Det förra meddelandet var ju lite ynkligt men det berodde enbart på att jag var lite ynklig själv då och att jag hade tagit en sån "rejäl" promenad ända från Kir 2 till Biblioteket på sjukhuset.

Nu ska jag bättra på det hela men jag är ju fortfarande halvynklig och ska helst placera mig i kupén för natten och vara tyst och snäll.

Jag vill emellertid sända stora tacksamhetsbetygelser till Kir 2/Urologen (min helgavd), till den underbara personalen på båda ställena, till medpatienter och inte minst till de som sprättade upp och sedan sydde ihop (snyggt) igen.

Tack, tack, tack!

Vidare ett stort tack till Majsan och Rutan som hälsade på flera gånger och dessutom hämtade hem mig. Allt med sång och glam.

Tack Monkan för att du trotsade kylan och pulsade genom snöyran för att titta in till min helgavdelning. Du är en riktig pärla!

Tack mina gulliga ungar för påhälsningar och annat mysigt… puss, puss!

Tack också för alla blommor, wienerbröd och annat mums som jag blivit bjuden på, av gamla och nuvarande grannar. Dessa, godsakerna – inte grannarna, har hur lätt som helst slunkit ner i min sargade buk. Gott gotti gott gott.

Nu raka vägen till kupén. Natti natti!