Det var då ett evigt festande för den här tanten och hennes kamrater.

Som i lördags exempelvis. Vi åkte i konvoj två bilar, i den ena fyra glada damer och en säck med kogödselpreparerad jord, i den andra en herre och en dam med presenter i form av blomster och ett äppelträd.

 Det regnade.

Vägarna var slippriga.

Inte ett levande väsen så långt ögat nådde.

Vi åkte vilse. Miltals. Herregud så dumt.

Målet var Östra Slets bygdegård vid Vindelälven.

En sån glädje det blev när vi mirakulöst nog hittade rätt. Glädjen var blandad med skamkänslor över att vi kommit för sent.

Men i bygdegården rådde fin feststämning. Här var levande musik. Här sjöngs det. Här förtärdes underbart god mat. Här trollades det. Här lektes lekar och berättades historier.

Å, en sådan gemytlig fest.

Får se härnedan om jag kan visa bilder. Tjingeling!

PS. Som ni säkert förstår har jag varit lite skör de senaste dagarna efter festen. DS