Det vankades  våffelfrukostkalas hos Rutan i morse. Hon hade tre av barnbarnen på övernattningsbesök. 

Där var det tjo och tjim ska jag säga. Rutan hade lånat mitt våffeljärn också, så där stod hon och gräddade dubbla laggar, rosig på kind… undan gick det!

Jag hade nyss läst  ev. kommentarer på min blogg. Hurra! Josefin, bloggdrottningen, hade kommenterat vårt möte på Sveafestivalen. Åh. vad gullig hon är.

Jag gillar verkligen att få kommentarer och nu meddelade jag händelsen för Rutan.

– Josefin skrev att hon "är verkligen helt övertygad om att ni (vi) är de häftigaste och saltaste kissekatterna i stan!"

– Jaha, sa Rutan. Söta men riviga…

Josefin, vi känner oss båda två mycket stolta och glada över den komplimangen, det ska du veta.

Nu kom jag att tänka på att jag för, tja, rätt så länge sen fick ett mejl av en ung man i min bekantskapskrets. Det innehöll en bild av en raffig brud också något om en Pussicat…

Hm, jag minns att jag rodnade…och blev riktigt brydd. Jag tänkte: Vilken fyllegrej…

Han fick aldrig veta att jag läst mejlet. Tjingeling!