Tja, nu lurade jag er allt med en sån där rubrik, eller? Saken är den att Rutan och jag har gått under jorden de sista fjorton dagarna.

Men varför det nu då, kan man fråga sig. Jo, någon slags virus. Ont i huvudet, i halsen, i lederna. Hosta, yrsel, matthet… you name it. Det har bara gått runt.

Alldeles för bedrövligt är det när virus drabbar två gamla tanter. Jag å min sida vet ju av erfarenhet att jag blir slagen till slant vid minsta lilla feberhöjning men Rutan brukar det vara  mera krut i. Hon går vanligtvis på i ullstrumporna tills hon ligger där helt väck och i går kväll var det dags:

– Nej, nu går jag och lägger mig, sa hon mitt i Morden i Midsomer. (Annars brukar Barnaby och hans assistent hålla henne vaken.)

Alltså, jag fick snopet packa ihop och vandra hem…

Sen dess har Rutan varit hos doktorn och fått starka medikamenter som gjort att hon halva dagen sovit som en klubbad oxe.

Därefter har hon stigit upp, gått till sin spis och ordnat fin middag till mig och äldsta dottern.

Oh yeah, det börjar ordna till sig. Har även hört att Majsan är på ingående från varmare trakter. Ordningen blir  sakta återställd. Tjingeling!