Höstyran för oss pensionärer ägde rum i Kyrkan eftersom det regnade så förbålt. Tur att kyrkan finns så där i närheten av Döbelns Park. Tänk om alla varit tvungna att sitta ute och hacka tänder en sån här dag.

Programmet var omväxlande och trevligt. Bl a hade komframochsäjpojken en kompis, tillika fenomenal basist, med sig. Denne gosse hade ett förlutet som initiativtagare till det populära dansbandet Boogart från Malå.

Nåväl, dom berättade historien om hur dom började i lilla Malå.

– Först var det jag och brorsan, sa basisten. Men sen ville vi starta ett riktigt band så det blev några fler. Också behövde vi en tjej också, någon som såg söt ut… Hon behövde inte ha nån sångröst precis…

– Jaha, och så hade ni en sorts audition, eller? sa komframochsäjen.

– Jo, och då kom det två tjejer. Dom var väl söta bägge två men den ena kunde sjunga också, så det blev hon. Sen kom hon in i Skellefteå på musiklinjen, å då tyckte jag att hon skulle lära sig å spela saxofon… å de gjorde hon…

– Jaha, så tack vare dig…

Vid det laget satt både jag och Majsan och bara gapade. Majsan viskade till mig:

– Hon var ju frontfigur, en jättehäftig tjej.

Som på en given signal ropade vi bägge från bänkraden näst längst bak i kyrkan:

– V A D  H E T T E  H O N ???

Jag gick hem och Googlade till slut. Anna Lundberg. Bild och allting…

Att det ska vara så svårt att hålla fram dom häftiga brudarna på ett vettigt sätt… Så som dom förtjänar!  Tjingeling!