Det här kan jag inte undanhålla er…

 Fredagkväll och sex damer hade stämt träff på Lottas. Någon hade kommit långväga ifrån och åratal hade gått sen senast.

Vi konstaterade att vi alla var märkta av ålder och krämpor men va fan tänkte jag…

– Hur är det egentligen? Vad har vi för krämpor? Ja, jag har ju haft en stroke. Vi kör en runda…

– Jag har haft en hjärtinfarkt.

– Å jag har förlorat en njure och sköldkörteln.

– Cool, heter det så`? Lungorna alltså…

– Jag har också haft en stroke.

– Jag har drabbats av cancer.

Ja, så ser det ut för oss, vi som nyss var så unga och glada och sprang på Blå och dansade. Snygga var vi också. Tja, vi är ju inte lastgamla ännu och visst kan vi piffa till oss ibland.

– Föreställ er brudar, dristade jag mig att säga. Föreställ er att Reinfeldt satt här vid bordet och lyssnade. Då kunde vi ju fråga hur många arbetsgivare han trodde det fanns som med glädje skulle anställa oss!!!

– HAHAHA!
 

Sen kom käket och vi åt under glatt samspråk. För min del kalasade jag på lammkött.

Ja, det var som förr i tiden, vi fnittrade och skrattade och mot nattkröken kollade vi in allt snyggt manfolk…Hm hm!

Tjingeling!

I morse lät statsministern meddela att vi skall arbeta till 75 års ålder.

Tja, han lär träffa friska 80 – 90-åringar på sitt gym.

Min Gud vilken referens! Man tager sig för pannan.

Jo, det ska statsministern veta, dom finns  dessa pigga åldringar. Men det förstås, de är ju i minoritet.

Undrar hur många av populationen som aldrig får uppleva sin 75-årsdag?

Hur många orkar jobba till 65-årsdagen?

Det verkar som om statsministern helt har tappat greppet. Men visst ja, det är väl sviterna efter "magsjukan" härförleden!