Stroke-vård och rehabilitering fungerar alldeles utmärkt här i Umeå.

Ja, jag vet vad jag talar om för jag har under två veckors tid varit föremål för en intensiv rehabiliteringskurs på Geriatriskt centrum.

Här nedan ser ni ett redskap som påminner om en korsning mellan en bordtennisracket och en nätvante av typ Lovikka, fast utan tumme. Fattar ni?

Effektivt?  Jojomänsan, det kan ni ge er på!

Så här går det till:

Man träder "vanten" på den oskadade extremiteten, kämpar sedan dagarna igenom med att jobba med den ena, sjuka handen. Allt skall göras med denna hand – i mitt fall högerkardan.

Man skrynklar papper till en liten boll och slätar sen ut igen. OBS använd endast en hand!

Man plockar små rackarns pärlor, man pillar in pinnar i hål, man stryker och viker tvätt…

Sen kastar man lite pil och bollar och så lyfter man en hel del skrot.  Bland annat fyller man en kasse med diverse tyngder och sen ska man bära den fram och tillbaka i korridoren. Usch vilket släpande!

Men, mitt i allt så har man så himla roligt!!!

Tja, man och man skriver jag. Kanske beror det på att den exklusiva grupp jag fick vara med i hade en övervägande manlig dominans, Två män – en  kvinna.

Hursomhelst, vi avslutade veckorna i fredags med egentillverkad prinsesstårta och kaffe. Smaskens!

Denna vecka gör vi en rejäl utvärdering. Tjingeling!