Så länge jag har gått omkring med mina värkande fötter. Och klagat!

Varför?

Egentligen för att jag inte gillar mina blad. Dom är inget särskilt snygga tycker jag och därför försummar jag dom. Att tänka sig att någon annan person ska befatta sig med dom är också förenat med en viss vånda. Inte så att jag är kittlig under fotsulorna eller så, nej, det är jag inte alls… men fötter är inget särskilt kul.

Rutan påpekade häromdagen att det skulle vara dags för mig med en genomgång av bladen.

– "Gå till fotvårdar´n härnere på Västra Norrlandsgatan och sluta gnäll för böveln!"

När Rutan ryter till är det bara att huka sig och göra som hon sagt!

Alltså, idag satt jag där. Blev väl omhändertagen. Varmt vatten, massage, oljor… Så fick jag klart för mig vari felet ligger. Framöver kommer jag kanske att springa som en hind, graciös och utan hälta.

Tack fotterapeuten! Så hemskt var det inte… Tjingeling!