Ikväll  kom Majsan och hälsade på. Hon har ju varit försvunnen i flera veckor. Varje  år tar hon bilen och sticker söderut för att möta värmen, kika på blåsippor och höra göken gala.

Nu satt hon sig i Rutans soffa och berättade livfullt om alla äventyr hon varit med om. Över trehundra mil hade det blivit sammanlagt. Bra gjort Majsan!

Jag är innerst inne ganska avis på henne. Tänk att få packa en bil och sen bara sticka iväg dit näsan pekar.

Men egentligen var Majsan lite besviken. Det hade regnat mest hela tiden och varit kallt. Nu verkar det som om Majsan har tagit med sig ovädret hit. Skit vad det öser ner på nyfönstren. Tja, det regnar inte in i alla fall.

Jo, Majsan berättade ivrigt om en liten bondgård hon besökt:

– Dom hade kor och grisar och  hönor och tre tuppar…

– Tre tuppar! tyckte jag. Hur gick det? Slogs dom inte hela tiden?

– Nej då, det gick bara bra. Två tuppar slogs så fjädrarna rök och stod och blängde på varann däremellan. Men den tredje tuppen kunde fritt roa sig med vilka hönor han ville…hihihi!

Nu är ordningen återställd. Det kommer att bli spelgäng och sill med nubbe och annat kul framöver.

Det blixtrar och dundrar utanför fönstret. Hu, bäst att släcka ner "Lilla Silver" och själv gå in i kupèn. Natti-natt!