Av , , 5 kommentarer 3

Vad sägs om denna toppbild?

Ämnet är förstås "De fatiga och de rika". De fattiga står förbluffade på stranden och tittar på en jakt som inte går av för hackor. Gissa vems…

40 mans besättning med tystnadsplikt, egen helikopter, så klart. Tja inte så pjåkig. Tjingeling!

Tankar kring vardagen (på en söndag)…

Av , , 2 kommentarer 2

 

Läser rätt ofta, när jag ingenting annat har för mig, andras bloggar här på VK. Många roar genom igenkännande men andra oroar förvisso.

Så här när det är nytt årtionde har jag lagt märke till ett visst försonligt drag hos mig själv. Jag blir inte längre så hiskligt förbannad och jag har t ex kommit på mig själv med att småle och tänka mest goda tankar.

Jag tänker: Allt kommer att bli bra i framtiden. Oroa dig inte. Låt livet bara gå och passa på att njuta.

Ekonomin för oss pensionärer nämns av vissa bloggare. Konstigt, jag går inte i taket längre… Idag tänker jag att det är förvisso viktigt att trumma ut för allmänheten att Sverige är det enda land i världen där pensionärer betalar högre skatt än arbetsföra. Men å andra sidan… det är kanske inte värt att reta upp folk med att tjata om detta. Kanske dom får för sig att trycka till oss ännu hårdare?

Dagens stora glädjeämne för mig idag har varit att jag trollat med gårdagens rest från Rutans middag. Resten bestod i en bottenskyla stuvad potatis, lite väl överkokt, ty den  var gjord av mandel, aningen för salt men i stort sett OK. Andra skulle låtit det gå i skulorna, (min fasta övertygelse).

Trolleriet? Tja, man ansar det värsta sista gröna av en sketen purjo, kokar i kort spad, inget salt för böveln, mixar, sätter till en vitlöksklyfta. Blanda alltsammans med resten, vispa kraftigt med ballongvispen och Simsalabim…Två portioner urgod potatis-och-purjosppa som Rutan och jag lät oss väl smaka av till lunch.

Nu återstår bara middagsmaten. Vad hitta på? Tjingeling…

 

Nytt rekord!

Av , , 1 kommentar 4

I nattsudd för tanterna…

Rutan och jag for över på andra sidan älven. Där slöt Majsan och Monkan upp. Förträfflig middag i trevligt sällskap.

Vid midnatt som vanligt Hjärtligt Grattis till födelsedagsbarnet Rutan och skål i Champagne. Majsan kan det där.

Så småningom hemfärd för Rutan och undertecknad.

Då inträffar följande: Vi får sällskap med ett par unga män i snögloppet. Ja, taxi är ju inte att tänka på en sån här kväll. Det blir att traska.

Stackars gossarna! De har eländigt med kläder på sig. Inga mössor, en var utan vantar och klagade över det var kallt. Inga långkalsonger heller. Herregud, kan inte ungdomarna klä sig ordentligt.

Vid Vasaplan ser vi hur en buss sticker västerut, den skulle gossarna tagit. Rutan sjanghajar en annan buss. Är det inte chauffören med fan-cluben på Face-book? Jag får för mig det. Den gullplutten anropar via radio. Hör och häpna – bussen vänder och fiskar förhoppningsvis upp de akterseglade.

Man ska nog inte gnälla alldeles för mycket på bussbolaget. Visserligen har de dragit in alla bussar på Söderslätt, så nattsuddande tanter blir tvungna att kämpa i snöstorm över Kyrkbron mitt i natten. Men herregud, med chaufförer som har både hjärta och hjärna blir det toppbetyg i alla fall och en stjärna i himlen.

Nu kan man lugnt gå in i kupén. Gott nytt år! Och glad födelsedag!