Grannen och jag har hittat en ny runda för vår stavgång. Varje morgon klockan åtta går vi i sakta mak mot fulhusen på Fridhem,först Hemvägen och sedan uppför Gammliabacken, så tvärviker vi på backkrönet och kommer så ner mot Fridhem. På den vänstra sidan ligger de gamla husen fridfullt som de legat sen kanske 30 eller 40-talet men på höger sida tornar fulhusens grå fasader upp.

Märkligt ändå att i morse när vi travade ner mot "Trädgårdsmästarens gård" var vi tvungna att stanna till och titta ordentligt på huslängorna. Jag upptäckte något jag inte sett förut.

Ett av husen har ju förlänats en utbyggnad, liksom ett liten hus fastsatt i det större husets gavel. Denna utbyggnad hade till yttermera visso blivit begåvad med en fasad i brunt trä som stod fint mot det grå.

Hm, tänkte jag, där har arkitekten tänkt till litegrann. Den där utbyggnaden med sin lustiga färgläggning smet fint in mot trädgårdsmästarens rosa huslänga.  Detta, tyckte jag där jag stod i morgonsolen, gjorde intryck av att husen hörde samman som i en liten by på landet.

Vi stod länge och beundrade vyn. Noterade de fina tallarna och solljuset som silade genom dem och dallrade mot fasaderna. Slutligen enades vi om att hädanefter kalla "Fulhusen" för "Finhusen" åtminstone när de är sedda från Fridhemssidan

Värre syns de från andra sidan järnvägsspåret. Gack ut själv och kolla!