Lenas

Ester

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Häromdagen träffade jag Ester på stan. Ester är en polare till ett av mina barn. Jag minns henne så väl från hennes tonårstid, en skärpt, kreativ och medveten tjej. Vi stod och pratade lite om ditt och datt på Vasaplan.

– Du har aldrig varit hem till mig där jag bor nu, i rikkäringarnas hus. Hahaha, häng med om du har tid.

Jo, hon hängde med.

På vägen berättade hon lite om arbetslivet. Hon jobbar på ett modert företag som hyr ut kompetent personal. Ester är mycket kompetent.

Det här hände en dag på hennes jobb:

Det drog ihop sig till ett besök från själva storkoncernen. I fikarummet snackade man om det. Stämningen var något upphåsad.

– Ja, imorgon kommer ju dom "Tunga grabbarna"

Ester kunde inte låta bli att häva upp sin röst med frågan:

-Vad är en "Tung grabb?"

Förvånat stirrade alla på henne, lite hö-höanden hördes spritt och några skruvade besvärat på sig. Men Ester, kreativ och skärpt, visste att hon faktiskt visat en del av de där tunga grabbarna hur man fixar komplicerade grejor i  jobbet. Hon framhärdade envetet…

– Är jag en "Tung tjej"?

Något svar fick hon inte. Bara lite flams och flabb.

Nej, det är nog så att det finns bara "Tunga grabbar " och det vet ju alla att det är grabbar med en hel del innanför pannbenet.

"Tunga tjejer" har man aldrig hört talas om. Inte i den bemärkelsen…Tlingeling!

 

 

 

Ellen, Ellen!

Av , , 2 kommentarer 4

 

Nu vill jag bara försöka sätta in en bild av Eleonor Bodel, hon som den 2 september kommer att ta emot ett jättefint pris för det arbete som hon träget bedrivit under många år för att ge kultur till oss äldre här i Umeå.

Priset delas ut i Söul, Sydkorea och det blir världens finaste pris till världens finaste pristagarinna. Kolla bara!

YRA

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Höstyran för oss pensionärer ägde rum i Kyrkan eftersom det regnade så förbålt. Tur att kyrkan finns så där i närheten av Döbelns Park. Tänk om alla varit tvungna att sitta ute och hacka tänder en sån här dag.

Programmet var omväxlande och trevligt. Bl a hade komframochsäjpojken en kompis, tillika fenomenal basist, med sig. Denne gosse hade ett förlutet som initiativtagare till det populära dansbandet Boogart från Malå.

Nåväl, dom berättade historien om hur dom började i lilla Malå.

– Först var det jag och brorsan, sa basisten. Men sen ville vi starta ett riktigt band så det blev några fler. Också behövde vi en tjej också, någon som såg söt ut… Hon behövde inte ha nån sångröst precis…

– Jaha, och så hade ni en sorts audition, eller? sa komframochsäjen.

– Jo, och då kom det två tjejer. Dom var väl söta bägge två men den ena kunde sjunga också, så det blev hon. Sen kom hon in i Skellefteå på musiklinjen, å då tyckte jag att hon skulle lära sig å spela saxofon… å de gjorde hon…

– Jaha, så tack vare dig…

Vid det laget satt både jag och Majsan och bara gapade. Majsan viskade till mig:

– Hon var ju frontfigur, en jättehäftig tjej.

Som på en given signal ropade vi bägge från bänkraden näst längst bak i kyrkan:

– V A D  H E T T E  H O N ???

Jag gick hem och Googlade till slut. Anna Lundberg. Bild och allting…

Att det ska vara så svårt att hålla fram dom häftiga brudarna på ett vettigt sätt… Så som dom förtjänar!  Tjingeling!

Valfläsk

Av , , 2 kommentarer 5

 

 

Rutan bjöd på Nikkalouktasoppa till lunch. Rätt mastig, men god. Hon berättade att hon lyssnat på Ohly i morgonradion.

– Hörde du honom? frågade hon.

– Näe, jag låg och slaggade. Har varit vaken större delen av natten och lyssnat på ljud från övervåningen…

– Du ska veta vad glasklar han var. Tror banne mig jag blir vänsterpartist.

– Jaha, jag gjorde en test och den visade att jag låg bäst till som miljöpartist. Tja, det jämnar väl ut sig.

Ikväll blev det inget foder hos Rutan. Hon är ute på egna äventyr så jag gick ner till gullpluttarna och beställde en pizza.

– Ska du rösta? frågade jag killen bakom disken när han knådade ut min blivande middag.

– Va? Rösta? Såklart jag ska. Det är viktigt.

– Mmm, det är viktigt.

Ja, hu vad viktigt det är att alla använder sin röst.

Senare i kväll har jag lyssnat på debatt härifrån Umeå. Ovanifrån var det någon som borrade ihärdigt så allt vad som sades hörde jag inte.

Men en sak jag lade märke till var att Borg och hans kompisar kallade arbetslöshetsförsökring och sjukförsäkring för bidrag. Borg hade vidare en utläggning om en vanlig sjuksköterskas lön. Hon skulle förlora 4 – 500 kronor på sin lön om 25.000/mån om de Rödgröna fick bestämma. Allt enligt Alliansen…

– Det är mycket pengar för en som har så låg lön, sa Borg och darrade på underläppen.

Undrar vad han gillar att en pensionärstant med 12.000 före skatt betalar 7 – 800 spänn extra i skatt. För mig verkar det vara betydligt hårdare tag men se det tycker inte Maud Olofsson och Jan Björklund, Borgs kompisar. De tycker att det är i sin ordning att pensionärer betalar mer i skatt än dom som jobbar. Tjingeling!

 

 

Rabatter

Av , , Bli först att kommentera 6

Häromdagen var det en sån där gubbe på radion igen. Var kommer dom ifrån egentligen?

Tja, det är dom där gubbarna som tar varje tillfälle i akt att berätta om hur bra dom har det som pensionärer. Jaha, det är väl bra att dom har det men jag önskar att någon kunde berätta om hur bra damerna har det som jämförelse.

Visste ni att en pensionärsgubbe har nästan 6000 kr/mån mer i pension än vad damerna har. Sen verkar det ju också som om vi damer överhuvudtaget inte räknas. Och ändå är vi många fler än herrarna…

Sen sa den här gubben att han var så nöjd för han hade nyss åkt tåg på rabatt och sedan gått på bio för 70kr…

Haha, jag tror han prickade in de enda rabatter man kan få som pensionär! Förutom de rabatter man kan få som par.

Nej, att pensionärer har all världens rabatter att tillgå är en myt.

Men tack till eldsjälen Eleanor Bodel som sliter med "Kultur för äldre" i den här stan. Ibland lyckas hon utverka en gratiskonsert på Operan eller en teatermatiné. Då kan man få njuta av kvalitetskultur!

Gubbarna syns sällan till på de där tillställningarna. Förstår inte varför…

Kanske just för att dom har det så bra.. Tjingeling

 

”Mallårka”..

Av , , 1 kommentar 4

Hej, hej!

"Mallårka" är namnet på vår ljugarbänk utanför huset. Där är det varmt och gott och vi brukar rada upp oss och njuta. Idag pratade vi om pensionerna i allmänhet och Borg i synnerhet.

Någon hade sett på TV hur vår finansminister talade om pensionärernas situation här i landet.

– Jamen, säg en pensionär som får 20.000 i pension…

Va???

Vi pensionärer gapade över det nämnda krontalet. Ingen av oss kommer i närheten av den summan – inte ens den nittioårige farbrorn som har jobbat sen han var fjorton.

Vi enades alla om att de som tillhör "Det enda arbetarpartiet" inte har en aaaning om hur verkligheten ser ut.

– Fy sjutton sa nittioåringen. 

Tjingeling!

Tystnadschimär

Av , , 2 kommentarer 5

Majsan, Rutan och jag tog "Lilla skrutten" en dag och for iväg längst ut på udden, ut mot själva havet. Där fanns en fin brygga med intilliggande "slip", ett byahus och en andlös tystnad.

Men vi hade nätt och jämnt satt oss ner intill byahuset där man möblerat med trädgårdsstolar och bord då vi hörde ett hjärtskärande skrik. Ett litet barn grät hejdlöst från den lilla näraliggande ön. Barnet fick genast tröst av någon vuxen och plötsligt såg vi en båt lägga ut från båthuset. Verkligen behändigt med ett hus där man bara kör in båten, som ett slags garage…

Nåväl, utombordaren gick igång, knattrade vildsint och styrde mot bryggan där vi satt. En person lämnades av, tog sin bil och gav sig av på grusvägen. Båten körde tillbaka med knattrande motor. Några hundar på ön skällde glatt som för att hälsa välkommen.

Med andra ord, som ni förstår, det var ett liv och ett kiv och vatten är ju en sån utmärkt ljudbärare och förstärkare.

Så kom tystnaden återigen tillbaka. Puh, vad skönt och stilla allting blev.

Ett svanpar med åtföljande tre ungar gled in i tystnaden. De for över fjärden i stilla mak, föräldrarna först och ungarna efter. Plötsligt stannade ungarna till, de knöt liksom ihop sig liksom en boll mitt ute i viken. Svanparet fortsatte sitt framåtskridande och märkte inte alls att barnen sackat av.

Tre kvinns iakttog från land den tysta dramatiken. Hur skulle detta avlöpa? Majsans kikare vandrade mellan oss. Nu upptäckte mamma och pappa Svan att barnen kommit på avvägar. De vände tillbaka och försökte få barnen att hänga på, men se där gick dom bet. Föräldrarparet fick vackert ta den väg som barnen bestämde. Som i vilken modern familj som helst!

 Plötsligt avbryts den ljuvligt idylliska bilden av ett svagt men irriterande motorljud. Putt putt putt putt.. Ingenting syntes dock förrän något i fjärran, som en liten prick, rundade ett horn bakom några öar längre bort. Ljudet kom närmare och pricken blev större.

– Fasen, det är ju en veranda!

Jag slet åt mig Majsans kikare.

– Det sitter en gubbe på verandan i en solstol och där är en hund också!

Nu blev det spännande. Verandan styrde rakt åt vårt håll. Vi vinkade glatt, för det var verkligen ett lustigt ekipage.

Den glade gubben i solstolen gick iland vid slipen, hunden likaså. Sen klev gubben upp i en traktor som stod behändigt parkerad i närheten, brummade igång den och lyfte skopan med buller och bång mot en jordhög, tog några rejäla skovlar och lastade ner i verandan som nu mest liknade en liten låda eller en flotte med sarg av masonite.

När jorden var pålastad tog sig gubben tid med att snacka lite med oss. Det var en trevlig prick, jorden skulle han ha till ett jordgubbsland på sin lilla ö ca 40 minuter från land med det där ekipaget. Rutan, som är ett rationellt fruntimmer, tyckte att det var väl omständligt med alla dessa turer för lite jordgubbar.

– Är det inte lika bra att köpa jordgubbar på torget?

Men se det höll inte gubben med om.

-Det blir inte mycket gjort med en sån inställning, sa han. Sen  hoppade han ombord med sin lilla hund, släppte förtöjningarna, drog igång den lilla utombordaren och  styrde ut mot den lilla ön som nästa år förmodligen kommer att få ett eget litet land med fina röda gubbar på. 

 

PS Jag kallar allt manfolk för "gubbar". Den här gubben var riktigt vital och backade inte för lite omak. Men vadå, det är sommar, solen skiner och nästa år blir det säkert andra gubbar. DS

Skepparen

 

En katt

Av , , Bli först att kommentera 2

Rutan och jag har varit kattvakter ett tag nu. Ägarna är på utlandssemester. Det är synd om katterna vars ägare hux flux åker bort så där.

Jag, Rutan och även Majsan däremot har haft det härligt. Tre damer på sommarnöje. God mat, gott sällskap, vackert väder, vad mer kan man önska.

Lilla kissekatten var det som sagt värre med. Han höll sig undan de första dagarna. Kröp bara fram diskret för att äta. Inomhus ville han inte vara ens på nätterna när det var dimmigt och mörkt. Tja, det är väl då en katt trivs bäst förstås, men nog trodde jag att jag någon gång skulle få ha en liten spinnande kisse i knät.

Pytt heller! Blyertz ignorerade mig helt. För Rutan gick det bättre. Hon fann nåd inför kattens blickar och vips på tredje dagen var de vänner. Katten låg t o m i Rutans säng om natten. Men tidigt ville den ut och jaga. Om morgonen när vi kravlat oss upp ur våra sängar hade Blyertz draperat flera små sorkar nedanför hammocken.

Då ska man se glad ut och berömma kräket har jag lärt mig.

Nu var Rutan tvungen att ta med katten till stan, för inte går det att lämna stackaren helt ensam, vind för våg. Men hu, vad den tjurar och gnäller. Hela nätterna!

Det är synd om katten, men vad göra? Tjingeling

Till Maud och Jan

Av , , 2 kommentarer 9

Matmamman på Berghem skickade med mig ett par PRO-tidningar när jag träffade henne sist. I dessa tidningar intervjuas både Jan Björklund och Maud Olofsson om vad de vill med Sverige och svenskarna.

Gott så…

När jag den senaste veckan haft glädjen att tillbringa tid på landet utan störande moment så har jag också haft möjlighet att plöja igenom dessa tidskrifter. Jag noterar att både Maud och Jan är överens om vissa saker.

Maud anser inte att det är någon orättvisa i att pensionärer betalar mer skatt än de som arbetar och Jan å sin sida tycker att detta är okey och hänvisar till att man tidigare fick göra avdrag för inkomsternas förvärvande.

Jaha, tänker jag. Ja, jag pendlade ju fem mil om dagen på den tiden. Jovisst, men så är det väl fortfarande… att de som har långväga till jobbet också får avdrag.

Men Jan, det var då det och nu är nu.

Maud är ju som de flesta kvinnor intresserad av sitt utseende och sin klädedräkt. Inget fel i det… men jag läser till min stora förvåning att hon anser att det finns kostnader för de som arbetar som pensionärer inte har. Hon nämner kläder, mat, dagisplats.

Jaha…

Det är kanske så. Så länge Rutan och jag äter tillsammans så kan våra matkostnader hållas nere och det är ju jättebra, men den dagen när man måste köpa tillagad mat från kommunen eller någan annan firma, då kommer det till ett annat läge.

 Vad gäller kläder Maud, så är det nog så att det finns mycket övrigt att önska. Lite trist att klä sig i begagnat, omsytt och omfärgat… men  okey då. Snart är du där och ska ekipera dig som åldring. Då ska du märka att man behöver lättskötta kläder som tål vanlig tvätt. De ska också vara välsittande och bekväma att bära på den förändrade kroppshyddan.  Kostar skjortan, javisst! Dagisplats, nja, men barn, barnbarn och barnbarnsbarn, visst vill man väl uppmuntra dom ibland med något extra? Som mormor och mormorsmor, eller hur Maud?

Sen vill jag tillägga några poster till som med åren blivit betungande för mig. Jag har alltid haft en god tandstatus, tack morfar för generna, men på gamla dar skjuter tandläkarräkningarna i höjden. Förr 250:-/år –  idag tusental…

Fötter är också ett besvärligt kapitel. Bekväma skor, fotvård, inlägg, hälskydd, stödstrumpor… Kroppen kräver också sitt. Smörjor här och var… Och visst Maud, är det värsta som finns tanter som luktar illa? Lite golukt då och då skadar inte!

Detta skriver jag till Maud och Jan fast det begriper jag väl att dom aldrig läser mina bloggar. Dom har ju större saker i görningen… Tjingeling!