Kommer den kommunala gymnasieskolan att finnas kvar?

– Är den kommunala gymnasieskolan beredd på den konkurrens den kommer att utsättas för? och är man tillräckligt flexibel över hela linjen för att möta den konkurrensen?
– Är den kommunala skolan tillräckligt attraktiv för eleverna?, samt
– Har man tillräcklig beredskap för att ställa om sin organisation så att ekonomin klaras av?

Det är stora utmaning skolan står inför. Vi vet att det finns ansökningar om att starta friskolor för ytterligare 740 elever för 2008 med en volym på 1892 elever år 2010. Idag är det väl runt 600 elever som går på fristående gymnasieskolor. Elevantalet totalt idag är runt 5400 elever i egna och fristående skolor.

Tycka vad man vill om friskolor, kommunen yttrar sig, skolverket fattar beslut sedan är det bara för kommunen att anpassa sig. Framtiden har därför med sig mycket stora utmaningar och dom som ska ta sig an utmaningen är självklart skolorna själva. Det gäller dessutom att kommunen inte förbygger sig med lokaler som kanske sedan inte används.

Ryska Karelen
Umeå har en vänort i ryska Karelen, i Petrosavodsk. Där har den förening Anna Kristensson grundade, Föreningen vänortsbarn, arbetat för att förbättra situationen på några barnhem, främst Ladva. Att besöka ett sånt ställe ger en många tankar.

Hur tänkte de gamla kommunisterna när det gäller barn som hade problem och handikapp? Det är tveksamt om det fanns något människovärde överhuvudtaget. Jag är dessutom helt säker på att samma synsätt fanns om vuxna med handikapp och om mentalsjukhus.

Det går inte med ord att att beskriva den förnedring som fanns. Man vet inte hur mycket längre man kommit idag, förutom på de platser där ideella krafter och andra kommit med hjälpinsatser. Hur kunde det verkligen vara så hemskt i ett kommunistiskt samhälle och hur kan någon fortfarande tro på det samhället med de exempel som finns runt om i världen? Bara en liten bloggfundering.